TCIPLE a SAUL HUT i I RUPING as Sy VIMDe
sii-ungdomen.,
Hotande åskor fruktaa sprida,
Ljusets hjeltar i härnad skrida;
Vantrons härar segrande strida;
Natt öfver jorden hvilar tung —
Väldige Anden kom ifrån Norden,
Bjudande Ljus och Frihet åt-jorden —
Våldets spira är krossad vorden —
Seger i fridsälla hyddor sjung!
Stridsamme hjelte! sprid din förfäran. —
Strid för din tro —: osviklig är läran.
Segra och dö —: odödlig är äran.
Gud med oss alla din lösen är.
Röst ifrån ofyan så hjelten manar;
Himlens vink i sin själ Han anar,
Segrande Svärdet vägen banar;
Liitzen hälsar Hans frälsande här,
Hånande Våldet sin skymf ej förlåter;
Skingrade skaårorna samla sig åter
Strid — som ctt dubbel-sekel begråter;
Blod dricker jorden ur Kunga-sår.
Häfdens fackla i natten glöder,
Sörjande Minnet manar oss, bröder,
Dit, der vår störste Kouunrg blöder;
Blandom med Blodet vår helgade tår!
Korssande blixtra Svärden kring griften!
Rista på stenen tydande skriften:
Svithiods glänsande vapen-skiften;
Schwedenstein äv af runor full:
Hjelte-Konung! Svea dig födde,
Nordens kraft i ditt hjerta. glödde,
Wasa-stammen med dig förblödde;
Drick våra tårar du svarta mull! — —
Verser, afsjungne i Westerås, af Gymna:
sii-ungdomen.
- I natt
Ar dagen bytt, och stormen hvälfver
De digra åskmoln öfver Litzens fält,
Och dundret kör sin vagn kring stridens tält,
Och jorden skäilfver,
Och solen rädd sig hakom molnen satt,
Viggarna korsa
Rysligt hvarandra;
Blodströmmar forsa
Der härarna vandra:
Med tungor af eld hväsa härjande morden —
Och hjelten föll — — —
Det starka Lejonet af Norden
Föll — — —
Han föll — men sjelf i döden fällde
Förtryckets här med kungamod,
Och friheten sitt tempel ställde
Der jorden: drack den ädles blod.
Han föll — men dock cn evig lager
Omkring sin bleka panna knöt,
Och sanningens och ärans dager
Ur sjelfya dödens mörker bröt.
Han stred för friheten och ljuset,
För himlens sak — och seger yann;
Och folken reste sig ur gruset,
Oeh tankens sol för verlden brann.
Den trycktes rop hans hjerta rörde,
At nöden gaf hans arm försvar,
Och den triumfvagn som han körde,
Med lösta bojor lastad var.
Der han gick fram med Vasa-svärdet,
Med kronorna af Sycas sköld,
Fick lifvet kraft och menskovärdet
Steg segrande ur grafyens köld.
Dit våldet kom med mord och lågor,