nu alldeles öfvergifyitz honom 3 hans? hufvud
var Oredigt, kräfterhe sveko honom, han foll
och sopart hade sömnen utsträekt honom,
fullkomligt medvetslös, på skådeplatsed. För
bans rysliga illgetning,
Då han vaknade: stod solen bögt-påy Bim
melen och kastade sitt vänliga sken in: ioate-
liern på de målvingar, som prydde dess våg-
gar... Ernst var icke mäktigsef en redig
föreställning om gårdagens: uppträden, En
hemlig fasa steg dock upp i bans själ Han
kastade vilda blickar omkring sig, hans huf-
vud trycktes af en förfärande tyngd, hans
kläder voro uppriifna och i den största oord-
ning; omkring sig såg han kullslagna, mö
blerz midt ibland paletter och färgkoppar
varseblef han sin präktiga, rikt: damascerade
dolk, Längre bort o förtviflen! -o för-
skräckelse — hvilken bedröfvelsens syni hans
sköna, nya ståtlige MANNEQUIN; klädd i
en rosenfärgad klädniog, alldeles sådan som
den Marie bar på sista balen —nu dåg.: den
kullkastad på golfvet, genomborrad af tusen
dolkstyng, :sönderrifven, vanstalld! :Blåret
strömnrade ur de sargade: inelfyorne och ur
de öppna såren på bröst och hals. flöt bom-
ullen i långa togor ,... Det var och förblef
tn ohjelplig mannedquin!
Nu påminte den stackars artisten sig. allt
hvad som händt. Han stannade med. ar-
marne i kors öfver bröstet; hans anlete ut-
tryckte fasa.
Det är en förskräcklig sak; den der hö
den ropade ban .,, och det der vinet
tillade han belt. saxcta,
Slutligen, bur lange han betraktade lem-
vingarne af sitt olyekliga offer, bör jare han
småle, Ännpu några ögonblick och 1 irots af
den smärtande förhesten af sin älskade Man-
nequin, trots sin försmådda tärlek, vandrade
han med lätta steg öfver golvet och utroa-
pede gladts
Battre. som hälttre är, .. Jag får åtmin-
stone dansa geloppvalser med henne på
nästa bal
Mad