Å än ock af den slhegs tröst han här meddelar bemille Domstolars Herrar Ledamöter, mnemligen, att och de ej få någon farligare granskare än Hr Lindblad att göra med, de wväl kunna taga sig fram tills vidare;y div. s. så länge de icke få Hr Schlyter till granskare. . Äfven för den enfaldigaste trodde jag mig, sid, 29, på det klaraste hafva visat, att uti Högsta Domstolens Protocoll den: 10 Januari 1831, ordet uppsat blifvit nyttjadt i origtig betydelse; men för Herr Schlyter vär detta cj tillräckligt klart. För hans räkving bör jag derföre meddela närmare upplysning. Först vill jag erinra Hr Schlyter, att det måtte vara han, men icke jag, som har sig bekant hvad Högsta Domstolens Herrar Ledamöter tänka. Jag vet ej mer om deras tankar, än så vidt dessa visa sig uti Högsta Domstolens Protocoller och beslut, och dömer följaktligen derefter till hvad de tänkt. Derföre, då Högsta Domstolen nyttjar erden: utan uppsåt, vet jig cj annat än att dermed förstås: utar vilja, alldeles såsom i 1734 års Lag, Hr Schlyter hade derföre icke bort taga så illa vid sig, för det jag ej visste, att Högsta Domstolen denna gång dermed förstått bestämdt uppsåt att dräpa eller hvad Juristerna kalla dolus determinatus, hvilket uti Lagen eljelst uttryckes med något cpithet, såsom fult uppsåt. 16: 1. M. B. jemförd med K. F. div Jaa, 1779 m. fl. ställen. Om Hr Schlyter seit efter hos sin berömde Nehrman, kade han säkerligen icke sökt på ett så klent sätt försvara en uppenbar origtighet. Hvad Herr Schlyter vill insinuera, då han fäster läsarens uppmärksambet derpå, att nästan alla Herr Livdblads causes celebres datera sig från år (läs åreo) 1530 och 1831, är af den beskaffenhet, att jag till läsaren öfyerlemnar, om Hr Schlyter celler jag derat lidit. Sedan jag ou tämmeligen fullständigt hesvarat Hr Scklyters 3:ne Cardinal-unmärkoingar, vUl jag till undvikande af allt för stor vidlyftighet, i möjligaste korthet anföra några prof på den insigt och trskiljning, Hr Schlyter ådagalägger i sina öfriga anmärkningar. Den 4:de i ordningen, augående frågan oa ansvar för den, som, utan att före dråpets hegående bafva egt kunskap derom, icke hindrat det, förtjenar ingen vederläggning inför dem, som veta, att AM dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke 24: J3 BR. B forts. e. a. g. —Å