ter illuminerades de otaliga tornen och mi-
vareterna i staden, liksom vid en fest; på kul-
larne rundt omkring voro vakter posterade,
som oupphörligen spejade, så väl på himme-
len som på jorden, för att gifva tillkänna
ler I den store Hjeltens ankomst.
in- Men Schachens religiösa nit inskränkte sig
sår f icke endast till dessa högtidliga välkomst-hyll-
Ledd af en förfinad, fromhet, hvar-
fe I ningar,
da I på historien endast kan uppvisa ett enda lik-
jan I nande exempel, bestämde han för den förbi-
dade höge gästen sin enda dotter, den sköna
Maami — och gjorde ett heligt löfte, att hon
na I aldrig skulle tillhöra vågon annan än Ali,
to ll Ämnad till en så hög ära, fick den unga,
menlösa flickan redan dela alla de ärebetygelser
som tillkommo hennes blifvande brudgum,
och
billningskraft kunde uppfinna, för att omgif-
va henne med en glans svarande emot hen-
nes tillkommande lyckas Hvarje morgon fira-
des med lyckönskningar, liksom det skulle va-
rit början till Prinsessans bröllopsdag; ingen
timme geck förbi att hon icke fick emotta-
ga nya presenter, nya kläder, Liksom i bar-
dens från Schiraz sånger, samma sköna tan-
ke alltid återkommeri ständigt vexlande om-
klädnicrgar, så visar sig en ung Persisk mö,
på sin bröllopsdeg, för hvarje timme i en
ii ny gloria af älskvärdhet, förändrad men dock
å falltid den samma,
n Sålunda förflöto den unga Maamis dogar,
afl under det jorden, luften och bafvet gjorde:
om) skattskyldige till-hennes behög; under dei
6 perlory födde at Nitans dagg, pråltade kring
;b I benves :slabasterbals och den färgskimrande
fasanen från österos aflägsra länder lånade
sina vingar till hennes solfjäder.
rå Ibland Ispahans fruntimmer var, som
sa I man lätt kan gissa, den unga brudens öde
ss erda samtalsämnet, och de visste icke, hvil-
m I tendera lyckan ver mest afundsvärd, antin-
gen hennes förlefning eller gardeiob. Att
blifva gemål åt de rättrognes beberrskare
var utan tvifvel en lysande ära; men också,
stt bafva armbaad besatta med de största
rubiner från Badakshan — att hafvaen så
cmvexlande rikedom af guld-och silfverbro-
kader från Meshed, och sådant öfverflod af
den ypperliga håroljan åf elcaya-blomster —
lyckliga Maeemil Hvarje liten lyxartikel i
hennes rum blef noga beskrifven och dis-
j kutered: man talade om de kostliga rökelser
e- I som dagligen brändes 1 kärl af guld; om de
s, I ozynliga harpospelare, som vid ljudet af
kt detia instruments klingande trolltoner upp-
Isistämde de skönaste sånger, ocb, liksom in-
n- I spires ade, lämpade sin musik efter hvarje
en I modulation i hennes själstämmningz ej hel-
a- I ler glömde man berätta att hon hvilade om
natten på dessa dyrbara madrasser, som till-
verkas i Fez af törnrosblad från Nilens
I blomstergårdar,
Men ack! midt ibland denna yppighet var
den unga bruden ier att beklaga ån afun-
dass — ty redan ver hepnes bjerta uppfylat
al en verklig jordiek härlek, så oskyldig,
irgenting sparades, som konst eller in
ro tillräcklige att djupt och för alltid. rot-
fästa den i hennes tankar,
Så tidigt åtskiljas barn af olika kön som
uppfostras tillsammans i ett Harem, att det
icke var det minst besynnerliga i hennes o-
vanliga öde, att, sedan hennes hjerta kunde
älska, hefva funnit något föremål för sin
kärlek. Likväl var det så; en ung prins,
Schachens brorson, som för sin milda natur
och nästan qvinliga blygsambet långt öfver den
vanliga åldern blifvit qvarbållen inom Ha-
rems murar, var det älskede föremålet
för hennes första suckar. Ännu, efter
en nära treårig skilsmessa, lefde han i hennes
minne med en friskhbet och — liflighet,
som endast oskulden kan bevara, Ehuru
litet hopp hon ägde att få återse Kaled i
denna verlden, och hennes tro förböd henne
den förmätna tanken att få lefva med ho-
nom i den tillkommande, syntes dock för
hennes menlösa hjerta det förflutnas dröm
tillräcklig att sprida ljus öfver hennes
framtid; och hon kände eller önskade
icke någon högre glädje, för det närvarande
eller framtiden, än att i sin kiosk vid sidan
af den porlande springkällan i ostörd enslig-
bet tänka på Kaled,
Ej underligt. derföre att förkunnandet
af denna utmordentliga mystere — en brud-
gum, som sades skola nedstiga till henne
ur skyarna — - föreföll benne mer såsom den
fantastiska yran af en fasaväckande dröm än
som verkliga ord ef vakna menniskor.
De ceremonier, för hvilka hon nu blifvit ett
föremål, väckte hos henue en dunkel känsla
af oro, som endast lindrades af den öfverty-
gelsen att de utgjorde en del af några reli
gionsbruk, hvilkas betydelse hon icke förstod,
eburu understundom: skräckfulla aningar
töresväfvade henne, att någon förfärlig offring
förestod, till hvilken hon, tik Nilens förlofvade
Jungfru, var utsedd till offret. Hennes enda
vedeiqvickelse från dessa mörka föreställ-
ningar var, att i nattens tysta timmar på
sitt vällukt doftande läger af törstosblad
från Nilens blomstergårdar, i stälfet att,
såsom äilIspahans damer förmodade, drömma
om sin tillkommande herrlighet. vid sidan af
de rättrognes beherrskare, på vingarna
af sin lifliga fantasi sväfva tillbaka tillden tid,
då bon bland springbrunnarna i Sommarpa-
latsets trädgårdar, i sällskep med ain kusin
tillbragte så lugna, sälla dagar — då hon,
vid hans sida, målade landskap på jasminlöf
eller jagade med honom skimrande fjärilar
ända till solens nedgång.
Under det den stackars Maami sålunda
med fruktan och oro vänutade sin dom,
motsåg Schachen sjelf den efterlängtadesuppeu-
barelse med helt andra ögon. Att vara svär-
fader åt profetens måg medförde en, både i
andlig och timlig , måtto, så fördelaktig
slägtskepsförbindelse, att blotta tanken derpå
gjorde honom hufvudyr ef förtjusming och
stolthet, Man anmärkte också, ett han nu-
mera, i likbet med profeten, starkt färgade
sitt skägg med lHerna. Med förvånivg och