ty böljan sjelf är smittad, och man reglar
hvar Öppen strand för fruktan eller pe t.
Och året om är himlen mörk som sorgen,
och sommarsolen blott en Saga är.
Det växer gräs på de förödda lorgen,
och tiggarstafyvar , hvar en lund är när.
Från dörr till dörr de bleka barnen löpa
Och tigga bröd och växa opp till brott,
Ack! det är lätt att med cn skörf få köpa
Sig fri från ögonblickets ömkan blott.
Men vill du gifva så att Englar glädas,
Så afbjelp ej, men förckom en nöd:
Tänk uppå allas, mev dock helst de spädas,
Öch den som arbet ger, ger också bröd.
Till ingen annan gåfva är du pligtig,
All annan är förspilld; ju mer Ju ger,
Ju mer begärs det; som en Vattusigtig,
Ju mer han dricker, törstar destomer.
Gif derför ej för dagen, men för lifvet;
Den Vises gålva tusendubblar sig.
Tro, att med seder är det bästa gifvet,
Och tänk ännu, när du förbarmar dig!