nighet, på fingerspelsen taga en svettdroppe,
som föll fråa en Negers kropp, och smaka på
den med ungefär samma min, som om det
vore fråga om att bedömma godheten af gam-
malt Franskt,
Godt! sade han till sig sjelf.
Alla, som voro der, gingo vid sina under-
sökningar till väga på samma sätt som han.
Slafvarne visade icke den minsta motstväf-
vigbet vid de gymnastiska öfningar, hvarom
jag talet; ty de förstodo så godt som någon,
att allt skedde endast för deras eget bästa;
och för öfiiet var slafvarnes husbonde i hamn
och häl åtföljd af sin fraktansvärde profoss,
beväpnad med en lång piska, och alitid fär-
dig ett smälla tilll Ena af negrerna vågade
dock visa sig upprorisk, ty han understod
sig att icke nog snart begripa ett tecken, som
gjordes åt honom, Ivilken oerhörd djerf-
het !
Lourejro sade slafvarnes herre till pro-
fossen, hundra piskslängar åt den förha-
dade hundea!
Jeg lyda, herre, jag vilja straxt lyde, sa-
de den arme Negern,
Men förgäfves, På tecken af rättvisans
verkställare, lade han sig ned på magen, Bö-
deln, en gammal känslolös Neger, som hade
grånat i tjensten, närmade sig beväpnad med
bestreffoings-instrumentet. Under sin långa
tjenstetid, bade han förvärfvat en grundlig
käovedom om sina kamraters hull; till och
med hens egen hustru och barn, som stun-
dom fått smaka hans piska, hade aldrig för-
mått honom vika från sia stränga opartick-
het, och derföre ver han allmänt aktad, Han
ställde sig fyra steg från det utsträckta off:et.
Ett sönderslitande skri hördes på samme
gång som smällen af piskan.
Nåd, herre, iag vilja lyda, jag vilja straxt
lyda, nåd, nåd!
Detta var också det enda jemmerrop som
kom från hans mun; kan bet i plankan byil-
ken hen fuktade med fragg, hans händer
kaöto sig kovvulsiviskt tillsamsnans och föl-
terne sparåade, ined en ofrivillig rörel:e, mot
marken, Loureiro våknade ett, två, tre ....-.
ända till hundra!, ....
Adjö senor Manotl! sade jeg.
Jag tror, det gör Er ondt att se det här,
och att Ni förargas på nig, ehuru jeg icke
rår för det; men jag förlåter Er, Ni är hn
mennoiska från andra siden sjön... Hm, det i
likväl besynnerligt... Nå arjö då! Niska!l väl
anart vänja fr, tänker jag,
I SÅ Pe 2 rt ÖRORET I EA he Fr Ft BRA Eee Re AE SE