inseendet öfver Bokpressen 3 3) nyssnämde by-
rå ) i (men icke under) Utrikes-departe-
mentet; 4) ett slags votum eonsultativum öf-
ver utrikes ärenderna (se Grundlagens 11 5-).
Som ett stort organisationsfel anmärker jag
framst sammeanförandet, under ett embete af
befattningar, som fordra flera förmögenheter
af så heterogen beskaffenhet, att de högst säl-
lan kunna hos en och samma embetsman i
förening förutsättas.
Devaf måste i en framtid hända, att Ko-
nungen tvingas att med sitt val förbigå män.
ypperliga till en eller flera af de sålunda
sammanslagna befattningarna, men saknande
användbarhet till en af de öfriga.
Undersöker jag nödvändigheten af detta
sam manslående, så finner jag tvertom, att or-
anisations-lärans påtagligaste grundsatser till-
dela fiksöngs-komminaikationerna åt de Stats-
Sesreterare, som målen angå: tryckfrihetsmå
len till Justitie-Kanstert; öfrig befattning
med. pressen till Ecklesias tik- Expeditionen;
häst ofvannämnde diplomatiska skrifning till
utrikes departementet; och inte: ventionen
emellan Konungen och Utrikes Ministern för
evigt åt den glömska, som redan drabbat före-
skriften derom, i
— — Skulle man anse möjligt och rimliast,
och vilja göra allvar af att Konungen skall
ha Komite och höra tvenne personer, för
alt utgfva sina diplomatiska befallningar,
så borde väl organisationen innebära den an-
stalt, hvarigenom Hof-Kansleren försäkras om
åtlomst, de jure, af nödig kunskap om utri-
kes ärendernas skick och fortgång. För när-
varande äger han, de jure, icke ens att in-
träda i uu: rikes departe mentets embetsrum.
Skälle ou dinna analys af Hof-Kanslers-
Embetet befivnas grundad, så är detta embete
ett skadligt öfve: flöd i Styrelsens organisation,
och upprättandet af detta ewbete, 1809 omöj-
ligt att med organisationslärans grunder för-
kliva.
Stats-Sekretererne.
Så kalla vi de embetsmän, som (Utrikes
och Justit:e-ärenderna undantagna) i högsta
instansen förestå Rikets administration,
Här är beoämningen riktig. — Vår aldrig
nog beklagade organisation har beklagligen
velat, att desse embetsmän icke skulle vara
annat än hvad man i allmänt språk menar
medgordet Sekretcrare 9).
I al!a land, der civillsationen bunnvit alstra
Styrelsv-ärendernas fördelning i departemen-
ter, har man ansett Pepartements-Chefernes
attributioner bö.a vara trenne?
1) Föredragning.
2) Expedition af Regentens beslut,
3) Malt att i hans namn bringa hans be-
shit till verkställighet.
Så ör dot, så väl i frioste, som i suveräna t- sta-
ter; så var det ock i Svcrige, ända till 1809, då
denna sistnämda attribution fråntogs Stals-Sckrete-
rarne.
Vid expeditions-lokalens förmaksdörr är nu grän-
sen för dessa höga Embetsmäns makt. Gränsen för
deras åteärd vid Rikets styrelse och administration
är pu u;p add, när dras vaktmästare bortiburitfexpe-
tlAsan a vän Arh hi I. sv fa 2. VV ouRn