KR YT nn
utan tver!om nu först påbegynte.
Sedan diskussionen hunnit den punkt som
rörde Polen, blef debatten isynnerhet liflig oeh
Herr Bignon genomdref ock slutligen, säsom
vi i vårt gårdagsblad omnämnt, en vigtig till-
sats i denna 4. Det amendement, som han fö-
reslog, som med stor majoritet bifölls, och som
si ed:s kom att utgöra en integrerande del af
adressen, i stället för de få och magra ut-
tryck, som det af oss in extenso införda för-
slaget innehöll, var af följande lydelse:
Frankrikes deltagande för ett olyckligt hjel-
tefolk har tilltagit i mon af dess oerhörda li-
danden; Polska nationalitetens dyrbara sak,
hvars borgen folkrätten och högtidligen er-
kända fördrag böra vara, kan icke hafva upp-
hört att sysselsätta regeringens tankar. Hän-
delserna äro underkastade ödets vexlingar, vätt-
visa och pligt icke. Om Europeiska politikens
röst, som, vi hysa denna säkra förtröstan, icke
1 alla tider skall blifva misskänd, hittills
hkväl ieke förmått att göra sig hörd, så måt-
te, åtminstone från detta ögonblick, mensklig-
betens röst högt ljuda öfver verlden. Det-
tr; amendement utvecklades af BPerr Bignon
i ett långt tall Han bevisade, att ehuruväl
Ministerens pligter inom Kammaren i af-
seende på det allmännas väl i det inre och de
politiska förhållanderove i det yttre visserligen
vore desamma, kunde dock den bana, som de
till uppnående af delta gemensamma mål van-
drade, någon gång vara aldeles af olika na-
tur, Mången gång tego regeringarne mest, då
de voro som mest verksamme, och just derföre
alt de voro det; serskilde tillfälligheter kunde
än lösa, än binda deras tunga, ålägga dem än
tystlåtenhet, än de öppenhjertigaste förklarin-
gar; men för representant-församlingen ägde
sådana ojemn beter icke rum. Alla landets reela
och permanenta intressen fordrade deras be-
ständiga uppmärksambet och borde aldrig för-
bigås med tystnad, Till sådana intressen räk-j
nade talaren Polska nationalitetens. Han vil-
le låta adress - komitlgns humanitets - känsta
all rättvisa sederfaras, men trodde att denna
fråga icke borde ses ensamt från humanitetens
sida, och utvecklade vidlyftigt sin asigbt, att
Kejsaren af Ryssland, såsom Konung af Po-
len, ägde förpligtelsev mot Europa, och att
Polens konstitutionella intressen på Wiener-
Kongressen 19135 blifvit uttryckligen garan-
terade. Nu deremot vore Polska konstitutio-
men tillintetzijord, och af de natienal- insti-
tutioner, som I Wiener- Koogressen blifvit
Polen tillförsökrade, bade ingen enda settdagen,
Talaren hägade, om det kunde vara en
makt tillåtet att förstöra hvad fem begrun-
dat? -Eöspineen af denna fråga tillhörde
hamtiden: Osterrike, Prcussen, England
veh Frankrise hade alla fyra en pligt att
mppfylla, som möjligen blifvit rmisskänd af
de två första och åsidosatt af den tredje , men I
brartill alla dessa Kabinester nu ytterligare I
wppmanades. af deras eget intresse. Det vore
Frankrikes gifna roll alt beständigt i detta
fall uppfiiska deras minne. Talaren hänvisa-
de vidare till den erkänsta Frankiike vare