en långvarig artig strid om hvilken skell gå
på högra sidan, hvilket slutligen dock alltid
måste tillfalla den, som innehafver den
högsta rangen, Sedan detta försiggått måste
den, som emottager besöket, göra en djup
heisning för den - stol, som han ärner sin
gäst, i det han vörddadsfullt nedfaller der-
före och med en flik af sin rock aftorkar
dammet derutaf,
Ändteligen har man kommit så långt att
man sett sig; då framställer den främ-
mande, med enganska alfvarsam min, anled-
ningen och ändamålet för sin visit, och er-
håller svar derpå, allt under ett beständig!
krus och mångfalldiga - bugningar. För öf-
rigt måste man hålla sig fullkomligt rak: på
stolen, utan att hvila sig emot ryggstödet,
samt hålla ögonen nedslagna utan att våga
se, hvarken tillhöger eller venster, bänderna
lagda på knäen och benen framåt utsträck-
ta. Som mån dessutom vanligtvis bjuder the
hvad tid på dagen som helst åt alla som
komma på visit, uppstå andra ceremonier
utisättetattbjuda och emottaga koppen, att fö-
ra den till mun, och att återlemna den till
betjeningen Man dricker alltid många
koppar, och vid hvar kopp måste man för-
nya samma. krus, : bugningar, artigheter och
tacksägelser; på samma sätt, då man bjuder
att röka. Sedan wisiten är slutad,. och den
främmande skall stiga till häst, för att åter-
fera bem, börja åter afskedskomplimenterna,
byilka ej sällan draga ut i mera än en
balftimma, Den som emottagit besöket ut-
går för att se den främmande uppstiga på
hästen, men denne bedyrar att han omöjligt
kan begå en sådan ohöflighet , och uti bans
närvaro företega en så oansländig rötelse,
Slutligen, efter mångfaldiga förklaringar och
inbördes artigheter, går värden något afsides,
och den främmande stiger på hästen, Ge-
nast framkommer värden åter och önskar en
lycklig resa. En ny flod af komplimenter
å båda sidor; den eve vill icke ingå utihu-
set, förr än ban förlorat den främmande ur
sigte, hvilken åter svär att han icke skall
låta sin häst göra ett enda steg förr an vär-
den aflägsnat sig. Denne måste änvu en gång
gifva efter och går ånyo något afsides ; men
knappt har den främmande kommit ett lite!
stycke på vägen, förr än han åter utkom-
mer, och tillkopar den boitfarande ett nyt:
farväl, hvarpå deone svarar. — Slutligen, !5i
det eldra sista, då den främmande ridit nå
got längre, skickar man efter honom en be-
tjent, med nya artigheter, och anbällan, att
han snart måtte återkomma. Så besvärligt
ar det uti China att blott göra ett kort be-
sök, och en sådan mängd af artigheter måste
iakttagas vid en så föga vigtig sak; också
anse Chineserna oss Europeer för särdeles o-
artiga och illa uppfostrade, och de finna
vårt umgängesätt lika ohyfsadt och obelef-
vadt, som vi anse deras för löjligt.
Chineserne hafva i allmänhet en mörk o-
livfärgad hy, små tindrande svarta ögon, en
liten päsa, stora öron, platt och bredt an-