OO IP VET Er 2ALLIa Mn ARA 2UILEIPIIUEUVIL PUR A ICE LJ MILE
ej obetydl st bidragit, alt försvåra och mot-
arbeta en önskåd verkställighet af det åt Banco-
Fullmägtige gifna uppdrag, att efter detalla
föreskrifne förberedande åtgärder blifvit full-
burdade, senast vid 1831 ärs slut, hos Kongl.
Maj:t göra underdånig hemställan om utsät-
tande af tiden då allmänna silfyerutvixlingen
skall taga sin bö:jan.? Det var nemligen från
dessa, genast från trycket allmåänngjorda för-
klaranden, som en rigtning erhölls at!, efter
individnelt godtfinnarde kunna framställa R.
St:rs bestämda stadganden såsom villkorliga och
underkastade til:fälliga uttydningar; hvarige-
nom ock i och med detsamma en väcke!sr
var gifven för dem, hvilkas intressen och
önskningar stodo istrid med de fattade be-
sluten o.n penninge-väsendets ordnande, att,
genom ett methodiskt bearbetande Willväga-
bringa ett lägre och lägre sedelvärde i för-
hållande till det utländska myntet och dyme-
delst bereda ett uppskof, hvarpå förut knap-
past någon tänkte, ach änteligen på det mest
ohöljda sätt framträda med det påstående, a.!
lagar, ehuru i behörig ordning stiftade och af
Kooungen sanktionerade, vore att anse som en
rullitet. sedao de, genöm inträffade förhål-
landen måst under någon tid sakna tillämp-
ning.
Insändaren kan, om han så behagar, inhäm-
ta af dessa yttranden, afgifna under embets-
manna forbindelse; att flere finnas än Gr. v.
S. som säga att pluraliteten af 1830 års Revi-
sorer Omintetijort den beslutade realisatio-
pen. Att den gjort det med berådt mod lä-
rer denna pluvralitet anse obehöfligt att be-
strida, emedan den förklarade sig berättigad
att rätta hvad RB. St. förbisett.
Möjligen kunna desse Herrar få tack derföre
af kommande Ständer. Deraf följer dock icke
att de handlat rätt och efter lag. Hof- Rätten
allena tillhörer att tillämpa Handels- Balkeno.
Insändaren synes beklaga att vrealisationenas;
nödvändighet utgör en fix idee hos Gr, v, S.
Då fixitet ligger Ull grund för begreppet om
mynt, är det naturligt att en hvar som för-
mår uppfaita detta begrepp, är fixe uti sin
begrepp om mynt. Till en allmännare fixitet
i hbegrepcel om mynt torde dAesse Revisorer
hafva bidragit mera än de sjelfve ana, Det
argumentalions-sätt som de valt, plär verka, der
alia andra bevisningsförsök misslyckats.
—— on
Till Redaktionen af Aftonbladet,
Då Tit i sin Tidning, N:o 262, intagit
från ett Nermskt blad den, i privat bre!
från Fredrikshall , framkastade beskyllning a!
petiskbet vid — Karaäntäns-bevakningen på
gränsen, i det tvänne handlande blifvit vägra-
da fri resa, men en skräddare V, sluppit i-
genom blott derföre, att han talade Svenska;
torde äfven följande upplysning icke mindie
förtj na ett rum I Fit. blad.
Ehuru det i nåmnde bref icke tydligen
uppgitves, kan dock deraf ingen annan slut-
sals drogas, än att Skräddaren V. äfven kom-
mit från Norrige och fritt fått inpassera i
Sverige. Det är vå detta sätt Brefskrifveren