Mulan, efter en kort bön, hveri han bel-
sade henhe för Alis Brud,? öppnade den
lilla silfverportalen som förde till grafvarnes
gård, och sedan åter tillslöt den efter henne
och hennes följeslagerska — såsom de bäf-
vande fruktade — för evigt. Under hvarje an-
nan omständighet skulle den lugnr tystnad,
som herrskade i denna dödens helgedom,
och endast afbröts af dufvornas kuttrande ljud
från cypressträdens kronor, hafva skänkt den
Kungliga Prinsessan en ljuf vederqvickelse
från det pinsamma ceremonilif, hon måst un-
derkasta sig. Men nu inträdde hon med
dödsångest i bjertat, och utur stånd att taga
ett steg från porten, stod hon der med öga-
nen fästade på marken utan att våga blicka
framför sig. i
Slutligen, sedan den oafbrutna tystnaden
och några trösteord af hennes följeslager-
ska till någon del förjagat hennes fruktan
och låtit henne känna, att hon icke var helt
och håller öfvergifven, kastade hon ögonen
på scenen framför sig, och ingenting kunde
vara mera egnadt attiogjuta lugn och trygg-
bet. Den uppgående månen blänkte vid
horisonten, och dess ljus sammanflöt med
det matta lampskenet från muren kring graf-
platsen, till ett blekt, dunkelt skimmer, lik-
nande det som säges omsvälva de slum-
rande döda före deras uppståndelse till
det tillkommande lifvet. Ehuru ännu skälf-
vande i alla leder, började likväl den unga
Prinsessan att hämta mod af den rundt om-
kring herrskande liflösa tystnaden; — då hon
plötsligen med fasa stirrade framför sig, och
darrende sönk tillbaka mot portalen. Vid en
blick på en ef de stora grafvarna, hade hon
i dess skugga sett något lefvande röra si23
och, under det hon med häpen förvåniog
skådade ditåt, blef långsamt en väpnad ge-
stalt synlig. För en eller två sekunder stod
den mörka skepnaden stilla i månskenet, -
och nu nalkades den henne helt nära, I en
dödskamp af rädsla fattade hon konvulsi-
viskt sin följeslagerskas arm, och med ett
svagt halfqväfdt rop dignade hon sanslös till
marken.
Medan detta föreföll i Grafvarnes gård,
hade i alla andra delar af Ispaban nöjen och
lustbarheter stigit till sin höjd; och ej förr
än solen bestrålade båtvimplarnes glada fär-
ger på Zanderuth), kunde någon i hela sta-
den förmå sig att offra åt sömnens gud, Al-
le begåfvo sig hem med den tankan, att nä-
sta afton skulle firas med ännu större glans
och härlighet, då den store Mortis Ali, den
tre gånger Välsignade och två gånger Måg,
sjelf i egen person, jemte sin unga gemål,
skulle bedra festen med sin höga närvaro,
I behörig tid morgonen derpå uppvaktade
StorMullah och hans högvördige bröder
pliktskyldigast vid silfver-portalen till graf-
varnes gård, De funno den stängd och allt
1 samma skick som aftonen förut — hvar-
ken de trognes beheriskare eller hans Brud
hade lemnat något tecken af sin närvaro,
Den ena timman efter den andra fortfor