Och drog så, i tanken, på Gud och på Dig,
Från Svithiods fjellar och dalar:
Och skarpa som ljungeldar föllo hans slag,
Och örnarne bäfvande flydde.
Och lång var den sköna, den gyllene dag,
Som då öfver Svithiod grydde.
Men Gustaf! Du tände ju morgonens glans —
Och derför vi ära Ditt minne med Fans
Bland Svithbiods fjellar och dalar.
Marsch från Gustaf 1:s. Byst till grunden
för Gustaf Adolfs Obelisk:
Fädernesland, hvars herrliga minnen
Fylla med vördnad ynglingens själ!
Fädernesland! ipgif våra sinnen )
De dygder, som fostrat ditt namn och ditt väl!
Länge nog dina grafvar svara
Hvad du var, och ej mer kan vara.
Hoppas ej blott på skuggornas röst!
Tala i dina ynglingars bröst!
Än återstår af fädernas lära,
Att lefva som de och dö med ära,
Sång vid grundläggningen.
O Konung. utan like! Vänd
Ditt anlet till vår gärd;.
Till dina kämpars söner sänd
En blick från Ljusets verld!
I enig brödrariog de stå.
Inför sin Gud — och Dig;
Och tusen nnga löften gå
Den helga bönvens slig,
Hvart tidehvarf) af minnet förd:
I bjertats offerstund,
Skall Sveas ynglivg söka, rörd,
Din vård i Odins lund.
Haf tack, o Du, ikraft och nåd
Bland alla Drottar först!
I snille etor, och stor i dåd,
E:tro och kärlek störst!
Väl jordens fröjd och jordens nöd
Är blott en dröm, en blink;
Men hjeltars lif, och helgons död,
Är evighetens. vink.
Så. ropar han, med- hågen skild
Från dagens tomma glam;
Då susar der, odödligt mild,
Din Kungavålnad fram.
I —— !24v
Verser, afsjungne i Wexiö, af Gymnasii-
ungdomen, af Bisk. Tegner.
Du föll för allt hvad menekan heligt äger,