vecklades till och med, hvilka förmånliga re-
sultater den Perierska afväpningspolitiken skul-
le medföra äfven för Sverge,
Nå väl! hvilken har sedan fått rätt? De
sedermera- förflutna tolf månadernas erfaren-
het har visat, att Frankrike och England äro
de som blifvit narrade på kuppen; och saken
står värre pu än då, endast med den skillnad
att Ryssland då ännu var matt efter Polska
kriget; Österrike tillräckligt sysselsatt i Ital-
en; det södra Tyskland i en rörelse, som var
vådlig för hvarje företog från makternas si-
da; Holand ännu icke hade sina stridskrafter
organiserade, och sjelfva Belgien gerna hade
förenats med Frankrike.
Alla dessa omständigheter gåfvo avledning
der till, att ett fästare språk från den Fransy-
ska Ministårens sida, som yrkades af opposi-
tionen i Depnterade Kamaren, då håde kun-
nat uträtta, kanske ganska mycket, men åt-
minstone säkert mer än nu, sedan allting blif-
vit förändradt till de absoluta kabinetternas
fördel. Då hade saken måbända kunnat fred-
ligt afgöras; nu se redan både Frankrike och
England, att det är för sent,
Dessa båda kabinetter begingo en kardinal-
bock, då de icke gjorde till första vilkoret
och grunden för konferensens åtgärder, samt
genom en serskild, för. alla fem makterna ger
mensam preliminär- konvention försäkrade sig
derom; att hvad de beslöto, äfven borde med
godo eller ondo verkställas, ehvad den ena
parten, som saken angick, deremot kunde haf-
va att invända.
Hade — för att låna en beryktad storpvar
tares uttryck — Lord Grey på sådant sätt
först tagit skriftligt af de respektive Monar-
kerne tr Ryssland och Preussen, och Casimir
Perier af Kejsain i Österrike, att de icke skul-
Je visa någon partiskhet för Konungen af Hol-
land, när det gällde att verkställa hvad de
ratificerat, så hade de åtminstone haft rent
spel, och Protokollerne hade icke kunnat blif-
va hälften så många. Nu hafva deremot de
absoluta makterna varit finare och slugare än
Frankrike och England; de hafva under ti-
den fått en mera fruktansvärd position; både
Soult och Grey inse att saken icke mera kan
afgöras utan svärdsegg; och häraf det svåra
bekymret.
Att förutsäga den slutliga lösniovgen af
en knut, som genom de respektive makternas
bandlingssätt blifvit så invecklad, är nu me-
ra vågadt än: någonsin. Men utan anspråk på
ofelbarhet torde det icke vara för mycket ytt-
radt, att de stora makterne hvarken haft el-
ler bafva något verkligt allvar med den Bel-
giska sakens biläggande, enligt de grunder Kon-
ferensen utstakat; att, då dessa makter alltför-
väl känna, huru mycket båda Engelska och
Fransyska Regeringarne 1 närvarande ögon-
blick måste frukta ett krig, så behöfva de in-
tet annat än uppskaof, och ideligen uppskof, för
att göra alla deras försök för Belgien om in-
tet, och att det är genom en sådan politik som
de boppas slutligen bringa saken ända derhän,
att t Belgien åter — för en tid — tvingas un-
SS MER ee 0 II a TT? DH