YMBAa 15 I BIR DV ke JO MIKGE: OIPUUG UPM MN
tånd har blifvit tvungen att straxt företaga
ig. det i många hänseenden svåra latinet, att
krifva efter dess abstrakta. reglor,: då der-
mot. den fullväxte ,16:å 17 års: gymnasisten,
ned-fullt utvecklade själskrafter, har. fålt:sys-
tlsätta sig. med. barngöromålet. att Jäsa. öfver
;eogiafiska lägen och botaniska namn, os
vr Detta förhållande Jan omöjligen vara
let rätta.? 0 u
Man har påstått, att språk böra läras i
varnaåren, emedan minnet då är lifligast.
Ven månne icke elementernu af natur-kun-
kap, geografi och. historia dika så mycket
och nästan alldeles uteslutande anlita : minnet,
språket dexemot och; dess: alltid. mer eller
vindre abstrakta grammatik förutsätter ju en
utbildad. tankekraft, och tillhör rsåledes-tydli-
;en ett. sednare stadinmy. särdeles i då, som
rändelsen är med Jatinet;.språket är, helt. och
rållet främmande och. dess . grammatik. mer
in wenbgt invecklad.
Blir det nu fråga om, till hvad böjd studict afla-
inet bör fortsättås, så kan man svara, att det bör
Irifvas-både mtr och mindre än hittills. Först mer,
y högst otillräck kg; som klassisk bildning betrak-
ad, har den bulla kurs varit, bvilken man genomr-
sätt uti Romerska: litteraturen, Man bar utom skol-
söckerna läst större eller mindre fragmrenter af fyrå
fem författare, och dem med texicon och hjelpre-
lor inöfväde till examen: Men deh, som gör anspråk
åå verklig klassisk bildning, på lefyande kännedom
ffornverlten , borde väl hafva läst åtminstone en
vetydligare del af dess lIittefatur och vara så bem-
nastadit deruti, att han, obehindrad af språket, han
land dess författare läsa hyem och hvar som: helst.
— A andra sidan bör Iatinet studeras mindre. Det
vinnherliga arbetandet med en mängd grammatikati-
ska småsaker; det lika ofruktbarå inöfvändet af frå-
er: ochatalesätt, allt oberäknaadt på språkets tathude
och fullkomligasskrifvande, kan utan? saknalfndva-
av: Det vore nog. att-lirjungen för änöffandet at
etymologi och syntax SEN färdigbet att skrifva efter
le vanligare regloraa Det har i sanning länge va-
it och blir hädanefter än mera elt lika fåfängt som
idsödande försök, alt vilja lära alla studenter skrif-
sa latin såsom Cicero eller Tacitus-?
Förf, slutar denna afdelning med en under-
sökning öfver orsaken, hvarföre så många bå-
le förmögne och bildade föräldrar. icke sända
ina barn i de allmänna skolorna, under det
enskilda skölor uppstå bredvid dem, och ehu-
ru dyrare, draga till sig de flesta barnen,
Felet anser han ej ligga hos lärare-peisonalen,
van i skolornas oriktiga organisation.
De goda herrar vidacademierna säger han se och
löma endast efter sin omgifning, men de känna ej, huru
tet tillgår uti undervisningsverkens lägre regioner. Dö
icke, huru den arme 8 å 19 årsöigossen den ena
erminen efter den abdra stretar och arbetar med
itt mensa och åmg va. m. samb utanläsningen af de
röraktai Sjögrenska teglörna. De se icke huru gos
en uvder? detta sträfvände met ämnen som Ngga
tom hans verlä,; öfser hans fattning, allt mer. och
acer viävjes alt endast fästa sig vid 4judet och icke
egreppet, att. betrakta hyarje kunskap, som ett för
wononm dödt och alldeles främmande ting; och huru
etta förbållande qväfver vetandets Hf redan i dess
örsta embryoniska tillståvd! De sc endast det urval
f ynglingar, som i följe af ovanlige anlag i faltning
eh fit arbetattsig genom skolans smältningsprocess,
nen de se icke det vida större antal, som tröttnar
nder vägen och afgår, och hos hvitka alt den inka-
tade döda lärdoms-erutteten aldrig: väckes till nå-
ot life: De mödgasicke. höra och besvara, ömsinta
öräldrarscklagomäl, att deras barn efter så. många