upplyst, så alt men ej något nrogare kan urskilja Gudens anletsdrag: Uti Chine deremot kallas Gudea Foes prester för Bonzer, och desse: tillbedja sin Gud under flera olika: slags djurs skepnader, såsom en drakes, en spas, eh elefants;m, mi, föregifvandeatt Gudens själ, ihnön den blef follt-Gudomlig, swcecessivt haft sitt säte uti dylika djur. -Desse Bovzer Bedråga det okunniga folket medelst: de: mest erofva bedrägerier, ochtillnarra sig icke aliennstett utomordentligt anseende, utan äfven betydliga gåfvor af den lättrogna pöbeln, De efterströfya: uti deras yttre etrstor beligbet, och underkasta sig ofta: verkligen otroliga plågor och sjelfförsskelser, hvilka-de utstå med ett dörvårmsh te möd, blott för att devigenem ännu utera öka deras önseenile bland böopen. Återhållsamhet och alla köttsiga.begärelsers korsfästande tyckas utgöro le enda törtmälen för deras tonker och :-benödanden;y men i sjelfva verket öfverlemita te sig bemhigbet åt alla laster, äfven de mest fikyvärda. Några plåga sig medelst tjocka vinkedjor, somdåe fästa på-halsen och på benen, eh hvilka! der med-mycked möda släpa efter ig, vidhvaje steg: som de: göra stötte och orgåde Andrea bukea hufvudet det mesta le orka vd en stor sten, för: att väcka fol-. ets medlidande. och. beveka det till: allimoorsogifvande Någe åvuti en besvärlig tällgivg. ot Here a DC låta folket bära vill! ig altas ad ide beköfvez andra låta bäva sig! if en väl tillloatem kista, invändigt besatt med oenistor mängd: vassa spikar, ockropa ill folket: här sitter jag för edra själars vat, och-skall icke förr utgå, än J köpt afla dessa, pikar mot en VisK summa Penningar för) warje? iGenast skyhder det Jä trogne fol-; tt dit för att banillä spitarna och förlossa en: stackaren, som lideb för dess skult, tan att det dervid avardet vingaste bedrägeri, . amt Wovöde dessa spikar vma ofelbart ver: ahde medel. emot sälla slags. sjukdomar, och: 2 källa till ymnig välsignelse för hela huVid cha dessa tillställningar föiegifva: Unzernealtid, att-de: peboningar, Som gilvas: eb; OK AE sköla unvändus till deas efren nytta, utan för ett bygga tefbpel i Guded Foes äta, bvilken säkerligen icke kall uroktlåta att vedergälla fäfvärne med ramgavg tel lycka, i mån af den frikostiget som de bevisat honom: Läran om själaaudringen, elerisjälens öfvergång efter dölen uti vardra kroppt, är för Bonzetrna en oron TR källa till: inkomster. De påstå ig Bhämlgen fallkomligt säkert känna de fiidnes tillstånd efter döden,och uti hvilka röpper deras själar tagit sin boring, äfvensin ätt de, genom sina böner ho: guden Foöe, övmå förbättra eller försämra tefta tillstånd It efter som de vilja, De efmålta således ör slägtingerna (den: aflidnes tilktåvd, såomr högst beklogansvördt och nselt, för att erigenofmt förgrå dem at. uppoffra så myestpensinger som möjligt, för vtt på sådant hl så viatsde kusDa, lindra deras olyck: ga wnhöri ges plå gor; och då Bouzerne er-, bal PRUCK kk en oo ooo I avn a oo add