EV UR a L JUIAITLItE UL VU TRBRULLIIIIL YStiUtlakr båd få
gå till ett ganska betydligt belopp; dels mäste
vt: rän!e och kapital-aibetalvingar å Bankens
öfriga fordringar större summor i sedlar in-
flyta. Allenast å fordringen hos Stats- Verket
för utlemnande piastrar ingå på trenne år
200.000 R:dr, och dels måste jemväl Stats-
Kontoret och ö! rige förvaltande Verk till si-
ne utgifters bestridande hafva behållningar i
Banken, som evsamme uppgå till vida större
summor än den oliqviderade halfva millionen!
Invänder man, stt hvarken Diskonternes
fordringar eller Kreditiverne kunna till fullo
ndrifvas eller Banken erhålla lån på Stats-
obligationerne, emedan Bankosedlarne äro för
rörelsen i langet nödvändige och penningar
således skola tryta; så svaras dertill, att af
samma skäl hunna icae eller alla — banko-
sedlarne till inlösen presenteras. Kunde det
sednvare ega rum, så skulle äfven det förra gå
an; och Bankens utredning är precist lika
möjlig som att alla Bankens fordringsägare
skola fordra betalning. Här är endast fråga
om Bankens förmåga; och med full aritmer
usk visshet kan pästås, att Banken her
sin magt, att inom 2 3 eller högst 3 år, haft
va infriat alla sina utelöpande Bankoscdlar,
hafva inlöst alla Riksgäldssedlarne och, med
nämnde undantag, hbafva utbetalt alla å lö-
pande räkningar insatte medel; — så att ej
vidare någon bankosedel då kan till inlösen
presenteras, vtan att Banken äger tillgång der-
till. Detta måtte vara allt hvad man af en Bank
möjligen kav vänta, och svårligen lärer någon
Bank vara i stånd, att på kortare tid reali-
sera sina förbindelser.
Ivar och en måste upprigtigt önska, att
den händelse vi nu beskrifvit, ej måtte in-
träffa; ty den skulle onekeligen medföra en
bäftig brytning i alla penningeförhållanden
och troligen mångas undergång. Men om man
äfven skulle tänka sig möjligheten af någon-
ting så högst osannolikt, så blefve olyckan.
indock tilläfventyrs mindre än man i försto-
ne föreställer sig, Tahika Privatbanker, af
benofvet högst påkallade, skulle säkerligen i
hast bilda sig; där största delen af det utur
Janken tagna silfver blefve insatt. - Desse
Bankers sedlar fyllde efter hand den lucka,
som Bankosedlarae lemmnat efter sig; de deri-
från meddelade lån gingo till betalning af
skulder till Banko-Diskonterne (det blefve
ondt om Bankdsedlar till deras liqviderande,
och Banken skulle då säkert få många betal-
ningar i silfver); och när krisen vore väl öf-
verstånden, hade myntväsendet fått en kan-
hända säkrare och orubbelisare ställning än det
någonsin 1 Sverige haft. Den som endast fä-
ster sitt ögnamärke derpå, att den nuvarande
Banken bör ställas på utredning, måste såle-
des vika, att utvexling genast må företagas,
ty ehuru otroligt det är, att saken komme
till den ytterlighet vi beskrvifvit, är utvexlin-
I gen dock, efter all sannolikhet, det enda
medlet att komma till ett sådant mål. Att
bestrida utvexlingen och yrka Bankens utrved-
ning, tyckes vara en fullkomlig motsägeslse,