sktning mot en person, som man råkar ute, ihopknäpper man händerne, uppböjer dem först mot bimmelen och nedböjer dem st dan ända till marken tillika med bela kroppen, Emot en Mandarin faller man på knä och vidrör marken med pannan, qvarblifvande uti denna ställniog ända till dess han uppreser den helsande, hvilket hän alltid skyndar alt göra, Likväl, då en mandarin visar sig ute, skulle det vara en stor oböflighet att på hvad sätt som helst, belsa på honom, så fram! man icke har något egentligt ärende, eller vill tala med honom, I alla andra fall brukar man vid en Mandarins anträffande draga sig undan några steg, och med nedselagna ögon, samt armarna hängande vid sidorna, vänta till dess han passerat, för att sedan fortsätta sin gång. Det skulle vara att tillfoga honom en stor oförrätt, om man företog sig alt. bet:akta honom, I detta afseende är det en stor skillnad emellan de förnäma Chineserve och andra nationers höge herrar, hvilka merendels finna ett nöjt och en utmärkelse uti att blifva begapade a! bopen, och att kunna visa öfverallt deras stora prakt och herrlighet. Uti samtal begagna Chineserne sig högst sällan at ordet jag, utan uttrycka sin egen person med de lägsta benämningar som finnas, äfvensom den tilltalade med alla möjliga utmärkande titlar. Så säga de till ex.: må ede:s höga nåd tillåta sin ljenare atl yttra några ord! må eders lysande heriligbet. värdigas emoöttugo detta af sin underdånige slafs band! med mera dylikt. Dessa komplimenter synas säkerligen löjliga för flera ef oss, och såsom blott pladder, men de hvilka hafva någon kunskap om de Orientaliska språken skola deruti säkerligen icke finna något onaturligt och motstridarde emot språkets lyone, utan tvärtom att allt detta ännu återfinnes hos de flesta Österländska folkslag, och att till och med det skulle blifva icke allenast löjligt, utan äfven oriktigt och stötande, att uttrycka sig på ett annat sätt än det ofvannämnde, Vid deras visiter, med undantag af ibland. deras närmaste vänner, bruka Chineeerne i synnerhet en otslig mängd ceremonier och helsningar, men tel föga och alla komplimenter, som skoja göras äro poga utstakade; äfvensom skillnaden uti tengalltid med yttersta stränghet iakttagen. TiH — ett prof på huru svårt du är att uti China kunna förtjena namn af ca artig och belefvad man, torde jag få anförs huru det tillgår, då någon förnäm skall göra sin visit hos en något flörnämase person, gå man. utafettenda förhållande kan lätteligen dö: ma tillplla öfriga, Den som villgöra. visiten måste börja med att öfverlemna åt portvaktaren ett slags) visitkort eller biljett af rödt papper med guldblommor, hopvikt i form af en sol: fjäder och med denh främmandes namn tecknadt på ena vecket jemte följande ödmjuka skrift: En usel slaf, vän af edersherrlighets strålandå stjerna, och trogen lärjunge till dess höga vishet, önskar: att vinna den nåden, att rulla sig t-stoftet för edra fötter. Sedan