ISEN FR RESA ÖFVER ISEN FRÅN SVERIGE TILL FINLAND. (Ur Acerbis resa i Sverige). Från Grisslebamna nödsakades vi taga åtta städar, ehuru våt sällskap utgjordes af tre rosinde med Wwå hetjenter. Bottniska viken är vid detta ställe omkring 43 Eng, mil bred, bvaraf 33 mils oafbruten sjöväg. En resa af ce tasslag erbjuder en innevåvare af det södra I uropa det mest förvånande och u omoördentlisa skådespel. Jag väntade mig en resa tvers öfver en ofonvtlig och enformig slätt, utan att på hela vagen få land i sigte; men jag blef snärt öfvetygad om min villfarelse, och min förvånig tilltog ju längre vi hunno. Isen, som i bärian var jemn och slät, blef öjemn, kantig och skroflig; den hade likasom ett slags vågformig rörelse och liknade böljor, upprörda af sormen. Ni träffade ismassor sammanpackade 1 bvaråndra; somliga af dessa massor, som hade en nästan omärklig stödjepunkt, tycktes liksom känga i luften, och andra uppreste sig som höga pyramider. Det varen den mest pittoreska anblick och den vildaste naturtafla man kan föreställa sig, och denna naturens likskrud skänkte ett så ovanligt skådespel, att vi i. ke kunna tröttna att betrakta det. Vi voro på alla sidor omgifne af ett omätligt kaos af isruiver, i alla upptänkliga gestalter och förskönade af azurblåa stalactiter. , Ej utan största möda kunde våra hästar leta sig väg genom detta förskräckliga kaos. Mer. än en gång voro vi tvungne att göra stora om-vägar; ibland måste vi till och med vända och taga en motsatt rigtniog, och för att undvika isbergen, åkte vi längs efter fåramsaf en isvåg (vrak) Oaktadt alla vårå bemödänden att upptäcka den jemnaste vägen, stjelpte våra slädar i hvarje handvänning, och det häns de ofta att någon af sällskapet i en hast vände fötterna i vädret, hvilket då var signal för karavanen att göra halt och; skynda till hans hjelp. Resans besvärligheter och faror ökades än mer genom följande omständigheter. Åsynen och lukten af våra Ryska vatg-och björnskinnspelsar skrämde hästarne, Så snart någon släde stjelpte, och hbästarne som drogo densamma, eller de som gingo på sidan, fingo se våra bepelsade personer vältra sig på isen vid deras fötter, trodde de sig ha björdar eller vargar i hälarna, och satte af i fallt galopp till stor förskräckelse för skjutsbörder ochassagerare. Bonden, som fruktade att mista sin häst i denna hiskliga isöker, snodde då tömmarne om handen, och släpade med tvers öfver isstycken, hvilkas hvassa kanter lätt hade kunnat sönderslita honom, Slutligen stannade bästen,y antingen uttröttad af sin husbondes ihärdighet, som fortfor att af alla krafter hålla fast i tömmarne, eller utmattad: af ansträngning, eller någon gång derföre att han hejdades af oöfverstigliga hinder. Ej utan rädsla satte vi oss åter i släden, men vi följde sedan med vaksamt öga alla hästens rörel