KR YT nn utan tver!om nu först påbegynte. Sedan diskussionen hunnit den punkt som rörde Polen, blef debatten isynnerhet liflig oeh Herr Bignon genomdref ock slutligen, säsom vi i vårt gårdagsblad omnämnt, en vigtig tillsats i denna 4. Det amendement, som han föreslog, som med stor majoritet bifölls, och som si ed:s kom att utgöra en integrerande del af adressen, i stället för de få och magra uttryck, som det af oss in extenso införda förslaget innehöll, var af följande lydelse: Frankrikes deltagande för ett olyckligt hjeltefolk har tilltagit i mon af dess oerhörda lidanden; Polska nationalitetens dyrbara sak, hvars borgen folkrätten och högtidligen erkända fördrag böra vara, kan icke hafva upphört att sysselsätta regeringens tankar. Händelserna äro underkastade ödets vexlingar, vättvisa och pligt icke. Om Europeiska politikens röst, som, vi hysa denna säkra förtröstan, icke 1 alla tider skall blifva misskänd, hittills hkväl ieke förmått att göra sig hörd, så måtte, åtminstone från detta ögonblick, menskligbetens röst högt ljuda öfver verlden. Dettr; amendement utvecklades af BPerr Bignon i ett långt tall Han bevisade, att ehuruväl Ministerens pligter inom Kammaren i afseende på det allmännas väl i det inre och de politiska förhållanderove i det yttre visserligen vore desamma, kunde dock den bana, som de till uppnående af delta gemensamma mål vandrade, någon gång vara aldeles af olika natur, Mången gång tego regeringarne mest, då de voro som mest verksamme, och just derföre alt de voro det; serskilde tillfälligheter kunde än lösa, än binda deras tunga, ålägga dem än tystlåtenhet, än de öppenhjertigaste förklaringar; men för representant-församlingen ägde sådana ojemn beter icke rum. Alla landets reela och permanenta intressen fordrade deras beständiga uppmärksambet och borde aldrig förbigås med tystnad, Till sådana intressen räk-j nade talaren Polska nationalitetens. Han ville låta adress komitlgns humanitets känsta all rättvisa sederfaras, men trodde att denna fråga icke borde ses ensamt från humanitetens sida, och utvecklade vidlyftigt sin asigbt, att Kejsaren af Ryssland, såsom Konung af Polen, ägde förpligtelsev mot Europa, och att Polens konstitutionella intressen på WienerKongressen 19135 blifvit uttryckligen garanterade. Nu deremot vore Polska konstitutiomen tillintetzijord, och af de natienalinstitutioner, som I WienerKoogressen blifvit Polen tillförsökrade, bade ingen enda settdagen, Talaren hägade, om det kunde vara en makt tillåtet att förstöra hvad fem begrundat? -Eöspineen af denna fråga tillhörde hamtiden: Osterrike, Prcussen, England veh Frankrise hade alla fyra en pligt att mppfylla, som möjligen blifvit rmisskänd af de två första och åsidosatt af den tredje , men I brartill alla dessa Kabinester nu ytterligare I wppmanades. af deras eget intresse. Det vore Frankrikes gifna roll alt beständigt i detta fall uppfiiska deras minne. Talaren hänvisade vidare till den erkänsta Frankiike vare