såsom en enda man, och hvar och en är färdig att gifva sin sista Riksdaler och sin sista sop, Det är icke mera fråga om tvångsåtgärder, utan om ett aktivt och hårdnackadt krig. Hvad oss beträffar, så kunna vi väl föra kriget med någon öfverlägsenhet; men Englands intressen äro emot kriget, dess bandel knotar deröfver, och Lord Greys kabinett skulle icke kunna: fortfara länge dermed, utan att förlora sin popularitet och bana väg för Torys till Styrelsen. De främmande -makterna äro emot oss, Evgland båller med oss, endast tills ett krig börjar, och hvad är Antwerpens intagande annat än en krigsförklaring? ). — Detta resultat, Antwerpens intagande, lövar det väl mödan att derför exponera sig för. ett allmänt krig? Se der den stora hufvudfrågan. Vi tveka icke att svara nej härpå. Om citadellet intages, skola Belgerne derföre hafva hågon fri skeppsfart på Schelden och, emot en måltlig tull, på Hollands inre vattenkommunikätioner? ar man då upplöst den svåra knuten åt Belgerne? . Skall fred följa derpå, elter: skall alltsammans upplösa sig i nya pro-. tokoller och negociationer? Sådant är prvoblemet, och Antwerpens intagande gör icke en hårsmån till eller ifrån deruti, ty det är icke genom citadellet som fartygen passera. Holland kommer efteråt att blifva likaså mycket berre som förut öfver Scheldens öppnande eller stängande, Enda följden blir, att man utbyter Antwerpens citadell, som Holländarne för värvarande innehafva, emet den militä-: riska oppositionen i Venloo, den enda säkra passage som återstår för Belgerne för att inlöpa på Maasfloden, och flytta striden in på fiendens område, Detta är icke ett nog vigtigt resultat, att derför uppoffra freden i Europa. Nej! Styrelsens politik ledes af andra konsiderationer. Det är Ministrarne som för sin äreJystned sätta allt på spel, och lägga Frankrikes öde i, vågskålen emot doktrinarernes bibeLållande af sina platser. De vilja hafva majoriteten i Kamrarna till hvad pris som helst; och soni mellantiden mellan sessionerna har satt dem i tillfälle, att genom öfverrumpling bemäktiga sig skattkammaren, armdäen, dipfomatien, så bortkasta de på de smutsiga vägarna i Belgien :milliover af penningar, folk, hästar och kanoner: de skulle gerna ditkasta hela Frankrike, om det kunde tjena tilltrappsteg åt deras egennytta, . Hvilken af dessa menniskor har någonsin frågat efter om Frankrike! lider? Allt går bra blott makten stadnar i händerna på dessa politiska äfventyrare; skörden är — säga de — förträfflig, bandeln blomstrande, och skatterna obetydliga för den fattiga arbetaren, som får utgifva sin sista fyrk till de höga statsS) Huruvida den Franske Jurnalisteni har — rätt häri, eller om icke den Franska armgeen kommer att, enligt konventionens) innehåll, draga sig tillbaka, så snart Antwerpen är intaget, utan att i sjelfva verket hafva uträttat någonting för Beloien, såsom straxt