Gudsfraktan med froktar för Hålet, Ham visste
hvillensssak han förde, er Luden öfver ett land
eller en sckt, men öfver jorden. -Azeke tuo trånga
murar, nej nöder det oävdliga himlahvalfvet, och 1
Solens Bedströmsyande jus samlade, han sin bär till
bön för deu heliga striden. . N
Det är sannolikt, att -om han ej stupat, hade slaget
vid: bätzen varit förlursdt, Den flygeln af Svenska
bären, der han ej stridde. hade redan vikit; men di
han föll, fick lifvet för Sveu-karne ej mer nägot
värde De sökte döden, och eröfrade segren,
Han dög således såsom offer för sitt verk. Så är
det: Det menoskliga skall gå vader, här det Gudom-
liga rsverar.
När hav föll, var sorgen obegränsad. De samtida
författarvue beskrifva den, som sagorne beskrifva sor-
ven öfver Baldur. Hela naturen gret, säga de.
Många af dem som känt honom, dogo af sorg. På
hetbken annan eröfrares graf hafva -folkeus tåra
fallit?
Gustaf AdolMs egentliga fädernestland var ljusets
Rikeg men Sverige var likväl bans jordiska hem, oc!
Svepskarne båns lalntsmän. Norden, folkens moder,
först genom deras ursprung, sedan genom moderlig
vård, sände ut sina förstfödda, imder ett belgadt ba-
ner, LIL bröders hjelp, Det kostade henne det äd
la te bon hade, men hon gaf Jet ou som alltid på
Riddare vis. Ni kimpade Norden för sig sjelf?
När räknade hov stina sär; då det -gälde ärva och
vätt? Fattig som före, sitter bon på sin klippa, och
ser med stoltoch vem sligt förakt på dem, som al-
deig kämpat för annat än det fala guldet. Skulle
Hon ändu bhegråta Gustaf Adolf? Ja, som madreni
Lacedemon, som fällde v!äljens och stolthetens- tå
var Öfver sin son.
Nej de, som skola begråta honom met sorg, det
är icke Sveoskarne, det är det öfriga Kuropas barn
fläns omtec sväfvar ej Mer öfver dun. Hos dem har
a nyo börjat, eller börjar snart, - den vikta? striden,
der ämnar oem gårg en Qustal Adolf behköfves.
Sveuskarae bafva under två sekler cj rest någon
vard på häns graf; ty vården har varit rest i deras
bjertan. Men på utländsk jord, der han föll, hvilar
en sten, som sakaar, tiksom stenen på Karl; XI:s
dödsplats; det som finnes på andra minnesvårdar,
deras nanin, som reste den. Iugen vet bycm som
satte stenen; — Föll den från bimlen?
s
FE Post och Iörikes-tidningen för i dag, har