Och fridens skörd med gula vågor, Står vaggande der hjelten gick, Han satt ett träd på Lätzens slätter, Som står i solens gyllne regn, Och öfver Nordens spridda ätter Förbreder sina grenars hägn. En frihketssång dess krona klingar, Och daggen faller dit från skyn, Och bönen med en dufvas vingar, Der flyger upp mot himlens bryn. Och Tyskland sjunger till hans ära Med Syerge samma segersång, nd Och på den Stores graf de bära Sitt hjertas offer samma gång. T) Två gåoger bundra år försvunnit, Sen dagens öga såg bans slut; Men klart har minpnets låga brunnit, Och brinner säkert aldrig ut. Hvad Norden är rik på frejdade minnen, Bedrifter , som lyftat till Gudarnas famn! Väldiga själar, tänkande sinnen Skrifvit för evigt i häfden sitt namn, Gustayer och Carlar Och kunglige Jarlar All verlden förvånat med bragdernas dån; Och Svenskarna gålt Ofver främmande tloder Ånyo och fått Everldliga stoder För ljusets oeh fridens och frihetens lån; Och ryktet förkunnar, Med tusende munnar, Att Lejonet vakar, på forntida sätt, För 1 jus och för frihet och rätt. mtse——--——— TR Verser, afsjungne i Borås, af studeranäe ungdomen. Store Gustaf! grafvens famn dig gömmer Länge rostadt är ditt segersvärd, Och din kämpearm till stoft förtärd; Men i seklers sekler dig ej glömmer En utaf din hand befriad verld, De förtrycktas värn i nöden Manligt stridde du, och föll Blodbestänkt — men ock i dödexrx Segrens ära du behöll. Ljusets Himlamakter throna På den jord du åt dem vann. Och för en förgänglig Krona Du odödlighetens fann. Ack hyad jordens välden alla Hvila dock på vansklig grund! Hvad vi stort och mäktigt kalla Ar ju borta om en stund! Ewige Gud! Dig allena ske ära Dig, på vår stupade Hjeltekungs graf, Heliga, tacksamma offer vi bära, Ty det var Du som åt oss honom gaf. Pryde hans Krona, som nu uti Norden, Alltid en Kämpe för Frihet och Rätt! Hvile Din vård öfver Fädernejorden Skydda Carl Johan, hans thron och hans Ätt!