Bref fråa f. d. Befälhafvaren för Westra Armeen 1809, till en Revolutions-Kamrat. Zenobia 1832. (forts. f. gårdagbl.) Postscriptum, Säkert har i Tit. ort, likasom i min, mycken uppmärksamhet blifvit vackt af den försäkran, som Herr Tertius gifvit, om de oberäkneliga fördelar, som skulle uppkomma för Regering och Folk, om G. M. befordrades till något Embete. Måtte ej denna betydelsefulla vink förblifva utan önskad verkan! Men G. M. torde kanhända säga som den kände prestmannen: Jag söker icke, men jag sökes. Jag får den äran berätta, att jag, för att, under den mörka, mulna, och kulna årstiden, i någon mon muntra både T. och mig sjelf, syslosätter mig med att uppgöra en genom sin vidd respectabel och genom sitt innehåll verkligen löjlig förteckning på alla de hopspunna dikter, som finnas iden genom sitt bundraseri så ypperligt utmirkta Recensionen. T. som varit vittne till de ej särdeles talrika rådplägningarne, och varm, nitisk, kraftfull deltagare i hvad som verkställdes, kan säkert bevittna hvad denna förteckning kommer att innehålla, och i minnet återkalla ett och annat i ämnet upplysande; till exempel, buru ett visst ansigte såg ut, när dess ägare i Carlstad emottog den för honom både okända och oväntade NyteEtEN, att Troupperna redan vore beordrade och i rörelse, för alt i staden inrycka; huru en viss, nu efieråt ganska tapper och beslutsam man, nemligen precist densamma, i Christinehbamn och i flera Ollicereres närvaro yttrade: hvad skall det bli af altt detta? och om det också skulle lyckas, hvad skall det sedan bli af? Vidare: buru och af hvem heskickningen från Stockholms Revolulionärerna i Atorp besvarades, utan minsta rådplägning med insändaren? Vidare: om det vars Befälbafvaren, som i Gran med innerligt förtroende rådfrågade Bataljons Cheferne,) ) Detta lärer syfta på den order från dåv. Riksföreståndaren som mötte Vestra armåen i Gran,