att, sedan Våre Befallningshafvaude i flere Län hos
Oss i underdånighet anmält, huruledes åtskillige id-
kare af bränvirsbränning begagna redskap af en så be-
skaffad construction, att föreskrifterne i Vår Nådiga
Förordning af den 25 Junii 1830 angående så väl den
högsta tillåtna pannerymden, som bränvinsbrännings-
rättighetens bestämmande efter hemmansvärdet, der-
igenom lälteligen kunna öfverträdas, samt VWi i äm-
net infordrat Wår Vetenskaps-Academis underdåniga
utlåtande, Wi dorafinhemtat: att ifrågavarande brän-
vinsbränningsredskap, bestående af en panna, så låg
och vid som möjligt, med en högst obetydlig omböj-
ning till hals, och af en så kallad hatt, med nästan
samma vidd som pannans, men flerdubbelt större höjd,
och ofyvantill försedd med lucka för tillmäskningens
inösning, utgör ett uppenbart försök till underslef
emot ofvanberörde föreskrifter, i det alt en tillsatts
och verklig del af sjelfva bränvinspannan benämnes
för hatt, i hvilken ett större qvantum tillmäskning
kan på en gång afverkas, än Förordningen åsyftar,
då den stadgat en viss kannerymd, lämpad efter hem-
mansvärdet; att likväl under benämning af hatt ingen
annan del af bränvinsbränningsredskapen bör förstas,
än den som afleder ångorna till imkylaren, samt alt följ-
aktcligen ofvan sbeskrifne redskap, äro att anse såsom
bränviospannor med botten, hvarifrån pannan kan
aflösas och med fastsittande hatt.
Till förekommande af de missbruk, som med så
beskaffade pannor åsyftas, och hvilka icke allena:
äro i sig sjeltva blandervärda, utaniock verka till skata
för laglydige medborgare, som vid brinvinsbrännin-
gens utöfning ställa sig Författningarne till efterräi-
telse, hafve Wi, med tillämpning af sista mom. 13
Si Wår Förordning af den aå Junil 1530, funnit
skäl i Nåder stadga: att vid mätning af bränvins-
pannor af ofvanbeskrifna beskaffenhet, den under orik-
tig benämning af hatt avbragta tillsatsen skail på-
aäktas och mätningen ske till nedra kanten af ifyll-
ningsluyckan, summit att den sålunda utrönta pannery.r-
den skall tjena till geund för den bränvinsbränniug,
ianehafvaren må otöfva i förbåällande till sitt hem-
viansvärde och under iakttagande att den fastställda
högsta pannerymden af 93 kannor, kokrommet inbe-
räknadt, icke öfverskrides; ägande Wäre Befallnings-
hafvande skyndsamligen föranstalta, att dylika brän-
vinspannor, som 1nom hvarje Lau kunna finnas, var-
da på innebafvarnes bekostnad ommilte.
Vit verkställighelen af detta Vårt Nådiga för-
orduande, hafve Vi velat tillåta, alt bränvivspan-
nor, som vid ommätningen väl fiunas öfverstiga den
pannersmd, bvartill invnchafvaren efter hemmansvär-
det vore berättigad, men icke den högsta medgifna
pannerymden, må fortferaudebegugnas till nästkomman-
de Maji månads slut, emot förköjda utgifter efter håde
heromansvärdet och tillverkningsbeloppet; hvaremot
de pannor, som yid ommätningen finnas öfverstiga
93 kannors rymd, icke vidare få nyttjas, vid den
påföljd 41 Y. i Vår Nadiga förordning af den 25 Ju-
nit 1330 sladear.
För öfrigt förvänte Vi af vederbörande, som med
taxering af bränuvinsbrännings-afgiften äga befatt-
pings, Att de så väl I allmänhet, som bvad serskildt
hkgträfar ofvanberörde, med hänsigt till underslef af
Vörfatiniogarne inrättade pannor, i möjligaste måtto
s6ta lämpa afoiftens belopp efter tillverkningsqvanti-
teten, byarigenom hikets Ständers afsigt med skil-
lingsafgiften uppfyltes och jemsahet i beskattningen å
samurt handtering beredes. Det alle, som vederbör,
hafye sig hörsammeligen alt efterrätta. Till yller-
mera visso bafve Vi detta med Vär eger hand un-
derskrifvit, samt med Vårt Kongl. Sigill bekräfta
låtit. Stockholms Slett den 30 November 1832.
CARL JOHAN.
(L. 5.)
C. D. Skogman.
-