vetat att bättre uppskatta värdet af en sådan familjförbindelse; — ty Alis slägt hade skänkt Musulmanska kelendern flere helgon än nås gon annan i hela Persiska adelsmatrikeln, och städerne Com och Cashen ägde öfverflöd på belgonskrin med deras reliker. Men den unga prinsessan kände intet af allt detta; att tillbringa en enda sommar i sällskap med sin kusin på det sköna slottet meilan bergen, skulle hon bafva föredragit framför ett helt århundrade med Islamismens mest prisade framlidne helgon. I förtvillan kastade bon sig för sin fars fötter och besvor honom att rädda henne från det förskräckliga öde som hotade henne, och att skicka någon annan ung flicka från Ispahan i hennes ställe, Det vore många af de unga damerna vid hofvet, hvilka afundades hennes lycka, och, som det tydligt syntes af den Store Beherrskarens gifna befallning att han icke kände — kanhända icke brydde sig om — hvilken hans brud var, kurde det ju gå an, sade hon, att anställa lottning emellan alla dem som eftersträfvade en sådan ära, och med nöje ville bon på köpet till den lycklige afstå icke endast, sin höga brudgum, utan äfven sina vackraste ee rubiner från Badakshen, sina dyrbaraste sil kestyger från Ghilan, och sina fyrationie kammarjangfrur (sju för hvarje dag i veckan.) Den fromme Schachen var, som man lätt kan gissa, obevekligs — en sådan måg var en för stor lycka att släppa ur bänderoa, och det enda hon med sina tårar och böner kunde vinna, var att hoa icke, efter den stränga ordalydelsen i brudgummens bes fallning, skulle gå alena att möta honom, utan att hennes trogna kammarfru, Haluta, skulle göra henne sällskap, Aftonen nalkades nu och hela Ispahan glimmade af festlig prakt, Fyrverkarne voro öfverallt i verksamhet, och nya under af deras konst syntes på alla håll. Utom de förra uppfinningarne, voro alla de stora gatorna och torgen prydde med illuminerade vimplar af taft, bvarpå några verser ur Keraa voro skrifne, så att, såsom en hofpoet i en skildring af denna scen uttryckte sig, den Heliga Boken kunde läsas bel och hållen under promeneden genom gatorna, och det syntes som Engelen Gabriel för andre gåvsen nedfört Koranen från himmelen, i bokstäfver af ljus, Ett bedröfligt afbrott mot dessa glädje-betygelser var den långsamt framskridande melankoliska procession som, vid nattens inbrott, beledsagade den unga bruden och hennes följesiagerska till de i skymningens dunkel insvepta grafvarne. AF det anspråkslösa sätt, hvarpå de trognes Beherrskare uppenbarat sig, och af ställets högtidliga värdighet derhanbeslämt mötet med sin trolofvade, drog man den slutsatsen, a!t alla ceremonier som öfverskredo samma enkla högtidlighet, borde undvikas. Derföre öppnades tåget af StorMulla med vid pass ett heolft dussin Skriftlärde, bärande på ett stort hyende af sam—A