nighet, på fingerspelsen taga en svettdroppe, som föll fråa en Negers kropp, och smaka på den med ungefär samma min, som om det vore fråga om att bedömma godheten af gammalt Franskt, Godt! sade han till sig sjelf. Alla, som voro der, gingo vid sina undersökningar till väga på samma sätt som han. Slafvarne visade icke den minsta motstväfvigbet vid de gymnastiska öfningar, hvarom jag talet; ty de förstodo så godt som någon, att allt skedde endast för deras eget bästa; och för öfiiet var slafvarnes husbonde i hamn och häl åtföljd af sin fraktansvärde profoss, beväpnad med en lång piska, och alitid färdig ett smälla tilll Ena af negrerna vågade dock visa sig upprorisk, ty han understod sig att icke nog snart begripa ett tecken, som gjordes åt honom, Ivilken oerhörd djerfhet ! Lourejro sade slafvarnes herre till profossen, hundra piskslängar åt den förhadade hundea! Jeg lyda, herre, jag vilja straxt lyde, sade den arme Negern, Men förgäfves, På tecken af rättvisans verkställare, lade han sig ned på magen, Bödeln, en gammal känslolös Neger, som hade grånat i tjensten, närmade sig beväpnad med bestreffoings-instrumentet. Under sin långa tjenstetid, bade han förvärfvat en grundlig käovedom om sina kamraters hull; till och med hens egen hustru och barn, som stundom fått smaka hans piska, hade aldrig förmått honom vika från sia stränga opartickhet, och derföre ver han allmänt aktad, Han ställde sig fyra steg från det utsträckta off:et. Ett sönderslitande skri hördes på samme gång som smällen af piskan. Nåd, herre, iag vilja lyda, jag vilja straxt lyda, nåd, nåd! Detta var också det enda jemmerrop som kom från hans mun; kan bet i plankan byilken hen fuktade med fragg, hans händer kaöto sig kovvulsiviskt tillsamsnans och fölterne sparåade, ined en ofrivillig rörel:e, mot marken, Loureiro våknade ett, två, tre ....-. ända till hundra!, .... Adjö senor Manotl! sade jeg. Jag tror, det gör Er ondt att se det här, och att Ni förargas på nig, ehuru jeg icke rår för det; men jag förlåter Er, Ni är hn mennoiska från andra siden sjön... Hm, det i likväl besynnerligt... Nå arjö då! Niska!l väl anart vänja fr, tänker jag, I SÅ Pe 2 rt ÖRORET I EA he Fr Ft BRA Eee Re AE SE