få i frid -och ro konspirera, så mycket han
gilter. i i
Häremot uppträdde Granskaren, och visade
med margfaldiga historiska skäl, att throner-
na icke stå alldeles så orubbliga, som Stock-
holms Posten inbillar sig, och att omstörtnin-
garne af detta slags stolar oftare ske genom
missnöjda partier, än genom missnöjda folk.
Svenska Minerva hade börjat en vidt ut-
seende afhavdling om vältaligheten uti Sverge,
hvaruti till och med Quinctilianus citerades —
då högmålet på en gång bröt ut. I denna
halfgångna afhandling var redan ganska myc-
ket ordadt, ehuru föga sagdt, — då den: flux
måste stubbsvansas, i anseende till nödvändig-
heten för Minerva att vide det kritiska till-
fället hjetpa till att fundera på statens bästa.
— Konspirationuen är öfvermåttan farlig, men-
te den gamla SibyHan 3; många — ganska mån-
ga — hafva del: deruti, och isynnerhet bör
man misstänka alla dem som hålla god mine!
Man ser väl många vissa högst loyala tänke-
sätt, yttrade hon — men derunder ligger en
hund begrafven. Hvad slags hund detär, lär
emedlert d Minerva hafva svårt att utforska,
så framt icke Stockholms Tidning får ordres
att rota upp honom.
Slutligen öppnade äfven JNya: Argus.,sinas
ofantliga kindbogar — de sanima hvarmed han,
för ett par år sedan; ket hufvudet af skammen.
Nya Argus brukar, såsom man vet, vanligen
vorma på någon fix idg, som omvexlar efter
slumpens föranledande, och oupphörligt in-
blandas i allt hvad han yttrar. För ett pår
år tillbaka råkade ban göra några temligen
sunda anmäskniovgar öfver kolibradoserict
och i förtjusving deröfver,. talade han i fulla.
nitton månader om idel kolibradoseri,? Kort
derefter föll han på Fillelismen och höll
ganska förtjenstfullt ter den en hel sommar.
För omkring ett år sedan började han vurma
ät ett motsatt håll, på mouvementet, — och
under en lång tid derefter såg, hörde och
omtalte han ingenting annat... Derefter bör-
jade han grubbla på Aftonbladet. Detta ut-
gör sedan den tiden hans enda tanke och
talämne. Kastar man ögat på försfa spalten
i hans segslitna Blad, — så handlar den om
Aftonbadet, och likaså alla de andra Di
han uppstiger om morgonen, och då han lu-
tar sitt rymliga hufvud till hvila om qvällen,
är detta blad havs första och sista tanke; —
och då han engång ändar sin jordiska bana,
dör han säkert med Aftonbladet på läpparna.
Detta möårkvärdiga vurmeri har äfven ver-
kat på de bidrag han lemnat till diskursen om
det ofvannämnda Högmålet. Då Minerva på
sin Jungfru-ära försäkrat, att saken är af hög-
sta farlighet, kallade dock Argus alltsammans
på kavaljers-paroll för en bagatell. MHuf-
vudsummen af hans yttrande är. dock
att Aftonbladet utlåtit sig för mycket och för
strängt emot Friherrarna, under det Minerva
klagar att vi sagt aldeles för litet. Vi skulle
häraf kunna föranledas att tro, det vi helt
oförmedadt kommit på den rätt medelvä-
EJ
Ben.