OO IP VET Er 2ALLIa Mn ARA 2UILEIPIIUEUVIL PUR A ICE LJ MILE ej obetydl st bidragit, alt försvåra och motarbeta en önskåd verkställighet af det åt BancoFullmägtige gifna uppdrag, att efter detalla föreskrifne förberedande åtgärder blifvit fullburdade, senast vid 1831 ärs slut, hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om utsättande af tiden då allmänna silfyerutvixlingen skall taga sin bö:jan.? Det var nemligen från dessa, genast från trycket allmåänngjorda förklaranden, som en rigtning erhölls at!, efter individnelt godtfinnarde kunna framställa R. St:rs bestämda stadganden såsom villkorliga och underkastade til:fälliga uttydningar; hvarigenom ock i och med detsamma en väcke!sr var gifven för dem, hvilkas intressen och önskningar stodo istrid med de fattade besluten o.n penninge-väsendets ordnande, att, genom ett methodiskt bearbetande Willvägabringa ett lägre och lägre sedelvärde i förhållande till det utländska myntet och dymedelst bereda ett uppskof, hvarpå förut knappast någon tänkte, ach änteligen på det mest ohöljda sätt framträda med det påstående, a.! lagar, ehuru i behörig ordning stiftade och af Kooungen sanktionerade, vore att anse som en rullitet. sedao de, genöm inträffade förhållanden måst under någon tid sakna tillämpning. Insändaren kan, om han så behagar, inhämta af dessa yttranden, afgifna under embetsmanna forbindelse; att flere finnas än Gr. v. S. som säga att pluraliteten af 1830 års Revisorer Omintetijort den beslutade realisatiopen. Att den gjort det med berådt mod lärer denna pluvralitet anse obehöfligt att bestrida, emedan den förklarade sig berättigad att rätta hvad RB. St. förbisett. Möjligen kunna desse Herrar få tack derföre af kommande Ständer. Deraf följer dock icke att de handlat rätt och efter lag. HofRätten allena tillhörer att tillämpa HandelsBalkeno. Insändaren synes beklaga att vrealisationenas; nödvändighet utgör en fix idee hos Gr, v, S. Då fixitet ligger Ull grund för begreppet om mynt, är det naturligt att en hvar som förmår uppfaita detta begrepp, är fixe uti sin begrepp om mynt. Till en allmännare fixitet i hbegrepcel om mynt torde dAesse Revisorer hafva bidragit mera än de sjelfve ana, Det argumentalions-sätt som de valt, plär verka, der alia andra bevisningsförsök misslyckats. —— on Till Redaktionen af Aftonbladet, Då Tit i sin Tidning, N:o 262, intagit från ett Nermskt blad den, i privat bre! från Fredrikshall , framkastade beskyllning a! petiskbet vid — Karaäntäns-bevakningen på gränsen, i det tvänne handlande blifvit vägrada fri resa, men en skräddare V, sluppit igenom blott derföre, att han talade Svenska; torde äfven följande upplysning icke mindie förtj na ett rum I Fit. blad. Ehuru det i nåmnde bref icke tydligen uppgitves, kan dock deraf ingen annan slutsals drogas, än att Skräddaren V. äfven kommit från Norrige och fritt fått inpassera i Sverige. Det är vå detta sätt Brefskrifveren