Fn nn MR nn RR Rn kade varupris inom landet. Småningom måste den som införskrifver utländska varor och skall betala med utländskt mynt, 1 den mon detta stiger, äfven höja priset på sin vara. Köparen deraf åter kan ej köpa så mycket som förr, utan att jemväl höja priset på hvad han har att sälja, P:oducenten af Exportvaror, som derföre fått mera betalt, har mera penningar att använda för sina behof och de måste realiseras i varor. Ett missförhållande, hvarigexom den ene skulle vinna och den avdre förlora, kan ej I längden fortfara, utan efterhand rättar det ena priset sig efter det andra, så i varor som arbete och hvar och en, utom den, som endast lefver af penningelön, pension eller räntor, finner sig i afseende på inkomst och utgilt snart i samma ställning som förut, endast numcerären är förändrad. Kan priset på inhemska varor ej höjas , så måste konsumtionen af den utländska förminskas och kursen äter sänka sig, 4:0 En fortfarande öfverbalance ciler underbalance i handeln kan ej ega rum. Om de utförda varornas värde å utlävdsk ort är mindre än de infördas, så måste skilnaden betalas med penningar. Dessa gå utur landet, penningestocken minskas, varupriset faller, äfven å den utländska varan. Denna säljes med mindre fördel, slutligen med förlust, importen måste minskas och svart understiger den exporten. Öfverbalans uppstår. Tagas nu derföre penningar från utrikes ort, samt desse komma i omlopp inom landet, så måste. i följd af en ökad pevningemassa, varupriset åter stiga, utländska varans införsel löna sig och importen tilltaga, Mill dess att balansen blifver någorlunda jemn. Numera lära de vara få, som alfvarligt tro på en fortfarande underbalans i handeln. Att någon tillämpning af hvad vi vu sagt icke eger rum wid det förhållande, att reelt mynt ejär gångbart i landet och att det införda silfret skrivlägges i Banken, är tydligt. En närmare bevisning af förestående satser skulle föra till stor vidlyftigbet, och vi söka undvika den, äfven om de bestridas. Med deras antagande finner man snart, att de hinder för realisationen, som vilja hämtas från kursevs höjd, handels cch näringsförhållanden, för det närvarande icke äro af betydenhet. Blotta vissheten derom, att silfverutvexlingen å viss tid skulle börjas, verkade troligen till kursens fall. Ju närmare tidepunkteno kom, ju mera skulle kursen sänka sig al paris Nu veta vi att älven utan förändring i föreskvifterna och utan vidare silfversöp proportionen af 5 till 8 skall uppnås, Banken skall således ovilkorligen bli i stånd att börja utvexlingen till 129 sk. Om detta ej sker före nästa Riksdag, så kan man väl tega för gifvet, alt beslutet då biingas till verkställighet). Ännu har icke det inhemska varupriset höjt sig efter kursen oeh kommer svårligen att göra det. Importörernve klaga, att de ej kunna lägga hela kursdifferensen på siva varor och Lika litet som kursens stigande bitintills verkat på inhemska att förlästen är deras, Or Frågan torde egentligen röra våra Stångjernsfabrikanter, Desse hafva, i anseende till kursens stigande, fått mera betalt för sitt jern, än de eljest kunnat få i anseende till jernprisets fall å utländsk ort. Men hvarigenom är det som en tördel härigenom uppstått för Brukspatronen? Jo derigenom att varupriserne inom landet och arbetslönerne ej ännu stigit i samma proportion. som kursen och att tillverkningskostnaden är den samma som förr. Låt Realisationen ske till 144 sk. i stallet för 128 och man skall snart se tillverkningskostnaden hafva stigit i samma mon, och den bhållna vinsten blir deosamma som då realisationen sker till 129 sk. Brukspatronerne hade i sådan egenskap ingenting vunnit; men många andra förlorat. Emedlertid är det ostridigt, att sänkningen af kursen, i den stund den inträflar, blir menlig för Bruksegaren, Detta måste dock snarare betraktas såsom nphöravrdet af en vinst än såsom eu verklig förlast: ty fördelen hade icke uppkommit, om silfverutvexlingen blifvit börjid år 1830, bvilket ingalunda hade varit omöjligt att verk-tällaa Kan icke jernet å utländsk ort återfå elt något högre pris; så måste förr eller senare producenten 1 sjelfva verket erhålla mindre i betalning derfore, I alla fall kan en lindring i förlusten beredas genom en nedsatt utförselstull. Men aldrig kan det bli skäl, att uppoffra det helas intresse för att bereda en ögovblicklig fördel för en Samhällsklass. Denna utsöres blott af Brukspatronernez ty de öfriga Bergsmännen och Arbetarne hafva samma vilkor nu som de hade år 1829 under den lägre kursen, och komma efter alla anledningar att bibehålla dem äfven då realisationen sker till 125 sk. Kan jernbandterinogen ej bära sig, så har detta djupare anvledningar än kursen. Det är på den utlävdske köparen, som Brukspatronen måste taga sin vinst, medelst ett förhöjdt pris i utländskt mynt, icke på den inhemska Arbetaren eller penninge-egaren. fl vad de öfriga näringarne angår, hafva vi ej förnummit någon påstå, all realisationen för dem skulle vara skadelig eller att realisalionsgrunden för deras bästa borde förandras. Ännu äro deras förhållanden till hvarandra i ungefär samma skick som då myntbestämningen beslöts. Men verkställigheten är af högsta vigt för att bereda säkerhet i alla industriella företag. Handeln fordrar detsamma. Endast Exporteurerne finna det fördelaktigare att saken blir oafgjord. De kunn2 då begagna tillfället, att gö:a betydliga vinster. Vi ha hört påstås, att Coursens höjd härrörer dera: alt penningerepresenlativerne genom RiksgäldsKontorets Obligationer, PrivatBankens sedlar, assignuationer m. m, ökats sedan sista Riksdag; men vi ha ej kunnat flivna tillräckelig grund för ett sådant omdöme. En ökasd penningemassa måste först verka ett högre va—rupiis; eller ock vara af den beskaffenhet, att man söker realiserå densamma i utländskt mynt, am den skall kunna verka nå Kursen.