ädel till sin syftning, och derföre också hälsosam och -gagnande, både: för den enskilte och för staten. 4 Den som tror motsatsen, den som förklarar latinet oumbärligt för hvarje bildad monniska, den bedja vi besinna, bvilken dom an fäller öfver: störrevdeten af e upplyst och kunnig medelklass, öfver militärer, Landlande, ja öfver största delen af våra.,så högre som lägre civila cmbetsmän, hvilka, i fall, lärdom i latinet skall utgöra den sanna bildningstermömetern, troligtvis mången fång föga kunna görasamspfåk på att räknas blandsbildade menniskor. ;Menisjag. frå far andra sidsö,.den som känner Englands, Tysk-. ands, och Frankrikes litteratur uti alla dess så vetenskapliga söm-vittra riktningar, kan en sådan med rätta kalits obildad derföre, alt hin icke känner ; latinet? Jag froktar, alt den latinske Ziloten, sem så; Nga de sjelf älmivstone utide bgonblicket lunta. Våspr. sig såra den uti själ och bjerta obildade. Född, anställer härefter en skatp granskning uf ett fttrande utaf HE Prof. Doktor Linds fors i Luat, avgående Laltinets otumbärlighet, hvaruti bland annat förekommer iF Cr Ytterligare skrilver samma författare: Om det slutligen hör till linnanitelen att icka endast tänka vist och tala välj utan äfven attg handla vättgohyar; frågar jag, skall man finna cfterdöme af .dfgd, om icke från de gamle? — Hvar nu finna Degier och Curtier, som medl högsintbet och lugn of sina if för fäderneslandeb io.ss5s! ve Vi tagh is avilleten att påminna Hr. Lindforsyde Svar ant Erik den helige, Evgelbrekt, Gustaf Vasa, Hetrik Wrede, Gustaf Adolph; de py-Burgfeska. namnen, Gucselin, Buayard öch bjeltarne Ådet tnda slaget vid Scmpach, Arnold von Wihkelicd; Nicolaus Thut, Hertig Lcopold, Friherre Blumevhbach, oberäkt nade de tusental af Decier och -Curtier; som i ,ker formationskrigen; i: flokHändska, Schweitziska och I Franska Frihetskrigen med glädt mod offrade: sina lif på fosterlandets altare slutligen nåmnen Huss, Zwinglius och Luther, Hyilka, då de anv päls, torde få gilla för lika höga om icke högre efterdömen af ren dygd och sjolfuppoffring.. a Hvad: kunskapsämnenas ivbördes ordning.beträffar, anser Förf: ovedersägligt, att på samma gång som det religiösa sinnet. genom passande underyisning väckes, bör äfven den, närmast omgifvande naturen blifva första föremålet för barnets undervvisving, hkasom den är det för dess uppmärksamhet. Det är detsnärvarande, som menniskan. först , och allmånnast behöfver känva. Pet är det närvarande, på bvilket också barnets uppmärksamhet och nygirighet först fästes; och bland dettanärva-;l rande skall det naturligtvis först blifva fråga om den yttre omgifvande, verlden,.. med dess! alster. och former. Natural-historia, geografi och skinearteckning, synas derföreepligt.sakens ordniög böra blifva de första föremålens för undervisningen, på samma. gång, som. barnets! färdigheter. uti skrilva och räkna uppöfvas. Men äcke. allcnast. den yttre naturen, utan äl ven samhbällslifyvet ådrager sig snart tärjungens -uppmärksamhet, och hänvisar I och med detsamma på elt nytt kunskaps-element, nemligen historien. Såsom förberedelse tilt läsningen åf främmande språk, och som första och natwligaste representanten af språkkunskap i allmänhet, kommer på samma gång modersmålet med dess gramatik.? Denna bildong avser Förf, vw böra blifen föremålet för Folkt-skolan. Det andra stadi-t vm, som haw kallar Borgart-skolan, an-eri han höra omfatta en utförligare kurs inaturkuvskap, geometri, geoyrali ov 8 Vv. å ena, och cn närmare kännedom afdetefvandespråf