ter illuminerades de otaliga tornen och mivareterna i staden, liksom vid en fest; på kullarne rundt omkring voro vakter posterade, som oupphörligen spejade, så väl på himmelen som på jorden, för att gifva tillkänna ler I den store Hjeltens ankomst. inMen Schachens religiösa nit inskränkte sig sår f icke endast till dessa högtidliga välkomst-hyllLedd af en förfinad, fromhet, hvarfe I ningar, da I på historien endast kan uppvisa ett enda likjan I nande exempel, bestämde han för den förbidade höge gästen sin enda dotter, den sköna Maami — och gjorde ett heligt löfte, att hon na I aldrig skulle tillhöra vågon annan än Ali, to ll Ämnad till en så hög ära, fick den unga, menlösa flickan redan dela alla de ärebetygelser som tillkommo hennes blifvande brudgum, och billningskraft kunde uppfinna, för att omgifva henne med en glans svarande emot hennes tillkommande lyckas Hvarje morgon firades med lyckönskningar, liksom det skulle varit början till Prinsessans bröllopsdag; ingen timme geck förbi att hon icke fick emottaga nya presenter, nya kläder, Liksom i bardens från Schiraz sånger, samma sköna tanke alltid återkommeri ständigt vexlande omklädnicrgar, så visar sig en ung Persisk mö, på sin bröllopsdeg, för hvarje timme i en ii ny gloria af älskvärdhet, förändrad men dock å falltid den samma, n Sålunda förflöto den unga Maamis dogar, afl under det jorden, luften och bafvet gjorde: om) skattskyldige till-hennes behög; under dei 6 perlory födde at Nitans dagg, pråltade kring ;b I benves :slabasterbals och den färgskimrande fasanen från österos aflägsra länder lånade sina vingar till hennes solfjäder. rå Ibland Ispahans fruntimmer var, som sa I man lätt kan gissa, den unga brudens öde ss erda samtalsämnet, och de visste icke, hvilm I tendera lyckan ver mest afundsvärd, antingen hennes förlefning eller gardeiob. Att blifva gemål åt de rättrognes beberrskare var utan tvifvel en lysande ära; men också, stt bafva armbaad besatta med de största rubiner från Badakshan — att hafvaen så cmvexlande rikedom af guld-och silfverbrokader från Meshed, och sådant öfverflod af den ypperliga håroljan åf elcaya-blomster — lyckliga Maeemil Hvarje liten lyxartikel i hennes rum blef noga beskrifven och disj kutered: man talade om de kostliga rökelser eI som dagligen brändes 1 kärl af guld; om de s, I ozynliga harpospelare, som vid ljudet af kt detia instruments klingande trolltoner uppIsistämde de skönaste sånger, ocb, liksom innI spires ade, lämpade sin musik efter hvarje en I modulation i hennes själstämmningz ej helaI ler glömde man berätta att hon hvilade om natten på dessa dyrbara madrasser, som tillverkas i Fez af törnrosblad från Nilens I blomstergårdar, Men ack! midt ibland denna yppighet var den unga bruden ier att beklaga ån afundass — ty redan ver hepnes bjerta uppfylat al en verklig jordiek härlek, så oskyldig, irgenting sparades, som konst eller in ro tillräcklige att djupt och för alltid. rotfästa den i hennes tankar, Så tidigt åtskiljas barn af olika kön som uppfostras tillsammans i ett Harem, att det icke var det minst besynnerliga i hennes ovanliga öde, att, sedan hennes hjerta kunde älska, hefva funnit något föremål för sin kärlek. Likväl var det så; en ung prins, Schachens brorson, som för sin milda natur och nästan qvinliga blygsambet långt öfver den vanliga åldern blifvit qvarbållen inom Harems murar, var det älskede föremålet för hennes första suckar. Ännu, efter en nära treårig skilsmessa, lefde han i hennes minne med en friskhbet och — liflighet, som endast oskulden kan bevara, Ehuru litet hopp hon ägde att få återse Kaled i denna verlden, och hennes tro förböd henne den förmätna tanken att få lefva med honom i den tillkommande, syntes dock för hennes menlösa hjerta det förflutnas dröm tillräcklig att sprida ljus öfver hennes framtid; och hon kände eller önskade icke någon högre glädje, för det närvarande eller framtiden, än att i sin kiosk vid sidan af den porlande springkällan i ostörd ensligbet tänka på Kaled, Ej underligt. derföre att förkunnandet af denna utmordentliga mystere — en brudgum, som sades skola nedstiga till henne ur skyarna — föreföll benne mer såsom den fantastiska yran af en fasaväckande dröm än som verkliga ord ef vakna menniskor. De ceremonier, för hvilka hon nu blifvit ett föremål, väckte hos henue en dunkel känsla af oro, som endast lindrades af den öfvertygelsen att de utgjorde en del af några reli gionsbruk, hvilkas betydelse hon icke förstod, eburu understundom: skräckfulla aningar töresväfvade henne, att någon förfärlig offring förestod, till hvilken hon, tik Nilens förlofvade Jungfru, var utsedd till offret. Hennes enda vedeiqvickelse från dessa mörka föreställningar var, att i nattens tysta timmar på sitt vällukt doftande läger af törstosblad från Nilens blomstergårdar, i stälfet att, såsom äilIspahans damer förmodade, drömma om sin tillkommande herrlighet. vid sidan af de rättrognes beherrskare, på vingarna af sin lifliga fantasi sväfva tillbaka tillden tid, då bon bland springbrunnarna i Sommarpalatsets trädgårdar, i sällskep med ain kusin tillbragte så lugna, sälla dagar — då hon, vid hans sida, målade landskap på jasminlöf eller jagade med honom skimrande fjärilar ända till solens nedgång. Under det den stackars Maami sålunda med fruktan och oro vänutade sin dom, motsåg Schachen sjelf den efterlängtadesuppeubarelse med helt andra ögon. Att vara svärfader åt profetens måg medförde en, både i andlig och timlig , måtto, så fördelaktig slägtskepsförbindelse, att blotta tanken derpå gjorde honom hufvudyr ef förtjusming och stolthet, Man anmärkte också, ett han numera, i likbet med profeten, starkt färgade sitt skägg med lHerna. Med förvånivg och