de, och man mäste återvända till den förra dieten, som snart återställde patientens helsa. Guillet var onttröttlig i sin tillsyn öfver de begge djuren, och använde alla möjliga medel föratt borttaga deras oarter, inskärpa lydnad och vänja dem vid allas sällskap. Denna sista omständighet var den svåraste. Många djurförare, i synnerhet den berömde Martin , hafva väl lyckats dressera lejonet, så att de sjellve åtminstone ej hade något alt hukta; men sällan här man selt exempel på en så lingt drifven dressering, som den Guillet förstod åstadkommas; ty Coco och Sultane lydde alla matroserna, lekte med alla skepps-. pojkarne och visade aldrig gensträfvighet emot någon. Guillet begagnade aldrig piska för att aga dem, emedan han fruktade, att detta kunde. uppreta deras kuivade lynne. Han nyttjade dertill ett hbvasskantigt skrapjern, hvarmed han brukade rengöra lejonburen; så snart de hade på något sätt förbrutit sig, lockade ban dem till deras fängelse, stängde in sig. med dem och bestraffade dem rätt eftertryckCoco var mycket saktmodigare än Sultane; men äfven bon gaf endast två gånger tecken till någon böjelse, att följa sin naturliga instinkt, Då hon en dag lekte med en liten skeppsgosse, slickade hon så länge hans hand. till dess hennes hvassa tunga blodfärgade huder. Man blef det varse och undan:yckte slagtoffret, som icke anade någon fara af sin eftergifvenhet. En annan gång gjorde hon en Officer, som lekte med henne, en dylik kompliment på kindbenet; hon sargade till och med hans ansigte med tänderna, men lyckliotvis var såret ej farligt. Denna olficer befann sig om bord på Armide, dit lejonen flyttades från Sirene, och så ofta han ville taga sin middagslur, ropade han Sultane. som beredvilligt utsträckte sig, för alt tjena honom till hufvudgärd. De båda lejonen förstodo ganska väl ljudet afskeppspipan, och så ofta befälhafvaren blåste för att kalla skeppspojkarne på däck, sprungo de tili luckor-na der de kallade skulle passera, och stucko hufvud och tassar genom öppningen, för att se efter hvem som kom. Denna vana misshbagade isynnerhet Turkarne; som bregåfvo sig om bord på fregatten; även en Engelsk officer blef så stött öfver detta, som Han tyckte, mindre artiga skämt, alt fan återvände till sin båt, och lemnade den icke förr, än Guildlet hade aflägsnat de tvenne lIeiongapen som välkomnade honom från fallvepstiapporna. Understundom roade sig besättningen alt. tillställa en slags jagt rundt omkring skeppet, hvartill lejonen gerna läto bruka sig. Man loekade ihop officerarnes alla hundar, het ade Goco att jaga dem, hvari Sultane genast gjorde sällskap, och jagten gick som om det gällde hundarnes lif)! ehuru den alltid slutade mycket fredligt. U om sin tillgifvenhet för Guillet och välvilja för hvar och en af besättningen, hade Coco äfven fattat mycken vänskap för en hund, hvilket ban vid hvarje tillfälle ådagälade.