jasserå utur Än insekt:, ed orms, IhudDds, el: Tlter dylikt lågt kreaturs kropp sutid n elefant, en filosof ellet en mandarin, my Ån. Ccke: nog red detta; de förskrägka: äfvär; vande, hotaätide -dem med ett use !efter döden, och derigenonr tillnatgöni sig. mycket penvingar, hvilka byar och tradd glädje lemmar, för ett: på sådant sätt bereda sig en hetterlig och lycklig vöfvergångwid lifvets slut. -—Missiovärerne berätta många löjliga uppträden, föranledda genom desia Bonzers bedrägerier. Så inbillade de t, ex. en :gemmal gubbe, hyilken försummat att bevisa dem tillräcklig. vördnad; att hans själ efter döden skulle kottma: uti: ev: af Kejsarens posthästar soch utsättas: för. dagliga mödor och svår misshåndling. : Den 7 stackars gubben råkade vid :denna..hotelse uti en svår ångest :och :anhöll om. förskoning, men: kun. de blott :genom stora uppoffringar -blidkade uppretade Bonzernas vrede, . hvilka dessutom ålade -hönom såsom s bot. och! bättring en läng våarig svält Envannan gång hade en prinsaf den Kejserliga familjen förlorat en öng män, som han älskede ganska ömt, öck uti. sin -bedröfvelse -vände han: sig. till Bobierna, för att: få vete; uti hvilken menviskas? etler hvilket djurstkropphans själ bade pesserat, Desse sade honom, att: den vv hade ioträdt -utiserautgFPartarisk gosse, hvilköd de Jofvaderalt ditskaffa emot. er hålländet af-en stor summa spbnningar Priösen, glad öfver: sdenda ; underrättelse, gaf med nöje allt hvad de begärde, och några månader derefter lemnude de -hönom ett barn, som de utgåfvo förssalt vara detsamma, som. den afliine yöglivpgen,; och det; blef af prinsen såsoni sådaiv iemöttaget; väl uppfosträdt och ned alb ömhet omfattadt, — Ännu en andan andkdot,-af en-särdeles Aöjlig beskaffenhet förtjeher sett dgintalas Tvenne Bönker varseblefvo en-dag, på en rik bondes gård, tvenne sköna råhkor; sträxt nedkastade. de sig framför porten, :och Breto och -klagade högljudt ända till sdess, de blefvo. bemärkte af bondens hustrus — Hon utkom, och frågade Om orsaken: till -deras stora sorg. Actk? atvopade då de begge listiga skrymtarne, vi hefve uti dessa adkor? igenkänt: några af våra förfäders själarg dessa. ankor hafva nu der älder och det: hull att de snart skola blifva stlagtade; vi äro öfvertyv gade att J skolen döda dem, och vi kanna icke dölja den smärta som -denpa tanke väcker hos oss, Bondbustrun medgaf att hon ämnat slagta sina ankor, men erböd dem nu till köps åt Bonzerpa, . Desse sade sig vara alldeles utan: penningar, så att något köp icke kunde blifva utaf, men eftersom Boonzernes: förfäders själar funnos uti dem, lofvade hor dock att bibehålla dem vid if. Denna Törsäkran var icke nog för Bonzerna, och ingalunds den utgång på saken som de önskade. Ack! sade de, hvad Ni är mensklig ock ädelmodig! men hvilkes kan göra oss säkra att eder man skall bafva samma -menskliighet? Hamn skall säkert sälja 5 CT ss ee 1 0