Och fridens skörd med gula vågor,
Står vaggande der hjelten gick,
Han satt ett träd på Lätzens slätter,
Som står i solens gyllne regn,
Och öfver Nordens spridda ätter
Förbreder sina grenars hägn.
En frihketssång dess krona klingar,
Och daggen faller dit från skyn,
Och bönen med en dufvas vingar,
Der flyger upp mot himlens bryn.
Och Tyskland sjunger till hans ära
Med Syerge samma segersång, nd
Och på den Stores graf de bära -
Sitt hjertas offer samma gång. T)
Två gåoger bundra år försvunnit,
Sen dagens öga såg bans slut;
Men klart har minpnets låga brunnit,
Och brinner säkert aldrig ut.
Hvad Norden är rik på frejdade minnen,
Bedrifter , som lyftat till Gudarnas famn!
Väldiga själar, tänkande sinnen
Skrifvit för evigt i häfden sitt namn,
Gustayer och Carlar
Och kunglige Jarlar
All verlden förvånat med bragdernas dån;
Och Svenskarna gålt
Ofver främmande tloder
Ånyo och fått
Everldliga stoder
För ljusets oeh fridens och frihetens lån;
Och ryktet förkunnar,
Med tusende munnar,
Att Lejonet vakar, på forntida sätt,
För 1 jus och för frihet och rätt.
mtse——--——— TR
Verser, afsjungne i Borås, af studeranäe
ungdomen.
Store Gustaf! grafvens famn dig gömmer
Länge rostadt är ditt segersvärd,
Och din kämpearm till stoft förtärd;
Men i seklers sekler dig ej glömmer
En utaf din hand befriad verld,
De förtrycktas värn i nöden
Manligt stridde du, och föll
Blodbestänkt — men ock i dödexrx
Segrens ära du behöll.
Ljusets Himlamakter throna
På den jord du åt dem vann.
Och för en förgänglig Krona
Du odödlighetens fann.
Ack hyad jordens välden alla
Hvila dock på vansklig grund!
Hvad vi stort och mäktigt kalla
Ar ju borta om en stund!
Ewige Gud! Dig allena ske ära
Dig, på vår stupade Hjeltekungs graf,
Heliga, tacksamma offer vi bära,
Ty det var Du som åt oss honom gaf.
Pryde hans Krona, som nu uti Norden,
Alltid en Kämpe för Frihet och Rätt!
Hvile Din vård öfver Fädernejorden
Skydda Carl Johan, hans thron och hans Ätt!