Bref fråa f. d. Befälhafvaren för Westra
Armeen 1809, till en Revolutions-Kam-
rat. Zenobia 1832.
(forts. f. gårdagbl.)
Postscriptum, Säkert har i Tit. ort, lika-
som i min, mycken uppmärksamhet blifvit
vackt af den försäkran, som Herr Tertius gif-
vit, om de oberäkneliga fördelar, som skulle
uppkomma för Regering och Folk, om G. M.
befordrades till något Embete. Måtte ej den-
na betydelsefulla vink förblifva utan önskad
verkan! Men G. M. torde kanhända säga som
den kände prestmannen: Jag söker icke, men
jag sökes.
Jag får den äran berätta, att jag, för att, under
den mörka, mulna, och kulna årstiden, i någon mon
muntra både T. och mig sjelf, syslosätter mig med
att uppgöra en genom sin vidd respectabel och genom
sitt innehåll verkligen löjlig förteckning på alla de
hopspunna dikter, som finnas iden genom sitt bund-
raseri så ypperligt utmirkta Recensionen. T. som
varit vittne till de ej särdeles talrika rådplägnin-
garne, och varm, nitisk, kraftfull deltagare i hvad
som verkställdes, kan säkert bevittna hvad denna för-
teckning kommer att innehålla, och i minnet åter-
kalla ett och annat i ämnet upplysande; till exempel,
buru ett visst ansigte såg ut, när dess ägare i Carl-
stad emottog den för honom både okända och ovän-
tade NyteEtEN, att Troupperna redan vore beordrade
och i rörelse, för alt i staden inrycka; huru en viss,
nu efieråt ganska tapper och beslutsam man, nemli-
gen precist densamma, i Christinehbamn och i flera
Ollicereres närvaro yttrade: hvad skall det bli af altt
detta? och om det också skulle lyckas, hvad skall
det sedan bli af? Vidare: buru och af hvem he-
skickningen från Stockholms Revolulionärerna i Atorp
besvarades, utan minsta rådplägning med insändaren?
Vidare: om det vars Befälbafvaren, som i Gran med
innerligt förtroende rådfrågade Bataljons Cheferne,)
) Detta lärer syfta på den order från dåv. Riks-
föreståndaren som mötte Vestra armåen i Gran,