OLIKA BEGREPP OM SkKÖNDET. En Europeisk skönhe! råkade en gång i sällskap med några damer af vilda folkslag. Med fruktan. och afsky såg hon de vederslyggliga gestalterna nalkas. — Kors så ful hon är! ropade en kopparfärgad Jadtanska till sina följeslagerskor, och pekade med fingret på den hvita skönheten. Henmnes hud ser ju ut som kokt kött, och hennes blonda hår likmar aldeles en smutsig buffelsvans; man sc hennes blå öga! det är precist som vet skulle vara taget af en gås! — Ja, men det fulaste af allt är att bon icke låtit raka håret af sig, srde en Nordamertikansk ficka: ÅAtminstone borde ken hafva bortryckt ögonbrynen, och skämmas öfver att icke svärtat sina mjölkhvita tänder, sade en Japanska. — Svarta och hvita länder, läspade en dam från Trinidäd, begge äro lika fula; vill hon passera för vacker, så måste hon fila bort tänderna ända till tandköttet. — Eller ålminstone pudra in sitt hår med. guldgult kurkurmedoft, tillade en Javaenska. — Och Klämma ihop sina lunsiga plattfötter; så att de kunde se drägliga ut, fortfor en Chinesiska, — ?Man scr straxt, sade en dam från Tahir, att ben icke är af folk; annars hade hon väl låtit sina naglar växa. — Ack, huru tackar jag ej mina kära föräldrar,? stånkade en Morinaa, att de med stryk tvingade mig äta pillau och kamelmjölk, så att jag icke är så ömkligt mager som den der hökskrämman, Gud ske lof! jag iu ensam en hel kamellast.? — Nej, jag ber er, mitt herrskap, se nu på hela bennes figur, ropade den första Nordamerikanskan å nyo; den der vill vara vacker, utan att ega ett bredt, platt ansigte, små ögon, spetsiga kindknotor eller: en intryckt panna; hon hu ju ej en gång en stor bred haka, tjock kvoknäsa el 3er brun hud.? — Förlåt, du misstar dig, ropade en Tscherkassiska, korta ben, små fötter och eld rödt hår nråste kon hafva, om hon vill göra ansprål på skönhet,?;