inseendet öfver Bokpressen 3 3) nyssnämde byrå ) i (men icke under) Utrikes-departementet; 4) ett slags votum eonsultativum öfver utrikes ärenderna (se Grundlagens 11 5-). Som ett stort organisationsfel anmärker jag framst sammeanförandet, under ett embete af befattningar, som fordra flera förmögenheter af så heterogen beskaffenhet, att de högst sällan kunna hos en och samma embetsman i förening förutsättas. Devaf måste i en framtid hända, att Konungen tvingas att med sitt val förbigå män. ypperliga till en eller flera af de sålunda sammanslagna befattningarna, men saknande användbarhet till en af de öfriga. Undersöker jag nödvändigheten af detta sam manslående, så finner jag tvertom, att oranisations-lärans påtagligaste grundsatser tilldela fiksöngs-komminaikationerna åt de StatsSesreterare, som målen angå: tryckfrihetsmå len till Justitie-Kanstert; öfrig befattning med. pressen till Ecklesias tikExpeditionen; häst ofvannämnde diplomatiska skrifning till utrikes departementet; och inte: ventionen emellan Konungen och Utrikes Ministern för evigt åt den glömska, som redan drabbat föreskriften derom, i — — Skulle man anse möjligt och rimliast, och vilja göra allvar af att Konungen skall ha Komite och höra tvenne personer, för alt utgfva sina diplomatiska befallningar, så borde väl organisationen innebära den anstalt, hvarigenom Hof-Kansleren försäkras om åtlomst, de jure, af nödig kunskap om utrikes ärendernas skick och fortgång. För närvarande äger han, de jure, icke ens att inträda i uu: rikes departe mentets embetsrum. Skälle ou dinna analys af Hof-KanslersEmbetet befivnas grundad, så är detta embete ett skadligt öfve: flöd i Styrelsens organisation, och upprättandet af detta ewbete, 1809 omöjligt att med organisationslärans grunder förkliva. Stats-Sekretererne. Så kalla vi de embetsmän, som (Utrikes och Justit:e-ärenderna undantagna) i högsta instansen förestå Rikets administration, Här är beoämningen riktig. — Vår aldrig nog beklagade organisation har beklagligen velat, att desse embetsmän icke skulle vara annat än hvad man i allmänt språk menar medgordet Sekretcrare 9). I al!a land, der civillsationen bunnvit alstra Styrelsv-ärendernas fördelning i departementer, har man ansett Pepartements-Chefernes attributioner bö.a vara trenne? 1) Föredragning. 2) Expedition af Regentens beslut, 3) Malt att i hans namn bringa hans beshit till verkställighet. Så ör dot, så väl i frioste, som i suveräna tstater; så var det ock i Svcrige, ända till 1809, då denna sistnämda attribution fråntogs Stals-Sckreterarne. Vid expeditions-lokalens förmaksdörr är nu gränsen för dessa höga Embetsmäns makt. Gränsen för deras åteärd vid Rikets styrelse och administration är pu u;p add, när dras vaktmästare bortiburitfexpe tlAsan a vän Arh hi I. sv fa 2. VV ouRn