sktning mot en person, som man råkar ute,
ihopknäpper man händerne, uppböjer dem
först mot bimmelen och nedböjer dem st dan
ända till marken tillika med bela kroppen,
Emot en Mandarin faller man på knä och
vidrör marken med pannan, qvarblifvande uti
denna ställniog ända till dess han uppreser
den helsande, hvilket hän alltid skyndar alt
göra, Likväl, då en mandarin visar sig ute,
skulle det vara en stor oböflighet att på hvad
sätt som helst, belsa på honom, så fram!
man icke har något egentligt ärende, eller
vill tala med honom, I alla andra fall bru-
kar man vid en Mandarins anträffande draga
sig undan några steg, och med nedselagna
ögon, samt armarna hängande vid sidorna,
vänta till dess han passerat, för att sedan
fortsätta sin gång. Det skulle vara att till-
foga honom en stor oförrätt, om man före-
tog sig alt. bet:akta honom, I detta afse-
ende är det en stor skillnad emellan de för-
näma Chineserve och andra nationers höge
herrar, hvilka merendels finna ett nöjt och
en utmärkelse uti att blifva begapade a!
bopen, och att kunna visa öfverallt deras
stora prakt och herrlighet. Uti samtal be-
gagna Chineserne sig högst sällan at ordet
jag, utan uttrycka sin egen person med de
lägsta benämningar som finnas, äfvensom den
tilltalade med alla möjliga utmärkande tit-
lar. Så säga de till ex.: må ede:s höga nåd
tillåta sin ljenare atl yttra några ord! må
eders lysande heriligbet. värdigas emoöttugo
detta af sin underdånige slafs band! med mera
dylikt. Dessa komplimenter synas säkerligen
löjliga för flera ef oss, och såsom blott
pladder, men de hvilka hafva någon kunskap
om de Orientaliska språken skola deruti sä-
kerligen icke finna något onaturligt och mot-
stridarde emot språkets lyone, utan tvärtom
att allt detta ännu återfinnes hos de flesta
Österländska folkslag, och att till och med
det skulle blifva icke allenast löjligt, utan äfven
oriktigt och stötande, att uttrycka sig på ett
annat sätt än det ofvannämnde, Vid deras
visiter, med undantag af ibland. deras närmas-
te vänner, bruka Chineeerne i synnerhet en
otslig mängd ceremonier och helsningar, men
tel föga och alla komplimenter, som skoja
göras äro poga utstakade; äfvensom skillnaden
uti tengalltid med yttersta stränghet iakttagen.
TiH — ett prof på huru svårt du
är att uti China kunna förtjena namn af ca
artig och belefvad man, torde jag få anförs
huru det tillgår, då någon förnäm skall gö-
ra sin visit hos en något flörnämase person, gå
man. utafettenda förhållande kan lätteligen dö:
ma tillplla öfriga, Den som villgöra. visiten
måste börja med att öfverlemna åt portvaktaren
ett slags) visitkort eller biljett af rödt papper
med guldblommor, hopvikt i form af en sol:
fjäder och med denh främmandes namn teck-
nadt på ena vecket jemte följande ödmjuka
skrift: En usel slaf, vän af edersherrlighets
strålandå stjerna, och trogen lärjunge till dess
höga vishet, önskar: att vinna den nåden, att
rulla sig t-stoftet för edra fötter. Sedan