Gudsfraktan med froktar för Hålet, Ham visste hvillensssak han förde, er Luden öfver ett land eller en sckt, men öfver jorden. -Azeke tuo trånga murar, nej nöder det oävdliga himlahvalfvet, och 1 Solens Bedströmsyande jus samlade, han sin bär till bön för deu heliga striden. . N Det är sannolikt, att -om han ej stupat, hade slaget vid: bätzen varit förlursdt, Den flygeln af Svenska bären, der han ej stridde. hade redan vikit; men di han föll, fick lifvet för Sveu-karne ej mer nägot värde De sökte döden, och eröfrade segren, Han dög således såsom offer för sitt verk. Så är det: Det menoskliga skall gå vader, här det Gudomliga rsverar. När hav föll, var sorgen obegränsad. De samtida författarvue beskrifva den, som sagorne beskrifva sorven öfver Baldur. Hela naturen gret, säga de. Många af dem som känt honom, dogo af sorg. På hetbken annan eröfrares graf hafva -folkeus tåra fallit? Gustaf AdolMs egentliga fädernestland var ljusets Rikeg men Sverige var likväl bans jordiska hem, oc! Svepskarne båns lalntsmän. Norden, folkens moder, först genom deras ursprung, sedan genom moderlig vård, sände ut sina förstfödda, imder ett belgadt baner, LIL bröders hjelp, Det kostade henne det äd la te bon hade, men hon gaf Jet ou som alltid på Riddare vis. Ni kimpade Norden för sig sjelf? När räknade hov stina sär; då det -gälde ärva och vätt? Fattig som före, sitter bon på sin klippa, och ser med stoltoch vem sligt förakt på dem, som aldeig kämpat för annat än det fala guldet. Skulle Hon ändu bhegråta Gustaf Adolf? Ja, som madreni Lacedemon, som fällde v!äljens och stolthetenstå var Öfver sin son. Nej de, som skola begråta honom met sorg, det är icke Sveoskarne, det är det öfriga Kuropas barn fläns omtec sväfvar ej Mer öfver dun. Hos dem har a nyo börjat, eller börjar snart, den vikta? striden, der ämnar oem gårg en Qustal Adolf behköfves. Sveuskarae bafva under två sekler cj rest någon vard på häns graf; ty vården har varit rest i deras bjertan. Men på utländsk jord, der han föll, hvilar en sten, som sakaar, tiksom stenen på Karl; XI:s dödsplats; det som finnes på andra minnesvårdar, deras nanin, som reste den. Iugen vet bycm som satte stenen; — Föll den från bimlen? s FE Post och Iörikes-tidningen för i dag, har