LL MR NV VV ARAR brer Den 11 December. Regeringens i gårdagens Postoch Inrikes tidning införda skiifvelse till Herrar Bankofullmäktige, hvarigenom allmänheten underrättas, att ett urtima Riksmöte kommer alt sammankallas nästa år, lyder som följer: Till Fullmägtige i Rikets Ständers Bank. CARL JOHAN, et:c. Då, i följd af de financiella omvexlingar, som blifvit föranledde af sednare tiders allmänna tilldragelser, J troligen ej skolen komma i tillfälle att, likmätigt 2 S. i Lagen angående myntbestämningen af den I Mars 1830, hos Oss i uvderdånighet anmäla, det de af Rikets Ständer beslutade åtgärder för Bankens öppnande till utvexliopg af Silfver hunnit ver kställas, och då omsorgen för allmänt väl kräfver, att, genom återställd stadga i Penningeverket en gräns sättes för Bankosedlarnes försämring; alltså och i öfverensstämmelse med Vart på Rikssalen till Rikets Ständer ofvannämnde dag afgifna Nådiga svar, hafve Vi beslutat, att under loppet af nästa år, vid den tidpunkt, som Vi finne lämplig, sammankalla Bikets Ständer till Urtima Riksdag, för att med dem öfverlägga om bästa sättet att bringa till verkställighet högstberörde Lag af den 1 Mars 1830, Denna Vår Näsa afsigt hafve Vi velat Eder härmed i Nåder tillkännagifva; förmodande Vi, att J uti Vexelkursens ofördelaktiga förhållanden skolen finna skäl för uppskof med ytterligare silfverköp föp Bankens räkning, till dess mera gynnande omständigbeter sätta Eder i stånd att uppnå ändamålet med de, 1 förening med ofvannämde Lag, Eder gifna föreskrifter. Vi befalle et:c Stockholms Slott den 5 Dee. 1832. CARL JOHAN, C. D. Skegman. Oaktadt den vink man uti en föregående skrifvelse ifrån Regeringen till Bankofallmäktige hade erhållit om en urtima Riksdag bändelse myutbestämningslagea icke thy för utan skulle kanna bringas till verkställighet, kom likväl den underrättelse, som meddelas i förestående dokument, i går middass så oförmedadt, att den här i hufvadstaden väckte, om just icke någon bestörtning, åtminstone en ovanlig sensation. Måhända skall den uppväcka icke mindre starka känslor ilaudsorterna. Svenska folket har, efter 20 års dyr köpt erfarenvohet om resultaterna af sina Riksmöten, ändteligen kommit till den säkra öfvertygelsen, att det icke är representeradt som s!g bör, genom de fyra stånd, som vid Riksdagarna besluta om dess vigtigaste angelägen heter; att det stora målet: det allmänna bästa, ieke vunnit hvad man haft skäl att vänta af dessa långa mödosamma och dyra sammankomster, som hituls hvarken burit någon frukt till aflialnande af def AHrovisariehka I st oas