YMBAa 15 I BIR DV ke JO MIKGE: OIPUUG UPM MN tånd har blifvit tvungen att straxt företaga ig. det i många hänseenden svåra latinet, att krifva efter dess abstrakta. reglor,: då dermot. den fullväxte ,16:å 17 års: gymnasisten, ned-fullt utvecklade själskrafter, har. fålt:systlsätta sig. med. barngöromålet. att Jäsa. öfver ;eogiafiska lägen och botaniska namn, os vr Detta förhållande Jan omöjligen vara let rätta.? 0 u Man har påstått, att språk böra läras i varnaåren, emedan minnet då är lifligast. Ven månne icke elementernu af natur-kunkap, geografi och. historia dika så mycket och nästan alldeles uteslutande anlita : minnet, språket dexemot och; dess: alltid. mer eller vindre abstrakta grammatik förutsätter ju en utbildad. tankekraft, och tillhör rsåledes-tydli;en ett. sednare stadinmy. särdeles i då, som rändelsen är med Jatinet;.språket är, helt. och rållet främmande och. dess . grammatik. mer in wenbgt invecklad. Blir det nu fråga om, till hvad böjd studict aflainet bör fortsättås, så kan man svara, att det bör Irifvas-både mtr och mindre än hittills. Först mer, y högst otillräck kg; som klassisk bildning betrakad, har den bulla kurs varit, bvilken man genomrsätt uti Romerska: litteraturen, Man bar utom skolsöckerna läst större eller mindre fragmrenter af fyrå fem författare, och dem med texicon och hjelprelor inöfväde till examen: Men deh, som gör anspråk åå verklig klassisk bildning, på lefyande kännedom ffornverlten , borde väl hafva läst åtminstone en vetydligare del af dess lIittefatur och vara så bemnastadit deruti, att han, obehindrad af språket, han land dess författare läsa hyem och hvar som: helst. — A andra sidan bör Iatinet studeras mindre. Det vinnherliga arbetandet med en mängd grammatikatiska småsaker; det lika ofruktbarå inöfvändet af fråer: ochatalesätt, allt oberäknaadt på språkets tathude och fullkomligasskrifvande, kan utan? saknalfndvaav: Det vore nog. att-lirjungen för änöffandet at etymologi och syntax SEN färdigbet att skrifva efter le vanligare regloraa Det har i sanning länge vait och blir hädanefter än mera elt lika fåfängt som idsödande försök, alt vilja lära alla studenter skrifsa latin såsom Cicero eller Tacitus-? Förf, slutar denna afdelning med en undersökning öfver orsaken, hvarföre så många båle förmögne och bildade föräldrar. icke sända ina barn i de allmänna skolorna, under det enskilda skölor uppstå bredvid dem, och ehuru dyrare, draga till sig de flesta barnen, Felet anser han ej ligga hos lärare-peisonalen, van i skolornas oriktiga organisation. De goda herrar vidacademierna säger han se och löma endast efter sin omgifning, men de känna ej, huru tet tillgår uti undervisningsverkens lägre regioner. Dö icke, huru den arme 8 å 19 årsöigossen den ena erminen efter den abdra stretar och arbetar med itt mensa och åmg va. m. samb utanläsningen af de röraktai Sjögrenska teglörna. De se icke huru gos en uvder? detta sträfvände met ämnen som Ngga tom hans verlä,; öfser hans fattning, allt mer. och acer viävjes alt endast fästa sig vid 4judet och icke egreppet, att. betrakta hyarje kunskap, som ett för wononm dödt och alldeles främmande ting; och huru etta förbållande qväfver vetandets Hf redan i dess örsta embryoniska tillståvd! De sc endast det urval f ynglingar, som i följe af ovanlige anlag i faltning eh fit arbetattsig genom skolans smältningsprocess, nen de se icke det vida större antal, som tröttnar nder vägen och afgår, och hos hvitka alt den inkatade döda lärdoms-erutteten aldrig: väckes till nåot life: De mödgasicke. höra och besvara, ömsinta öräldrarscklagomäl, att deras barn efter så. många