(AVI v0e ve av ov
(Insändt).
I anledning af Sekularfesten d. 6 November.
Patriotiska utgjutelser i bunden och obun-
den stil hafva förherrvligat minnet af den äd-
laste Konung Historien bar att framvisa. Man
har på ett hänlförande sätt famställt hans
stora egenskaper och sköna karakter, och se-
dan hans rykte efter 2:ne seklers förlopp ej
allenast bestått för historiens dom, utan, lik
stjernan, genom afståndet från vår skumma
tid, fått förökad glans, har man framkailat
honom liksom förklarad uv grefven. eller rät-
tare, han har i sin ljusa gestalt sjelf nedsti-
git från himlen, att med stt minne och sitt
namn ännu glädja och uppiyfta det folk, för
hvars välfärd och ära han sträfvade, stridde
och stupade, Heder åt Nationen, som änun
förstår alt uppskatta siva heroiska minnen,
heder åt dess. Styresman, som gifvit impuls.
deråt! Måtte denna anvrda alltid råda vid till-
fällen, då Fädernveslandets vål eller ära är :
fråga — och det ganla Sverige är ännu ej
förloradt!
Det har emedlertid förurdrat Insändaren,
att så vdt han känner, icke någom Talare
eller skald begagnat sig af det ömma, ända
till romantiska i Gustaf Adolfs Drottnings
kärlek till sin ofargätliga Gemål. Man hur
utan tvifvel för det beundransvärda i Gustal
Adolfs. Statskif och med hänsigt till de stora
målen för dess sträfvanden, trolt sig böra lör-
bigå dess husliga förhållanden, ehuru äfven
der den ädla menviskan uppenbarats, ehuru
äfven. hans enskilta. dygder utgöra icke lör-
aktliga blommor i den krans odödligheten vi-
rat kring hans hjessr, ehuru det busliga lif-
vet inom en Furstelig borg genom efterdömelt
bär vigtiga frukter och antingen demoralisc-
rar elier förädlar, först den närmaste omgif-
ningen och sedan massan af Nationen, Man
hä föres, man. förvånas, att finna den tappre
Konungen, uppfostrad vid skenet af bilan.
brinnande af stridslust, när det gälde, och
omgitfven af dödar, sprida kärlek öfverallt,
utan att låta vådor, bekymmer eller göromål
verka på sitt älskande lynne ; Det var ett
besynnerligt naturens fenomen, att den oblid-
kelige Carl 1X och den föga mindre stränga
Christina af Holstein skulle vara uppbof till
dev Ijufva Gustaf Adolf, som af sina föräld-
rar blott ärft deias själskratt, men af himlen
det öfriga, liksom att af hans mildhet och
Maria Eleonoras mma kärlek sedan skulle
utgå den kalla, fåfänga, känslolösa Christina.
Det synes Ins. som åtminstone för Gustaf
Adolfs skull, den älskande Maria Eleonoras
skuosga vid hans minnesfest bhbordt tillfreds-
ställas Ett rum. om ock endast vid hans