fraser om sina egna landsfadetliga bedrifter
och rikets lycka. .
Men historien har gjort med honom, som
hon skall göra med hvarje hjertelös krönt fan-
fåron: hon har afklädt honom, och han står
au i fullkomlig nakenhet inför en förvånad
pch indignerad efterverld. Det föraktligaste,
som historien upptäckt om honom, är dock
det, att han lät besolda sig af sitt lands arf-
iende. Ludvig XIV, som gick till sit in-
kraktningsmåt med alla medel, med hst, våld
och mutor, allt som det ena eller andra syn-
tes honom. säkrast eller beqvämast, kände
sin grannes svaga sida och gaf honom : ordent-
tig årlig sold, för att paralysera Englands magt,
så att han fick ostörd fullfölja sina inkräkt-
ningar mot andra stater och sitt våld mol
egna undersåters religiösa och politiska frihet.
Lngland hade i sekier varit hållhaken på
Franska Konungarnes ärelystna och förtryc-
ande politik; det hade sett sin egen trygghet
och uppkomst oförenliga med framgången af
Frankrikes lust att gripa omkriog sig. Aldrig
rade denna. politik varit nödvändigare än just
inder den äregivige Ludvig, och just då för-
Je ett oblidt öde på Enoglands thron en äre-
örgäten varelse, som lät Frankrikes händer
össläppas och sina egna bindas af det ofurst-
igaste af allt ofurstligt, sold från en nawrlig
iende.?
Den usla roll, som England, af denna geme-
ra orsak, spelade, ville man väl ursäkta med
at om Englands behof af fred och om dess
förmåga att hejda den Franska kolossens fram-
art. De klokare insågo dock, att om Eng-
and af de anförda skälen lemnade Frankrike
stördt, skulle det hafva en helt annan vigt,
n då det skedde af de verkliga skälen. De-
poten i grannriket hade i förra fallet alltid
nåst hysa en bemlig bäfvan för den visserli-
en för ögonblicket fredlige, men af inga låga
örpligtelser bundne grannen; då han deremot
u var trygg och kunde säga: håll dig i styr!
ig har köpt dig och skall utbasunera din
kam, i fall du vågar ett ögonblick brista i
örsamhet. Hvad vill en förlorad syndare
öra, till hvilken någon kan föra ett sådant
pråk! Han är med skäl och kropp försvuren
ill den lede fienden, lik Faust, som, då han
lutligen fann, att han borde slita sig ur sa-
ans våld, icke förmådde göra det, ja ieke ens
örmådde vilja det.? — —— — mn —
Det är redan anmärkt, att England, om det
ckså icke kunnat med makt bejda grann-de-
potens tilltag, likvål hade varit honom
ormidabelt, om det icke varit hundet med
veaa kedjor; dess negativa motståndskraft ha-
e varit oberäknelig. Men utgången visade.
ll och med, hvad det positift förmådde, så
nart en man med högre anda och rena hän-
er kom på thronen. Englan1s krafter, som
nder Carl icke ansågos tillväcklige att hejda
vankrikes tilltag, blefvo det under William.
ivad som brast i materiel styrka, ersattes
f den moraliska, af ifren för en rättvis sak,
F snillets magt att, skapa resurser och att
rtressera andra i försvaret för sina och