Å
än ock af den slhegs tröst han här meddelar bemille
Domstolars Herrar Ledamöter, mnemligen, att och
de ej få någon farligare granskare än Hr Lind-
blad att göra med, de wväl kunna taga sig fram
tills vidare;y div. s. så länge de icke få Hr Schly-
ter till granskare. .
Äfven för den enfaldigaste trodde jag mig, sid, 29,
på det klaraste hafva visat, att uti Högsta Domsto-
lens Protocoll den: 10 Januari 1831, ordet uppsat
blifvit nyttjadt i origtig betydelse; men för Herr
Schlyter vär detta cj tillräckligt klart. För hans
räkving bör jag derföre meddela närmare upplysning.
Först vill jag erinra Hr Schlyter, att det måtte va-
ra han, men icke jag, som har sig bekant hvad
Högsta Domstolens Herrar Ledamöter tänka. Jag vet
ej mer om deras tankar, än så vidt dessa visa sig uti
Högsta Domstolens Protocoller och beslut, och dömer
följaktligen derefter till hvad de tänkt. Derföre, då
Högsta Domstolen nyttjar erden: utan uppsåt, vet
jig cj annat än att dermed förstås: utar vilja, allde-
les såsom i 1734 års Lag, Hr Schlyter hade derföre icke
bort taga så illa vid sig, för det jag ej visste, att
Högsta Domstolen denna gång dermed förstått be-
stämdt uppsåt att dräpa eller hvad Juristerna kalla
dolus determinatus, hvilket uti Lagen eljelst ut-
tryckes med något cpithet, såsom fult uppsåt. 16: 1.
M. B. jemförd med K. F. div Jaa, 1779 m. fl. ställen.
Om Hr Schlyter seit efter hos sin berömde Nehr-
man, kade han säkerligen icke sökt på ett så klent
sätt försvara en uppenbar origtighet.
Hvad Herr Schlyter vill insinuera, då han fäster
läsarens uppmärksambet derpå, att nästan alla Herr
Livdblads causes celebres datera sig från år (läs åreo)
1530 och 1831, är af den beskaffenhet, att jag till
läsaren öfyerlemnar, om Hr Schlyter celler jag derat
lidit.
Sedan jag ou tämmeligen fullständigt hesvarat Hr
Scklyters 3:ne Cardinal-unmärkoingar, vUl jag till
undvikande af allt för stor vidlyftighet, i möjligaste
korthet anföra några prof på den insigt och trskilj-
ning, Hr Schlyter ådagalägger i sina öfriga anmärk-
ningar. Den 4:de i ordningen, augående frågan oa
ansvar för den, som, utan att före dråpets hegående
bafva egt kunskap derom, icke hindrat det, förtjenar
ingen vederläggning inför dem, som veta, att AM
dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke
24: J3 BR. B
forts. e. a. g.
—Å