BU är sysselsatt, din uppglödgade inbillning skall inge dig sublimare idder. Nej, nej, farväl med konsterna! farväl med åran, med sällbeten! Numera finres i min själ blott rum för hämden,.... jag lider obeskrifligt.., .. säkert är jog blek som ett-lil2? ng PTvertom, du ser ut i ansigtet som en skokad kräfta, : . Ja, i ganning, min panna bränner; det är raseriet..., allt går ikring för mig; det är en verkan af förvirringen i mina begrepp. Ack min vän! Kärleken är en ryslig passion, den förvirrar, fördunklar allt ... Se! i, detta ögonblick: är jag ej mer mig sjelf, jag kan ej fastbälla en enda redig tanke. O! grymma, tigerbjertade Marie! — ty hon heter Marie, denna otacksamma, falska qvinna, som ler åt en konstnärs passion, som dra! udda och jemot om menniskobjertat. ... För fan, bror, det här blir allvarsamt. Du taler som en roman.?. Ol min vän! min enda vän på jorden, du som bar ett bjertad för olyckan, ledsaga mig hem, ty jag kan ej mera gå elt steg, mina knän svigta under migz kärleken har beröfvat mig alla mina kralter, Kroppens styrka har försvunnit med själens! O! du förrär diska Marie; jag skall bämnas! Bra, brag i mergon hämnas du, emellertid kom nu med mig och lägg dig? ; Han: följde Ernst hem till; porten och lems. nade honom der, efter att hafva önskat honom en god natt och avugenäma drömmar. Ernst. höll sin vaxstapel i ena banden, omfattade af all kraft dedstången med den andra, ech: vandrade uppför trappan med osäkra steg, förbannande ödet och qvinnorna, Det var ju Marie; som vållat denna, mabtlöshet i hans ben; odetsvar ihonssom. förvillat hans: bjerna och fördystrat hans förta; i sin vilda ifver koöteban näfven, muren genljöd af hans slag och han svor en dyr ed att hämnas; allt. detta skedde med ett grufligt, hemsktallvar; det var ingen komedi han spelte, som -läseren beklagligen alltför mycketsoeh allför väl skall finna af det följande. Då ban hunnit en hog hög grad af sjelfbeherskniog, för att med kraft och precision, införa nyckeln i låset till: sin kam .mardörr, och omvirida den, uppiyckte har dörren med: våldsamhet —; nmex nu ficksbarns viede ett annat mål Hans blick stelnade, knäna svigtade under honom, blodet kokade ihans ådior, Han Hade sett, soi o.r. hvad? Han hade hört... , bvad? Jo, det ögonblick då han steg öfver golfvet i det ytlire rummet, hans målare-ateher, för alt öppna dörren till sin: sänbkammare, hörde nen tydligen. freset af en stidenkläd.niug; ban stadnade tvärt, och hvad såg han i det han vände sig OM scn. . 2 En qvnns några steg från honom, vårdsiöst lutod ven fåtölj, dj Hans :ansigte glödde, ban. darrade;y genom hanrn2 hantrtrabkbis 0Uta4n framnrecscrnadan KE