fraser om sina egna landsfadetliga bedrifter och rikets lycka. . Men historien har gjort med honom, som hon skall göra med hvarje hjertelös krönt fanfåron: hon har afklädt honom, och han står au i fullkomlig nakenhet inför en förvånad pch indignerad efterverld. Det föraktligaste, som historien upptäckt om honom, är dock det, att han lät besolda sig af sitt lands arfiende. Ludvig XIV, som gick till sit inkraktningsmåt med alla medel, med hst, våld och mutor, allt som det ena eller andra syntes honom. säkrast eller beqvämast, kände sin grannes svaga sida och gaf honom : ordenttig årlig sold, för att paralysera Englands magt, så att han fick ostörd fullfölja sina inkräktningar mot andra stater och sitt våld mol egna undersåters religiösa och politiska frihet. Lngland hade i sekier varit hållhaken på Franska Konungarnes ärelystna och förtrycande politik; det hade sett sin egen trygghet och uppkomst oförenliga med framgången af Frankrikes lust att gripa omkriog sig. Aldrig rade denna. politik varit nödvändigare än just inder den äregivige Ludvig, och just då förJe ett oblidt öde på Enoglands thron en äreörgäten varelse, som lät Frankrikes händer össläppas och sina egna bindas af det ofurstigaste af allt ofurstligt, sold från en nawrlig iende.? Den usla roll, som England, af denna gemera orsak, spelade, ville man väl ursäkta med at om Englands behof af fred och om dess förmåga att hejda den Franska kolossens framart. De klokare insågo dock, att om Engand af de anförda skälen lemnade Frankrike stördt, skulle det hafva en helt annan vigt, n då det skedde af de verkliga skälen. Depoten i grannriket hade i förra fallet alltid nåst hysa en bemlig bäfvan för den visserlien för ögonblicket fredlige, men af inga låga örpligtelser bundne grannen; då han deremot u var trygg och kunde säga: håll dig i styr! ig har köpt dig och skall utbasunera din kam, i fall du vågar ett ögonblick brista i örsamhet. Hvad vill en förlorad syndare öra, till hvilken någon kan föra ett sådant pråk! Han är med skäl och kropp försvuren ill den lede fienden, lik Faust, som, då han lutligen fann, att han borde slita sig ur saans våld, icke förmådde göra det, ja ieke ens örmådde vilja det.? — —— — mn — Det är redan anmärkt, att England, om det ckså icke kunnat med makt bejda grann-depotens tilltag, likvål hade varit honom ormidabelt, om det icke varit hundet med veaa kedjor; dess negativa motståndskraft hae varit oberäknelig. Men utgången visade. ll och med, hvad det positift förmådde, så nart en man med högre anda och rena häner kom på thronen. Englan1s krafter, som nder Carl icke ansågos tillväcklige att hejda vankrikes tilltag, blefvo det under William. ivad som brast i materiel styrka, ersattes f den moraliska, af ifren för en rättvis sak, F snillets magt att, skapa resurser och att rtressera andra i försvaret för sina och