OLIKA BEGREPP OM SkKÖNDET. En Europeisk skönhe!
råkade en gång i sällskap med några damer af vilda
folkslag. Med fruktan. och afsky såg hon de veder-
slyggliga gestalterna nalkas. — Kors så ful hon är!
ropade en kopparfärgad Jadtanska till sina följesla-
gerskor, och pekade med fingret på den hvita skön-
heten. Henmnes hud ser ju ut som kokt kött, och
hennes blonda hår likmar aldeles en smutsig buffel-
svans; man sc hennes blå öga! det är precist som
vet skulle vara taget af en gås! — Ja, men det fu-
laste af allt är att bon icke låtit raka håret af sig,
srde en Nordamertikansk ficka: ÅAtminstone borde
ken hafva bortryckt ögonbrynen, och skämmas
öfver att icke svärtat sina mjölkhvita tänder, sade
en Japanska. — Svarta och hvita länder, läspade
en dam från Trinidäd, begge äro lika fula; vill
hon passera för vacker, så måste hon fila bort tän-
derna ända till tandköttet. — Eller ålminstone
pudra in sitt hår med. guldgult kurkurmedoft, tilla-
de en Javaenska. — Och Klämma ihop sina lunsiga
plattfötter; så att de kunde se drägliga ut, fortfor
en Chinesiska, — ?Man scr straxt, sade en dam
från Tahir, att ben icke är af folk; annars hade
hon väl låtit sina naglar växa. — Ack, huru tac-
kar jag ej mina kära föräldrar,? stånkade en Morin-
aa, att de med stryk tvingade mig äta pillau och
kamelmjölk, så att jag icke är så ömkligt mager
som den der hökskrämman, Gud ske lof! jag iu
ensam en hel kamellast.? — Nej, jag ber er, mitt
herrskap, se nu på hela bennes figur, ropade den
första Nordamerikanskan å nyo; den der vill vara
vacker, utan att ega ett bredt, platt ansigte, små ögon,
spetsiga kindknotor eller: en intryckt panna; hon hu
ju ej en gång en stor bred haka, tjock kvoknäsa el
3er brun hud.? — Förlåt, du misstar dig, ropade
en Tscherkassiska, korta ben, små fötter och eld
rödt hår nråste kon hafva, om hon vill göra ansprål
på skönhet,?;