jo Bum felcsgseorb Des sednare, ehuru, till följe af siva ming aldiga spekulationer och sin bögst betydlisa förmögenbet, i sjelfva verket och under hvsrjesstyrelse, alltid en mederat oppositionskarl, har likväl högt förklarat, att. militäriska åtgärder i Belgiska frågan. wore en oundviklig nödvändighet till upprätthållande af sakernas nu varande ställning inom landet, och att man icke borde eller kunde underhandla förrän Antwerpen vore utrymdt. Ministeren, på detta sätt af sina egra anhängare bragt i trångmål, tycks ändtligen på fullt allvar hafva beslutat att sätta tvångsåtgärder i verket. Men Preussens motsträfvighet och Englands eviga vacklarde alstra ständigt nytt upp: skof. Den 22 inträffade depescher från Furst Falleyrand, hvilka gåfvo anledning till nya betänkligheter, och följande dagen var det åter en kurir från Berlin, bvars doökumenter gåfvo tanken på möjligheten af ett allniänt krig nytt lif, Opposition-bladen tala, allt efter den nuance de tillhöra, med förbittring eller ironi em Fravska regeringens ångestfulla sölsimhet, och vilja alldeles icke tro på dess allvarsamma uppsåt; de stödja sig härvid bland annat å den omständighet att, om det verkligen gällde allvar, så skulle välicke krigsministern, denne erfarne fältherre, just nu hafva, två månader före den lagliga tiden, hemförlofvat soldaterne och underofficerarhe af 1824 ås klass, hvilka bilda regementernas kärna och härens egentliga styrka, Några af Oppositionsbladen, som nu efter loflig vana bälva tillbaka för knutens våldsamma sönderhuggande, hviltet de förut så ofta oeh högljudt påkallat, göra det doktrinära kabinettet uppmärksamt på det grufliga ansvar, hvarmed de äro nåra att belasta sig och Frankrike. Om Franska hären, söga de, inrycker i Belgien, har den blott två val: vånära eller krig; vanära, om den på Preussens befallning återvänder i sina qvarter, innan Belgiska frågan blifvit defivitivt och tillfredsställande uppgjord — men vanärans bana är Fransmannen obekant — krig således, så vida, — och det bör icke betviflas— Fransmanren ej låter skrämma sig af hot, Så bedömmes förhållandet af le Temps, den der uppfordrar Ministrarne, att bevisa Frankrike, det kriget är nödvändigt, men i svnnerhbet att icke längre orda om fredliga lagrar eller bedraga sig sjelf i afseende på följderne af sin politik; framför allt uppmanas de att nedlägga sina emlheten; ty ett krig kunna de väl föranleda, icke leda; det fordrades nemligen namn och personer, som icke söndrat sitt intresse från Julirevolutionen, för att i farans stund ingifva nationen den elektriska kraft, som så vigtiga förhållanden påkalla. De ministetiella bladen iakttaga antingen den djupaste tystnad, eller insvepa siva i alla fall ganska försigtiga yttranden uti högst gåtlika uttryck. Hvad nu utgången än må blifva, så mycket är säkert ått det ingalunda PC no fö karedande anstalter å Franska sidan.