När i sitt blod den store Hjelten flöt,
Fast kring sin bleka; blodbestänkta tinning
I döden än hav segrens lagrar knöt;
För tidigt dock hans fröjdetoner klungo;
Ty Hjeltens Ande höll ännu hans glaf,
Och Evangelii skönsta knoppar sprungo
I blommor ut på Gusrtar Avorpus graf.
Hans sak var Guns; den kande icke falla,
Fast Drotten föll i helig strid för den:
Nej ; vid hans bår, hans hjeltar svuro alla
Den Fallnes värf att vårda som hans män.
Förtäljen nämnen, Minnets hulda tärnor!
Horn, Wrangel, Slange, Torstenson, Baner, I
Kagg, Oxenstjerna, sju som Nordens stjer-
i nor
Somblicka-än på deras grifter ner.
Se! Verlds-eröfrar-namnen ha förbleknat,
Som-jag har skrifvit i min bok med blod;
Men Gvsrtars namn med gyllne runor tecknadt,
Som solens eld-klet, oförändradt stod:
Och : så det står till tiden3 gräns, det-mildax
I oförgänglig ,. obefläckad. glans ;
Och skönt de hjeltärs, som han fostrat, bilda
Kring Drottens än cn värdig stjerne-krans.
Historien tystnar. — Svenskar! Hjelteanden
I detta Nu omsväfvar, osedd, Er;
Förklarad, den, från högblå-ether-landen,
På ljusets stråle till oss ilat ner:
Välan, J bröder! svärjen vu att blifva
Den nåden värde, vi af himlen fått:
Att Gustars amn bland Svenska Drottars skrif-
. vå —
En afundsvärd, en ovärderlig lott.
Vid Hjeltens aska , vid hans minne svären,
Att dö ocH lefva såsom frie män!
a edra.barn den helga eden lären,
Och bjuden dem att aldrig bryta den!
Så länge bergen stå vid våra stränder
Till gamla Thules och dess söners värn,
Må, bröder! vi ej sträcka fega bäuder,
Att nesligt fängslas af tyranners jern.
- Och kallas vi åf bleka Nödens böner,
Att krossa Våldet, skydda bröders land,
Då, Ädle, då, J Manhems hjeltesöner ,
Må svärden ljunga i vår starka hand!
-Men, tär de Svenska strids-baneren flyta
I luftens vågor på Förtryckets graf,
Må krigarns stål mot odlarns jern vi byta,
Och prisa Des, som segrens lagrar gaf!
Om frihets-eIden slocknar än i Söder,
I Öster, Vester, brinne den i Nord!
Som norrskens-flamman på vår himmel glöder,
Så brinne den, -en vakteld för vår jord!
Må Christi ord och Christi helga lära
I hvarje Svensk eröfra sig en tolk;
Då, bröder , då med rätta namn vi bära
Af Gustar Avorrus, Hjelte Kungens, folk.
En fråmtids-häfd, då öfven oss skall prisa,
Och, vördnadsfullt, vår sensta Efterverld,
Med ädel stolthet skall en främling visa
Vår graf, vår Bibel, våra gamla svärd.
För Tro och Frihet den sitt lif skall våga,
Sin Konung trogen och det Sannas vän:
Och Nordens stjernor, Nordens nattsol tåga