såsom en enda man, och hvar och en är fär-
dig att gifva sin sista Riksdaler och sin sista
sop, Det är icke mera fråga om tvångsåtgär-
der, utan om ett aktivt och hårdnackadt krig.
Hvad oss beträffar, så kunna vi väl föra
kriget med någon öfverlägsenhet; men Eng-
lands intressen äro emot kriget, dess bandel
knotar deröfver, och Lord Greys kabinett
skulle icke kunna: fortfara länge dermed, utan
att förlora sin popularitet och bana väg
för Torys till Styrelsen.
De främmande -makterna äro emot oss,
Evgland båller med oss, endast tills ett krig
börjar, och hvad är Antwerpens intagande
annat än en krigsförklaring? ). — Detta re-
sultat, Antwerpens intagande, lövar det väl
mödan att derför exponera sig för. ett all-
mänt krig? Se der den stora hufvudfrågan.
Vi tveka icke att svara nej härpå. Om cita-
dellet intages, skola Belgerne derföre hafva
hågon fri skeppsfart på Schelden och, emot
en måltlig tull, på Hollands inre vattenkom-
munikätioner? ar man då upplöst den svåra
knuten åt Belgerne? . Skall fred följa derpå,
elter: skall alltsammans upplösa sig i nya pro-.
tokoller och negociationer? Sådant är prvoble-
met, och Antwerpens intagande gör icke en
hårsmån till eller ifrån deruti, ty det är icke
genom citadellet som fartygen passera. Hol-
land kommer efteråt att blifva likaså mycket
berre som förut öfver Scheldens öppnande
eller stängande, Enda följden blir, att man
utbyter Antwerpens citadell, som Holländarne
för värvarande innehafva, emet den militä-:
riska oppositionen i Venloo, den enda säkra
passage som återstår för Belgerne för att in-
löpa på Maasfloden, och flytta striden in på
fiendens område, Detta är icke ett nog vig-
tigt resultat, att derför uppoffra freden i
Europa.
Nej! Styrelsens politik ledes af andra konsi-
derationer. Det är Ministrarne som för sin äre-
Jystned sätta allt på spel, och lägga Frankri-
kes öde i, vågskålen emot doktrinarernes bibe-
Lållande af sina platser. De vilja hafva ma-
joriteten i Kamrarna till hvad pris som helst;
och soni mellantiden mellan sessionerna har
satt dem i tillfälle, att genom öfverrumpling
bemäktiga sig skattkammaren, armdäen, dipfo-
matien, så bortkasta de på de smutsiga vä-
garna i Belgien :milliover af penningar, folk,
hästar och kanoner: de skulle gerna ditkasta
hela Frankrike, om det kunde tjena tilltrapp-
steg åt deras egennytta, .
Hvilken af dessa menniskor har någonsin
frågat efter om Frankrike! lider? Allt går
bra blott makten stadnar i händerna på des-
sa politiska äfventyrare; skörden är — säga de
— förträfflig, bandeln blomstrande, och skat-
terna obetydliga för den fattiga arbetaren, som
får utgifva sin sista fyrk till de höga stats-
S) Huruvida den Franske Jurnalisteni har
— rätt häri, eller om icke den Franska armgeen
kommer att, enligt konventionens) innehåll,
draga sig tillbaka, så snart Antwerpen är
intaget, utan att i sjelfva verket hafva ut-
rättat någonting för Beloien, såsom straxt