V; ba om denne Statsman och Författare, hvilken för närvarande styr Preussens politik, och med detsamma, jemte Furst Metternich och Grefve Pozzo di Borgo, håller de förnämsta ledtrådarne af det stora diplomatiska marionelttspelet, på de absoluta makternas si da, i sin hand, funnit uti ett Fransyskt blad följande biografiska uppsats, hvilker, ehuru kanske alltför mycket smickravde Ancillons egenskaper, innehbäller en mängd intressanta uppgifter, som vi ansett förtjena att blifva kända äfven af våra Läsare. Exempel, sådsne som Anrcillons och Humboldts m. fl. visa, att de absoluta staternas regenter åtminstope äro angelägne att draga till sig och hämta nytta af snillet och talangerna, utan att göra afseende på, om de tillhöra vissa familjerelationer. Uppsatsen lyder, som följer : Johan Peter Fredrik Ancillon, född i Berlin d 30 April 1766, härstammar från en aktad slägt i Metz, som utvandrade från Frankrike vid den tid då Nantesiska ediktet utgafs. Hr Aneiilons farfar, som dog i Berlin 1715, är bland annat författare till en historia om de Fransyska flyktingarnes bosättning i Bran-. denburg (Berlin 1690), och till Blandade litterära kritiker (3 vol, Basel 1699). Hans far Ludvig Fredrik Ancillon, prest vid reformerta kyrkan i Berlin, en man af lärdom och mycket snille, gaf sin son, -som af naturen var utrustad med liflig inbillningskraft, en uppfostran, som kunde utveckla hans ovanliga själsanlag. Han ämnade honom för presteståndet; men sedan han studerat teologien och den andliga vältaligheten, omfattade han med största ifver historiens studium, hvilket ban dref med sällsynt framgång och stor ihärdighet. Efter fulländade studier företog han en resa till Schwritz, och inträffadei Frankrike vid revolutionens börjanzs här gjorde han bland andra bekantskap med Mirabeau, Vid återkomsten till Berlin vann han Prins Henriks tycke och beskydd; han hade en egen tillfällighet att tacka för denna lycka, En dag höll Hr Anveillon ett tal vid en vigsel i Rhein-berg; den store Fredriks broder kom i kyrkan, och intagen af den unge prestens vältalighet och lätta utförsgåfvor fästade han honom vid sitt hof. Från denna stund var han en medlem af Prins Ienriks utmärkta och snillrika sällskapskrets. Kort derefter blef han utnämnd till pastor vid Fransyska reformerta Kyrkan i Berlin, och till professor i historien vid krigsakademien. Hans predikningar förvärfvade honom snart ryktbarhet; och Fredrik Wuhelm II som lät leda sig af illuminater och vidskepliga grubblerier, fattade stort tycke för Hr Ancillons lika vältaliga, som upplysta predikniogar. Han gjorde sitt inträde i verlden såsom historisk författare, under ledning af sin kusin von Gentz, så ryktbar som publicist och statsman, och då för tiden i Preussisk tjenst, och hvars oersättliga förlust Österrikiska kabinettet och hela det gamla politiska syste