nu alldeles öfvergifyitz honom 3 hans? hufvud var Oredigt, kräfterhe sveko honom, han foll och sopart hade sömnen utsträekt honom, fullkomligt medvetslös, på skådeplatsed. För bans rysliga illgetning, Då han vaknade: stod solen bögt-påy Bim melen och kastade sitt vänliga sken in: ioateliern på de målvingar, som prydde dess våggar... Ernst var icke mäktigsef en redig föreställning om gårdagens: uppträden, En hemlig fasa steg dock upp i bans själ Han kastade vilda blickar omkring sig, hans hufvud trycktes af en förfärande tyngd, hans kläder voro uppriifna och i den största oordning; omkring sig såg han kullslagna, mö blerz midt ibland paletter och färgkoppar varseblef han sin präktiga, rikt: damascerade dolk, Längre bort o förtviflen! -o förskräckelse — hvilken bedröfvelsens syni hans sköna, nya ståtlige MANNEQUIN; klädd i en rosenfärgad klädniog, alldeles sådan som den Marie bar på sista balen —nu dåg.: den kullkastad på golfvet, genomborrad af tusen dolkstyng, :sönderrifven, vanstalld! :Blåret strömnrade ur de sargade: inelfyorne och ur de öppna såren på bröst och hals. flöt bomullen i långa togor ,... Det var och förblef tn ohjelplig mannedquin! Nu påminte den stackars artisten sig. allt hvad som händt. Han stannade med. armarne i kors öfver bröstet; hans anlete uttryckte fasa. Det är en förskräcklig sak; den der hö den ropade ban .,, och det der vinet tillade han belt. saxcta, Slutligen, bur lange han betraktade lemvingarne af sitt olyekliga offer, bör jare han småle, Ännpu några ögonblick och 1 irots af den smärtande förhesten af sin älskade Mannequin, trots sin försmådda tärlek, vandrade han med lätta steg öfver golvet och utroapede gladts Battre. som hälttre är, .. Jag får åtminstone dansa geloppvalser med henne på nästa bal Mad