en långvarig artig strid om hvilken skell gå på högra sidan, hvilket slutligen dock alltid måste tillfalla den, som innehafver den högsta rangen, Sedan detta försiggått måste den, som emottager besöket, göra en djup heisning för den stol, som han ärner sin gäst, i det han vörddadsfullt nedfaller derföre och med en flik af sin rock aftorkar dammet derutaf, Ändteligen har man kommit så långt att man sett sig; då framställer den främmande, med enganska alfvarsam min, anledningen och ändamålet för sin visit, och erhåller svar derpå, allt under ett beständig! krus och mångfalldiga bugningar. För öfrigt måste man hålla sig fullkomligt rak: på stolen, utan att hvila sig emot ryggstödet, samt hålla ögonen nedslagna utan att våga se, hvarken tillhöger eller venster, bänderna lagda på knäen och benen framåt utsträckta. Som mån dessutom vanligtvis bjuder the hvad tid på dagen som helst åt alla som komma på visit, uppstå andra ceremonier utisättetattbjuda och emottaga koppen, att föra den till mun, och att återlemna den till betjeningen Man dricker alltid många koppar, och vid hvar kopp måste man förnya samma. krus, : bugningar, artigheter och tacksägelser; på samma sätt, då man bjuder att röka. Sedan wisiten är slutad,. och den främmande skall stiga till häst, för att återfera bem, börja åter afskedskomplimenterna, byilka ej sällan draga ut i mera än en balftimma, Den som emottagit besöket utgår för att se den främmande uppstiga på hästen, men denne bedyrar att han omöjligt kan begå en sådan ohöflighet , och uti bans närvaro företega en så oansländig rötelse, Slutligen, efter mångfaldiga förklaringar och inbördes artigheter, går värden något afsides, och den främmande stiger på hästen, Genast framkommer värden åter och önskar en lycklig resa. En ny flod af komplimenter å båda sidor; den eve vill icke ingå utihuset, förr än ban förlorat den främmande ur sigte, hvilken åter svär att han icke skall låta sin häst göra ett enda steg förr an värden aflägsnat sig. Denne måste änvu en gång gifva efter och går ånyo något afsides ; men knappt har den främmande kommit ett lite! stycke på vägen, förr än han åter utkommer, och tillkopar den boitfarande ett nyt: farväl, hvarpå deone svarar. — Slutligen, !5i det eldra sista, då den främmande ridit nå got längre, skickar man efter honom en betjent, med nya artigheter, och anbällan, att han snart måtte återkomma. Så besvärligt ar det uti China att blott göra ett kort besök, och en sådan mängd af artigheter måste iakttagas vid en så föga vigtig sak; också anse Chineserna oss Europeer för särdeles oartiga och illa uppfostrade, och de finna vårt umgängesätt lika ohyfsadt och obelefvadt, som vi anse deras för löjligt. Chineserne hafva i allmänhet en mörk olivfärgad hy, små tindrande svarta ögon, en liten päsa, stora öron, platt och bredt an