ätt tillkännagifsit sin afsky för mordförsöket och sin glädje öfver Konungens frälsvping. Nationalvardet i massa strömmade till Tuilerierne för att få se Konungen; på Marskalken Lobaus framställning afstodo de likväl från sin åstundan att se Konungen, som redan i många timmar af gratulations uppvaktningar varit öfverlupen. Någire bland ministrarna hade straxt efter händelsen för afsigt alt i en särskildt, till lagdsortetne med kuriver kringskiekad proklamation, berätta förloppet och Jugna provinserne, i händelse oroande rykten om mordförsökets utgång skulle hafva spridt sig dit; men Konungen satte sig emot sådant med . uttrycket: För ett pistolskott skull, siall man icke lossa några larmkanoner. Märk värdigt är att, ivnan mordförsöket mo! Konungen anställdes, yedan dagen före Kamrarnes öppnande en ofantlig masa af trupper var sammandragen i och omkring Paris; man synes i sanning sbafva fruktat — naturl gtvis ej det eiskilda mordförsöket som hvarken kunde förekommas eler afvändas af en arm — utan andra och mera vidt utgrenade tillställvingar från partiernas sida; ty bvad skulle man eljest med Sextiotusen man ? — och så stor var den styrka som hölls under vapen dagarne före Kamrarnes öppnande. Efter mordförsöket är denna styrka än ytterligare ökad. Allt är dock lugnt i Paris; likväl fattas icke smärre offentliga oppositionsyttrivgar, hvilkas syftning icke tycks vara så alldeles fredlig. Under sessionen den ig bildade sig cfantliga massor på Pont Royal och des omgifning, och följande vatten genontågade hopar af arhbelare gatorna under afsjungande a! Marseillerehymnen; på temligen många ställen har man ock under de sista dagarie varse blifvit ungt folk med röda mössor och halsdukar af samma färg, ett kännetecken på de ilsknaste republikanerne. Den 20 på morgonen har man gjort beslag på en mängd Carlistiska ströskrifter, derjem4e äfven på en mängd exemplar af ett slags utkast till Konstitution, hvaraf en stor del vedan föregående dagen, under det Konungen som häst hos Kamrvarne var sysselsatt med sitt thbrontal, utdelades. bland den gapande mäsgden. Den 20 vid middagstiden tilldrog sig åter en händelse som gifvit anledving. till mårga samtal, men som dock slatligen efter all anledning visar sig vara af den lumpnaste obetydlighet; man bar nemligen i Tuilerterpa fasttagit ev person, hvilken oupphörligt skrek: fag , vill in till Konungen. jag måste tala med bonom, jag är Ludvig XVII — Konungens tal vid öppnandet af de Franmmr