Hr Magister J Lestadius har anmodat oss
att meddela följande:
Till den välgörande allmänheten.
Med stor sinnesrörelse skyndar tolken för Skogs-
Lapparne i Piteå Lappmark, att aflägga sin hjertliga
tacksägelse för deras välgörare, och derjemte gifva
dem den hugneliga underrättelsen, att de för denna
vintern frälst dem från bungersnöden, Han skyndar
dermed så mycket mera, som han tror sig skyldig,
att inhibera välgörande och ädla menniskors ytterli-
g: e -:ammanskott för detta ändamål, beldst de nu-
mera at större nöd på andra ställen torde med större
skäl påkallas. Tarfligheten, hemmwastadd i faltigdo-
m ns hyddor, och förenad med eget sträfvande, bär-
gar sig med ringa understöd. De som influtit hafva
vida öfverstigit, bvad en modest menniska kunnat
räsxna uppå. Jag har emottagit 775 Ridr Banco och
dessutom anvisning på 300 Ridr Banco, som inom
några dagar äro att förvänta. Dermed bar jag ut-
sigt att icke allenast kunna afhjelpa den närvarande
hungersnöden, utan ock vidtaga något för en kom-
mande. En swnmarisk redogörelse för båda delarna
tror jag mig de ädla vålgörarena skyldig, fullständi-
gare vill jag med Guds tjelp redogöra, när, med
samma hjelp, planerna öfvergått, såsom jag hoppas
till resultater. En enda omständighet är för närva-
rande beklaglig, och må nämnas först, för att cj
sedan störa intrycket af de gladare utsigterna. Slöar
och kärr äro ännu ofarbara för svag is, och hafva
hindrat försändandet af sparmål til de nödlidande,
men anstalter äro fog: de för verkställigheten bäraf
å snart det står i menniskoförmåga att färdas. Nå-
got penningar äro uppskickade att utdelas till de
mest behöfvande, på det de af nu framflyttande Fjell-
Lappar må kunna skaffa sig något lifsmedel, samt
anvisning på mera för slagt- Renar, som af någon
kunde atlätas, slaktas och uldelas. Efter tre veckor
reser jag sjelf upp, att vidare arrangera, och hoppas
då få tillfölle, att med det hjelpta folket i förening,
n.ed tårar få tacka Himmelns Gud och välsigna goda
menniskor. Sällan lärer ett skönare phenomenv förete
ög, än då den välgörande menskligheteten, till den
grad utgjöt sin välsignelse till den nödlidande mensk-
lighetens hjelp, att den sistnämda kunde och måste
kynda att tillkännagifva sig vara bulpen, samt med
-kyldig grannlagenhet för äådagalaggd ömhet draga
sig undan, för att ej otidigt ligga den till last. Må
kommande tider respeetera detta drag af sinsemellan
cljest okända allmänheter å ena sidan ädelmod och
rjelpsamhet, å andre sidan tacksamhet, såsom ett vac-
kerb drag af den närvarande tider, och fremman-
te folk finna, att den Svenska hjelpsemheten cj gif-
ver den Svenska gästfriheten efter, om hvilken en
fremling i Jukkasjertvi Kyrka skrifvit qui a sur-
passe, sil est possible, sout tue jai eprouvå de Yr
vospitalte Svedoise hvilken hospitalitet ban ännn
Libanons funder kom itåg!
Innan jag går vidare i min redogörelse, tror jag
nig, på förekomen anledning, böra tillkänaagifva, att
ng, tillförne Missionnaire i Piteå Lappmark , nyligen
emnat denna befattning, och såsom Collega blifvit
engagerad vid Piteå Skola , hvarvid likväl min berö-
sing med denna Lappmark icke upphört, och med
less Lappska innevånare, hvilka sädana band med
nig förena, ätt de ej af förändrade namn och befat-
ningar kunna upplösas, minst när , såsvin bär är för-
rållandet, deras vistande vintertiden i närheten af
nin station gifver tillfälle till oftare sammanträdanda,