apellet, och att ctt vist antal Mullabs eller
kriftlärde skulle vaka och bedja der till mor-
onen, I följd deraf infunno sig äfven nu
esse högvördige fäder, som på sednoare åren
ÖKA minskat antalet af de tända lampor-
dels för att öka sina sportler, dels också
ör att njula en lugnare slummer, och bered-
le sig högtidligt till sömn framför sina san-
lelträds- pulpeter, med all den ståt och van-
iga värdighet som tillkommo deras höga em-
eten.
De hade dock ej länge förrättat denna he-
iga pligt, då ett starkt buller, liksom af en
lamrande vapenrustning uppskrämde dem
rån sina byenden; och i samma ögonblick
kallade en tordönsröst, liknande jernjätten
sfandiars, genom kapellet. Det språk, hvar-
;å rösten lät höra sig, kunde ingen då i hä-
enheten känna igen; men en af de
;kriftlärde, som var mer lärd än de öfrige,
örkunnade sedermera att det var gammal
suebriska, och att namnet Ali tydligen
uade förnimmas, För de flestes nerver bland
le högvördige Fäderna voro dessa skräck-to-
er mer än nog, och sanslöse af förskräekelse,
ände de omkull sandeltråds-pulpeterna, så
it de beliga böckernva flögo omkring till hö-
er och venster på golfvet, och skyndade hais
fver hufvud från kapellet, utan att våga se
ig tillbaka. Någre, som hade litet mer be,
inniog i behåll än de öfrige bjeltarne, våga-
leionan degåfvo sig på flykten att kasla en ba-
tig blick åt det hållet, hvarifrån de förskräck-
iga ljuden hördes, Der sågo de, i det dunkla
ampskenet, en reslig, berdisk gesta!t, med
tt stort blixtrande svärd likt det evigt ski-
iarde Sutfakkar, och en turkos, som strå-
ade med en glans, hvilken endast kund:
ommea från den Store Alis häge:plym,
Efter detta flygtiga ögonkast hade de hög-
ärde fäderne med all skyndsamhbet tagit til
ötterus, men bejdades i språnget af den öf-
rraturliga rösten och stodo skälfvande, u
åv att töras se sig tillbaka, under det den
jå mycket begriplig Persiska förkunrade dem
in vilja — att dena mö, hvilken kelbt hor
n målle vara, som blifvit utvald till Al!
ud, skulle följande afton i skymningen in-
nca sig allena vid de kungliga grafvarnr,
ör att möta honom der.?
Detta var hufvudsakliga innehållet af den
;erättelse, 40 denna minnesvärda morgor.
- , . Sd
åschachens befallning, meddelades hans bog
a undersåtare, rörande en händelse af si
tomordentiig vigt för hela Muheamedanska
erlden, Iolet märkvärdigt passerade under
let återstiende af dagen, inga andra ögon,
n de omnämnde, fivgo se en skymt af den
tore Mågen; — och som men deraf slutade,
it det var den högtförnäme gästens önskan
tt tillbringa första dagen efter sin ankomst
ped böner och andeliga betraktelser, voro
akter hela dagen posterade kring kapellet
ch srafvarne, för att hålla på tillbörligt
fstånd alla dem, som af nyfikenhet eller
rosnit skulle vilja tränga sig in och störa
avs enslighet.
Man hvam kan hackrifva den arma Man.