Dagligt Allehanda slutar i dag den påbe gynta diskussionen hos R. S:t, Her Revisorer angående beräkningen af depositionernas belopp. Man inhemtar deraf, att Hr Prof. Cederschöld, som: tillsty:kt Fullmäktiges förs!ag. hufvudsakiigen på den grund, att utan det föreslagna afdraget skulle upköpet af det erforderliga silfverbehofvet nödvändigt åstadkomma en ytrterligare kursstegring, och icke ens kunna anskaffas för. de af Kanung och RB. St. devtill anvista medel. Realisationen å 128 skulle blifva mer och mer betinklig attverkställa, Konungs och Ständers heliga löfte blottställas för kränkning, och nationen ännu ytterligare, för en obestämd framtid, kufva att kämpa emot verkningarna af myntets vacklande värde. Hr Assessor Lagerbjelm har anfört exempel på den okkhet, som ägt rum emellan depositionernas belopp ä samma räkningar, under olika perioder. Det var ur en sådan synpunkt, som han icke kunde medgilva det föreslagha afdraget. Jag förmodar? — yttrade han bland annat — alt Herrar Fullmäktige ej kunna vara utan kännedom af de ziffer-förbållanden, som här blifvit mig förelagdas de hafva hos mig verkat en annan öfvert tygelse, af andra skäl, hvilka således böra anföras, och jag måste dervid äfven söka för mig utreda beskaffenheten al de motiver, som Fullmäktige framställt. Då jig betraktar dem, synes det mig, som skulle Orr Fullmäktige, hänförda af kärleken till Realisationen, hafva förbisett de nårmare för handen varande förbållanden: ty när man går ända derhän att säga, det Ständerne och deras Utskott ej gifvit sig tid och rädrum att genomtänka de (efter orden) mveckl.de förhållanden, hvarigenom det Seårlbebof bestämmes, som erfordras för evhållaude af stadsad proportion emellan silfver och sedlen, då undrar jag om man går till väga med den kaila och lugna öfverläggning, som framför allt är nödvändig i en så vigtig fråga som en Realisation; helst man kan vara ölvertygad, att de, som speculera på S:lfvernlvexlingen, komma att gå umtll väga -— -.