MR
Som förde svärdet kring den halfyva verld;
Rhenströmmens son och Nitens ättling blödde,
Med Tigrisflodens, på bans.segerfärd:
Jag sett Napoleon, hvars-stolta:fanor :
Kring jordens rund en flyktig Lycka bar;
- Väl deras banor voro: Örnars-banor:
Men Gusriars ju eh Phoenizsbåna var!
Mot ljuset Phoenix på sin vinge stiger:
Åt, ljuset Gusrar hade vigt sitt svärd.
Jag:sjelf ibland af djep beimdran tiger,
Då fram jag kallas af en Efterverld,
- Hans .skönsta bragder att för den förtälja;
Döt är som vilte mhn i etlernssål
Bland. alkvestjernor sig de sköastå välja —
Man ser ej alla, vet ej deras tal.
1 Riddarns sal, i fattigdomens hydda,
Hans - blick sig trängde, drog Föirtjensten fram:
Hvar Redligs nama han visste att beskydda;
Men hvarje bofs bränrivärkte han med skam:
Och derför sade: man, i Gusrafs tider: .
Långt bättre bli än födas adelsman 7);
Ty öfverallt, i fredens värf, i strider,
Han fanns; han såg, betönle — hjertan vann? a
(En herlig tid, då våra fäder lade
På fosterlandets helga ältar ned
Alt Skönt, allt Dyibart, Te på jorden: hade;
Hvi arfgick ej till barnen denna -sed?
Hvi arfgick till oss ej den fromma lydnad
För Gud och lagar — Rikets bästa värn —
Den tro, det happ; som utgjort fädrens pryd-
i SR nad,
Som signar odlarns, stärker krigarns jern?)
Och klang hans tal för Dygden och det Sanna
För Tron, för folket och hans fosterland,
Sågs kraft och allvar stråla från haåns -paniia,
Och himlen log ur ögats klara brand;
Det kalla hjertat för hans värnia smälte;
Sef Modet, väcktes det i hvarje bröst: .
Hvar Djerf blef. halfgud , ocb hvar Feg enbjelte
Bland Sveas män vid GustAr AbDvoLrrpas röst.
Men denna röst, som kunde bjeltar bilda,
Vid Davidsharpan sjungit mången sång;
Hans köga själ, den oskuldsfulla, milda,
Till himlens rymd ;,-den blåa, mången: gång
Ur ensligheten på sin vinge fördes;
Ja ock, vid vapnens dåfva brak och ljud,
För:härn i spetsen, Konungsstämman hördes:
Omd är med oss, och vi, mit folk, med Gud t)
Jag Nordens kraft, och Söderns riddar-anda
Eoe Guwstrar Avongn, skönt förente, sett;
Jag Österns snille, Vesterns eld sig blanda
Hos honom såg, som guld med guld, till ett:
Setlt honom älska, älskas ömt tillbaka
I Birgers stad, vid Mälarns gröna strand;
Scott honom likväl Konungsligt förss aka
Sitt hjertas val för pligten mot sitt land.
Från land till land jag sett den Störe ila —
En seger2kedja var hans: hjeltesfärd —
SÄ
fo Den store Oxenstjernas egna ard: NMolius öst
elavam fick quam nasel ;
4) Gott ist mit ons, und wir mit Gott: den
EE onmnnmagslaa IKaltane eemna ord uti den sång, som