BU är sysselsatt, din uppglödgade inbillning
skall inge dig sublimare idder.
Nej, nej, farväl med konsterna! farväl
med åran, med sällbeten! Numera finres i
min själ blott rum för hämden,.... jag
lider obeskrifligt.., .. säkert är jog blek som
ett-lil2? ng
PTvertom, du ser ut i ansigtet som en
skokad kräfta, : .
- Ja, i ganning, min panna bränner; det är
raseriet..., allt går ikring för mig; det är
en verkan af förvirringen i mina begrepp.
Ack min vän! Kärleken är en ryslig passion,
den förvirrar, fördunklar allt ... Se! i, det-
ta ögonblick: är jag ej mer mig sjelf, jag kan
ej fastbälla en enda redig tanke. O! grym-
ma, tigerbjertade Marie! — ty hon heter
Marie, denna otacksamma, falska qvinna,
som ler åt en konstnärs passion, som dra!
udda och jemot om menniskobjertat. ... -
För fan, bror, det här blir allvarsamt.
Du taler som en roman.?.
Ol min vän! min enda vän på jorden, du
som bar ett bjertad för olyckan, ledsaga mig
hem, ty jag kan ej mera gå elt steg, mina
knän svigta under migz kärleken har beröf-
vat mig alla mina kralter, Kroppens styr-
ka har försvunnit med själens! O! du förrär
diska Marie; jag skall bämnas!
Bra, brag i mergon hämnas du, emeller-
tid kom nu med mig och lägg dig? ;
Han: följde Ernst hem till; porten och lems.
nade honom der, efter att hafva önskat ho-
nom en god natt och avugenäma drömmar.
-
Ernst. höll sin vaxstapel i ena banden,
omfattade af all kraft dedstången med den
andra, ech: vandrade uppför trappan med
osäkra steg, förbannande ödet och qvinnorna,
Det var ju Marie; som vållat denna, mabtlös-
het i hans ben; odetsvar ihonssom. förvillat
hans: bjerna och fördystrat hans förta; i
sin vilda ifver koöteban näfven, muren gen-
ljöd af hans slag och han svor en dyr ed
att hämnas; allt. detta skedde med ett gruf-
ligt, hemsktallvar; det var ingen komedi han
spelte, som -läseren beklagligen alltför myc-
ketsoeh allför väl skall finna af det följande.
Då ban hunnit en hog hög grad af sjelf-
beherskniog, för att med kraft och pre-
cision, införa nyckeln i låset till: sin kam
.mardörr, och omvirida den, uppiyckte har
dörren med: våldsamhet —; nmex nu ficksbarns
viede ett annat mål Hans blick stelnade,
knäna svigtade under honom, blodet kokade
ihans ådior, Han Hade sett, soi o.r.
hvad? Han hade hört... , bvad? Jo, det
ögonblick då han steg öfver golfvet i det
ytlire rummet, hans målare-ateher, för
alt öppna dörren till sin: sänbkammare,
hörde nen tydligen. freset af en stidenkläd-
.niug; ban stadnade tvärt, och hvad såg han
i det han vände sig OM scn. . 2 En qvnns
några steg från honom, vårdsiöst lutod ven
fåtölj, dj
Hans :ansigte glödde, ban. darrade;y genom
hanrn2 hantrtrabkbis 0Uta4n framnrecscrnadan KE