Fn nn MR nn RR Rn
kade varupris inom landet. Småningom må-
ste den som införskrifver utländska varor och
skall betala med utländskt mynt, 1 den mon
detta stiger, äfven höja priset på sin vara.
Köparen deraf åter kan ej köpa så mycket
som förr, utan att jemväl höja priset på hvad
han har att sälja, P:oducenten af Exportva-
ror, som derföre fått mera betalt, har mera
penningar att använda för sina behof och de
måste realiseras i varor. Ett missförhållan-
de, hvarigexom den ene skulle vinna och den
avdre förlora, kan ej I längden fortfara, u-
tan efterhand rättar det ena priset sig efter
det andra, så i varor som arbete och hvar
och en, utom den, som endast lefver af pen-
ningelön, pension eller räntor, finner sig i af-
seende på inkomst och utgilt snart i samma
ställning som förut, endast numcerären är för-
ändrad. Kan priset på inhemska varor ej
höjas , så måste konsumtionen af den utländ-
ska förminskas och kursen äter sänka sig,
4:0 En fortfarande öfverbalance ciler un-
derbalance i handeln kan ej ega rum. Om
de utförda varornas värde å utlävdsk ort är
mindre än de infördas, så måste skilnaden
betalas med penningar. Dessa gå utur landet,
penningestocken minskas, varupriset faller,
äfven å den utländska varan. Denna säljes
med mindre fördel, slutligen med förlust,
importen måste minskas och svart understiger
den exporten. Öfverbalans uppstår. Tagas nu
derföre penningar från utrikes ort, samt des-
se komma i omlopp inom landet, så måste.
i följd af en ökad pevningemassa, varupriset
åter stiga, utländska varans införsel löna sig
och importen tilltaga, Mill dess att balansen
blifver någorlunda jemn. Numera lära de va-
ra få, som alfvarligt tro på en fortfarande
underbalans i handeln. Att någon tillämp-
ning af hvad vi vu sagt icke eger rum wid
det förhållande, att reelt mynt ejär gångbart
i landet och att det införda silfret skrivläg-
ges i Banken, är tydligt.
En närmare bevisning af förestående satser
skulle föra till stor vidlyftigbet, och vi söka
undvika den, äfven om de bestridas. Med de-
ras antagande finner man snart, att de hinder
för realisationen, som vilja hämtas från kur-
sevs höjd, handels cch näringsförhållanden,
för det närvarande icke äro af betydenhet.
Blotta vissheten derom, att silfverutvexlin-
gen å viss tid skulle börjas, verkade troligen
till kursens fall. Ju närmare tidepunkteno kom,
ju mera skulle kursen sänka sig al paris Nu
veta vi att älven utan förändring i föreskvif-
terna och utan vidare silfversöp proportionen
af 5 till 8 skall uppnås, Banken skall såle-
des ovilkorligen bli i stånd att börja utvex-
lingen till 129 sk. Om detta ej sker före nä-
sta Riksdag, så kan man väl tega för gifvet,
alt beslutet då biingas till verkställighet).
Ännu har icke det inhemska varupriset höjt sig
efter kursen oeh kommer svårligen att göra
det. Importörernve klaga, att de ej kunna
lägga hela kursdifferensen på siva varor och
Lika litet som kur-
sens stigande bitintills verkat på inhemska
att förlästen är deras,
Or
Frågan torde egentligen röra våra Stång-
jernsfabrikanter, Desse hafva, i anseende till
kursens stigande, fått mera betalt för sitt jern,
än de eljest kunnat få i anseende till jern-
prisets fall å utländsk ort. Men hvarigenom
är det som en tördel härigenom uppstått för
Brukspatronen? Jo derigenom att varupriser-
ne inom landet och arbetslönerne ej ännu sti-
git i samma proportion. som kursen och att
tillverkningskostnaden är den samma som förr.
Låt Realisationen ske till 144 sk. i stallet för
128 och man skall snart se tillverkningskost-
naden hafva stigit i samma mon, och den b-
hållna vinsten blir deosamma som då realisa-
tionen sker till 129 sk. Brukspatronerne ha-
de i sådan egenskap ingenting vunnit; men
många andra förlorat. Emedlertid är det o-
stridigt, att sänkningen af kursen, i den stund
den inträflar, blir menlig för Bruksegaren,
Detta måste dock snarare betraktas såsom np-
höravrdet af en vinst än såsom eu verklig för-
last: ty fördelen hade icke uppkommit, om
silfverutvexlingen blifvit börjid år 1830, bvil-
ket ingalunda hade varit omöjligt att verk-
-tällaa Kan icke jernet å utländsk ort åter-
få elt något högre pris; så måste förr eller
senare producenten 1 sjelfva verket erhålla
mindre i betalning derfore, I alla fall kan
en lindring i förlusten beredas genom en ned-
satt utförselstull. Men aldrig kan det bli skäl,
att uppoffra det helas intresse för att bereda
en ögovblicklig fördel för en Samhällsklass.
Denna utsöres blott af Brukspatronernez ty
de öfriga Bergsmännen och Arbetarne hafva
samma vilkor nu som de hade år 1829 under
den lägre kursen, och komma efter alla an-
ledningar att bibehålla dem äfven då realisa-
tionen sker till 125 sk. Kan jernbandterino-
gen ej bära sig, så har detta djupare anvled-
ningar än kursen. Det är på den utlävdske
köparen, som Brukspatronen måste taga sin
vinst, medelst ett förhöjdt pris i utländskt
mynt, icke på den inhemska Arbetaren eller
penninge-egaren.
fl vad de öfriga näringarne angår, hafva vi
ej förnummit någon påstå, all realisationen
för dem skulle vara skadelig eller att reali-
salionsgrunden för deras bästa borde föran-
dras. Ännu äro deras förhållanden till hvar-
andra i ungefär samma skick som då mynt-
bestämningen beslöts. Men verkställigheten är
af högsta vigt för att bereda säkerhet i alla
industriella företag. Handeln fordrar detsam-
ma. Endast Exporteurerne finna det fördel-
aktigare att saken blir oafgjord. De kunn2
då begagna tillfället, att gö:a betydliga vin-
ster.
Vi ha hört påstås, att Coursens höjd härrö-
rer dera: alt penningerepresenlativerne genom
Riksgälds- Kontorets Obligationer, Privat- Ban-
kens sedlar, assignuationer m. m, ökats sedan
sista Riksdag; men vi ha ej kunnat flivna till-
räckelig grund för ett sådant omdöme. En ökasd
penningemassa måste först verka ett högre va—-
rupiis; eller ock vara af den beskaffenhet, att
man söker realiserå densamma i utländskt
mynt, am den skall kunna verka nå Kursen.