Upsala Correspondenten berättar följande
anekdot om det sätt, hvarpå n Kon:
trakts- Prost i Erkestiftet skall yttrat sig till
sin församling, i följd af uppmaningen i del
Kongl. Cirku!äbirefvet den 3 Mars, argående
dryckenskapen och dess följder. Hr Kontrakts-
Prostens ord lära fallit som följer:
Nu kommer jag till en samvetssak, som är nyk-
terheten eller måttligbeten, Jag bar icke gjort mig
bråttom dermed, eburu de öfverenskommit härom till
höger och ycnster rundt omkring oss, men jag ha
intet velat skynda dermed, ty vi skola bebandla det
alfvarsamt som en samvyctssak och ej göra glänt der-
af, som många andra eller en del gjort. Jag skali
lä.a opp byvad Kongl. Maj:t skrifver härom.
Å så har LKandshöfdinge- Embelet med Kovgl.
Eandthushållnings- Sällskapet utgifvit en kungörelse,
som lyder så här. — — — —
Nå hvad säger ni nu härom? — Jag vill ej annat
äv ni vill sjelfva, ty det ni vill det vill jag, säg
sjelfva hur vi vill. Det är föreslaget att barn och
tjenstefolk skulle afhålla sig ifrån bränvin och star-
ha drycker tills. de äro 21 år, men jag tycker att
dela är nog strängt och att det vore nig om vi
stapnade vid 15 år; är J nöjda med det, mina vän-
ner, såg sjelfva! — Ja det bliv dervid då.
Härmed ansåg ordföranden sig hafva alfvarsamt och
nitfullt bebandlat cn, bvad ban sjelf kallat, sam-
vetssak,