Mulan, efter en kort bön, hveri han belsade henhe för Alis Brud,? öppnade den lilla silfverportalen som förde till grafvarnes gård, och sedan åter tillslöt den efter henne och hennes följeslagerska — såsom de bäfvande fruktade — för evigt. Under hvarje annan omständighet skulle den lugnr tystnad, som herrskade i denna dödens helgedom, och endast afbröts af dufvornas kuttrande ljud från cypressträdens kronor, hafva skänkt den Kungliga Prinsessan en ljuf vederqvickelse från det pinsamma ceremonilif, hon måst underkasta sig. Men nu inträdde hon med dödsångest i bjertat, och utur stånd att taga ett steg från porten, stod hon der med öganen fästade på marken utan att våga blicka framför sig. i Slutligen, sedan den oafbrutna tystnaden och några trösteord af hennes följeslagerska till någon del förjagat hennes fruktan och låtit henne känna, att hon icke var helt och håller öfvergifven, kastade hon ögonen på scenen framför sig, och ingenting kunde vara mera egnadt attiogjuta lugn och tryggbet. Den uppgående månen blänkte vid horisonten, och dess ljus sammanflöt med det matta lampskenet från muren kring grafplatsen, till ett blekt, dunkelt skimmer, liknande det som säges omsvälva de slumrande döda före deras uppståndelse till det tillkommande lifvet. Ehuru ännu skälfvande i alla leder, började likväl den unga Prinsessan att hämta mod af den rundt omkring herrskande liflösa tystnaden; — då hon plötsligen med fasa stirrade framför sig, och darrende sönk tillbaka mot portalen. Vid en blick på en ef de stora grafvarna, hade hon i dess skugga sett något lefvande röra si23 och, under det hon med häpen förvåniog skådade ditåt, blef långsamt en väpnad gestalt synlig. För en eller två sekunder stod den mörka skepnaden stilla i månskenet, och nu nalkades den henne helt nära, I en dödskamp af rädsla fattade hon konvulsiviskt sin följeslagerskas arm, och med ett svagt halfqväfdt rop dignade hon sanslös till marken. Medan detta föreföll i Grafvarnes gård, hade i alla andra delar af Ispaban nöjen och lustbarheter stigit till sin höjd; och ej förr än solen bestrålade båtvimplarnes glada färger på Zanderuth), kunde någon i hela staden förmå sig att offra åt sömnens gud, Alle begåfvo sig hem med den tankan, att nästa afton skulle firas med ännu större glans och härlighet, då den store Mortis Ali, den tre gånger Välsignade och två gånger Måg, sjelf i egen person, jemte sin unga gemål, skulle bedra festen med sin höga närvaro, I behörig tid morgonen derpå uppvaktade StorMullah och hans högvördige bröder pliktskyldigast vid silfver-portalen till grafvarnes gård, De funno den stängd och allt 1 samma skick som aftonen förut — hvarken de trognes beheriskare eller hans Brud hade lemnat något tecken af sin närvaro, Den ena timman efter den andra fortfor