ISEN FR
RESA ÖFVER ISEN FRÅN SVERIGE
TILL FINLAND.
(Ur Acerbis resa i Sverige).
Från Grisslebamna nödsakades vi taga åtta
städar, ehuru våt sällskap utgjordes af tre
rosinde med Wwå hetjenter. Bottniska viken är
vid detta ställe omkring 43 Eng, mil bred,
bvaraf 33 mils oafbruten sjöväg. En resa af
ce tasslag erbjuder en innevåvare af det södra
I uropa det mest förvånande och u omoördent-
lisa skådespel.
Jag väntade mig en resa tvers öfver en o-
fonvtlig och enformig slätt, utan att på hela
vagen få land i sigte; men jag blef snärt öf-
vetygad om min villfarelse, och min förvå-
nig tilltog ju längre vi hunno. Isen, som i
bärian var jemn och slät, blef öjemn, kantig
och skroflig; den hade likasom ett slags våg-
formig rörelse och liknade böljor, upprörda af
sormen. Ni träffade ismassor sammanpackade
1 bvaråndra; somliga af dessa massor, som
hade en nästan omärklig stödjepunkt, tycktes
liksom känga i luften, och andra uppreste sig
som höga pyramider. Det varen den mest
pittoreska anblick och den vildaste naturtafla
man kan föreställa sig, och denna naturens lik-
skrud skänkte ett så ovanligt skådespel, att vi
i. ke kunna tröttna att betrakta det. Vi voro
på alla sidor omgifne af ett omätligt kaos af
isruiver, i alla upptänkliga gestalter och för-
skönade af azurblåa stalactiter.
, Ej utan största möda kunde våra hästar leta
sig väg genom detta förskräckliga kaos. Mer.
än en gång voro vi tvungne att göra stora om--
vägar; ibland måste vi till och med vända
och taga en motsatt rigtniog, och för att und-
vika isbergen, åkte vi längs efter fåramsaf en
isvåg (vrak) Oaktadt alla vårå bemödänden
att upptäcka den jemnaste vägen, stjelpte vå-
ra slädar i hvarje handvänning, och det häns
de ofta att någon af sällskapet i en hast vän-
de fötterna i vädret, hvilket då var signal
för karavanen att göra halt och; skynda till
hans hjelp. Resans besvärligheter och faror
ökades än mer genom följande omständigheter.
Åsynen och lukten af våra Ryska vatg-och
björnskinnspelsar skrämde hästarne, Så snart
någon släde stjelpte, och hbästarne som drogo
densamma, eller de som gingo på sidan, fingo
se våra bepelsade personer vältra sig på isen
vid deras fötter, trodde de sig ha björdar el-
ler vargar i hälarna, och satte af i fallt ga-
lopp till stor förskräckelse för skjutsbörder och-
assagerare. Bonden, som fruktade att mista
sin häst i denna hiskliga isöker, snodde då
tömmarne om handen, och släpade med tvers
öfver isstycken, hvilkas hvassa kanter lätt ha-
de kunnat sönderslita honom, Slutligen stan-
nade bästen,y antingen uttröttad af sin hus-
bondes ihärdighet, som fortfor att af alla
krafter hålla fast i tömmarne, eller utmattad:
af ansträngning, eller någon gång derföre att
han hejdades af oöfverstigliga hinder. Ej utan
rädsla satte vi oss åter i släden, men vi följ-
de sedan med vaksamt öga alla hästens rörel-