få i frid -och ro konspirera, så mycket han gilter. i i Häremot uppträdde Granskaren, och visade med margfaldiga historiska skäl, att thronerna icke stå alldeles så orubbliga, som Stockholms Posten inbillar sig, och att omstörtningarne af detta slags stolar oftare ske genom missnöjda partier, än genom missnöjda folk. Svenska Minerva hade börjat en vidt utseende afhavdling om vältaligheten uti Sverge, hvaruti till och med Quinctilianus citerades — då högmålet på en gång bröt ut. I denna halfgångna afhandling var redan ganska mycket ordadt, ehuru föga sagdt, — då den: flux måste stubbsvansas, i anseende till nödvändigheten för Minerva att vide det kritiska tillfället hjetpa till att fundera på statens bästa. — Konspirationuen är öfvermåttan farlig, mente den gamla SibyHan 3; många — ganska många — hafva del: deruti, och isynnerhet bör man misstänka alla dem som hålla god mine! Man ser väl många vissa högst loyala tänkesätt, yttrade hon — men derunder ligger en hund begrafven. Hvad slags hund detär, lär emedlert d Minerva hafva svårt att utforska, så framt icke Stockholms Tidning får ordres att rota upp honom. Slutligen öppnade äfven JNya: Argus.,sinas ofantliga kindbogar — de sanima hvarmed han, för ett par år sedan; ket hufvudet af skammen. Nya Argus brukar, såsom man vet, vanligen vorma på någon fix idg, som omvexlar efter slumpens föranledande, och oupphörligt inblandas i allt hvad han yttrar. För ett pår år tillbaka råkade ban göra några temligen sunda anmäskniovgar öfver kolibradoserict och i förtjusving deröfver,. talade han i fulla. nitton månader om idel kolibradoseri,? Kort derefter föll han på Fillelismen och höll ganska förtjenstfullt ter den en hel sommar. För omkring ett år sedan började han vurma ät ett motsatt håll, på mouvementet, — och under en lång tid derefter såg, hörde och omtalte han ingenting annat... Derefter började han grubbla på Aftonbladet. Detta utgör sedan den tiden hans enda tanke och talämne. Kastar man ögat på försfa spalten i hans segslitna Blad, — så handlar den om Aftonbadet, och likaså alla de andra Di han uppstiger om morgonen, och då han lutar sitt rymliga hufvud till hvila om qvällen, är detta blad havs första och sista tanke; — och då han engång ändar sin jordiska bana, dör han säkert med Aftonbladet på läpparna. Detta möårkvärdiga vurmeri har äfven verkat på de bidrag han lemnat till diskursen om det ofvannämnda Högmålet. Då Minerva på sin Jungfru-ära försäkrat, att saken är af högsta farlighet, kallade dock Argus alltsammans på kavaljers-paroll för en bagatell. MHufvudsummen af hans yttrande är. dock att Aftonbladet utlåtit sig för mycket och för strängt emot Friherrarna, under det Minerva klagar att vi sagt aldeles för litet. Vi skulle häraf kunna föranledas att tro, det vi helt oförmedadt kommit på den rätt medelväEJ Ben.