Hörenb 2 Ur skyn, som nwfrån. heliga
Tj korsets skimmer sän 8, a
Går den röst, som förr. invigande lalnle. Se .
tecknet, i hvilket blott segren dig-skänks: :
Nu är dess ord: Dirni trohet vanb,: oahöditt i
; PS ; pu segers: gärd:
Är en mMinnets spira, sträckt. öfver -ädlastes
dödliges bjertän i stridernas verlk
Främst må dig Sveas Bärn tillhöra,
Dem skall du än till segrar föra,
; Lära dem strida,
Offia öch lida,
Bedja och falla för -.modrens väl,
?Du skall dess förstar lära S
Vägen, som ensam till målet för:
Offreti af allt, för det itikes ära,
Hvoats lagar ej vexla, hvars Konung ej
Nu, då i molnet rösten tiger,
så
Hviskas ett Amen i hjeltårnas 144;
Hyllningens genljud stiger
Sulla till lyssnande jorden ned,
Hymn, afsjungen i: Kyrkan före Oråtionen:
När -hjertot höjs för bjeltens kraft och dygd,:
Låt öget se, o Gud, hans storhets källa;
Från Dig allena hennes vågor välla,
Som synder utan Dig hans -bragder.gälla,
Hans egen kraft är vind, bans ära blygd,
Din röst han är du Helige! !
Ditt skarpa svärd, Rättfärdige!
Din kKärlekshand, Barmhertige!
Din fackla, Ljusets Fadert:
Dino är hans ära, Genom åldrars lopp
Allt. mer Dia kraft i Hövom Du förklarar,
Dingfjvilja i häns tro Du uppenbarar,
Och när vi se, hur du hans verk bevarar,
Ur mörkret lyfter Du vårt öga opp.
Dig skådar tron, då gömd i moln du står,
Dig kärleken, när straffets ljungeld blossar,
Dig hoppet, när bvar jordisk fröjd du krossar;
Hvad mer, vär Seklet ögats bindel lossar
Och nådens ljus förklarar dina spår!
Då gryr ur natt, välsignelseb, TAP
Lif uppgår ur förgängelsen
Och evighet ur tiden.
Haf pris för Dina sändebudb;
Till Dig, till dem, till rätta Fadershuset;
O böj allt mer vår skämma blick från gruset.
Vårt fosterland förstå vi blott i ljuset
Från dem — från Dig, Du våra fäders Gud!
Sång afsjungen vid Gustaf 1:3 Byst,
Förkrossäd; o Svea, i träldothens natt
Du låg och ditt öde betänkte.
Och frihetens. stjernor -.de brunno: så matt,
Men bålen och bilorna :bläokte. i
Då kom:du o Gustaf, och natten försvann,