jasserå utur Än insekt:, ed orms, IhudDds, el:
Tlter dylikt lågt kreaturs kropp sutid n elefant,
en filosof ellet en mandarin, my Ån. Ccke:
nog red detta; de förskrägka: äfvär;
vande, hotaätide -dem med ett use
!efter döden, och derigenonr tillnatgöni sig.
mycket penvingar, hvilka byar och tradd
glädje lemmar, för ett: på sådant sätt bereda
sig en hetterlig och lycklig vöfvergång- wid
lifvets slut. -—Missiovärerne berätta många
löjliga uppträden, föranledda genom desia
Bonzers bedrägerier. Så inbillade de t, ex.
en :gemmal gubbe, hyilken försummat att
bevisa dem tillräcklig. vördnad; att hans själ
efter döden skulle kottma: uti: ev: af Kejsarens
posthästar soch utsättas: för. dagliga mödor
och svår misshåndling. : Den 7 stackars gub-
ben råkade vid :denna..hotelse uti en svår
ångest :och :anhöll om. förskoning, men: kun.
de blott :genom stora uppoffringar -blidkade
uppretade Bonzernas vrede, . hvilka dessutom
ålade -hönom såsom s bot. och! bättring - en
läng våarig svält - Envannan gång hade en
prinsaf den Kejserliga familjen förlorat en
öng män, som han älskede ganska ömt,
öck uti. sin -bedröfvelse -vände han: sig. till
Bobierna, för att: få vete; uti hvilken men-
viskas? etler hvilket - djurstkropp- hans själ
bade pesserat, Desse sade honom, att: den
vv hade ioträdt -utiserautgFPartarisk gosse,
hvilköd de Jofvaderalt ditskaffa emot. er hål-
ländet af-en stor summa spbnningar Priösen,
glad öfver: sdenda ; underrättelse, gaf med
nöje allt hvad de begärde, och några måna-
der derefter lemnude de -hönom ett barn,
som de utgåfvo förssalt vara detsamma,
som. den afliine yöglivpgen,; och det; blef af
prinsen såsoni sådaiv iemöttaget; väl uppfos-
trädt och ned alb ömhet omfattadt, — Ännu
en andan andkdot,-af en-särdeles Aöjlig be-
skaffenhet förtjeher sett dgintalas Tvenne
Bönker varseblefvo en-dag, på en rik bondes
gård, tvenne sköna råhkor; sträxt nedkastade.
de sig framför porten, :och Breto och -klaga-
de högljudt ända till sdess, de blefvo. be-
märkte af bondens hustrus — - Hon utkom,
och frågade Om orsaken: till -deras stora sorg.
Actk? atvopade då de begge listiga skrymtar-
ne, vi hefve uti dessa adkor? igenkänt: nå-
gra af våra förfäders själarg dessa. ankor
hafva nu der älder och det: hull att de
snart skola blifva stlagtade; vi äro öfvertyv
gade att J skolen döda dem, och vi kanna
icke dölja den smärta som -denpa tanke
väcker hos oss, Bondbustrun medgaf att
hon ämnat slagta sina ankor, men erböd dem
nu till köps åt Bonzerpa, . Desse sade sig
vara alldeles utan: penningar, så att något
köp icke kunde blifva utaf, men eftersom
Boonzernes: förfäders själar funnos uti dem,
lofvade hor dock att bibehålla dem vid if.
Denna Törsäkran var icke nog för - Bonzerna,
och ingalunds den utgång på saken som
de önskade. Ack! sade de, hvad Ni är
mensklig ock ädelmodig! men hvilkes kan
göra oss säkra att eder man skall bafva
samma -menskliighet? Hamn skall säkert sälja
5 CT ss ee 1 0