ädel till sin syftning, och derföre också hälsosam
och -gagnande, både: för den enskilte och för staten. 4
Den som tror motsatsen, den som förklarar latinet
oumbärligt för hvarje bildad monniska, den bedja vi
besinna, bvilken dom an fäller öfver: störrevdeten af
e upplyst och kunnig medelklass, öfver militärer,
Landlande, ja öfver största delen af våra.,så högre
som lägre civila cmbetsmän, hvilka, i fall, lärdom i
latinet skall utgöra den sanna bildningstermömetern,
troligtvis mången fång föga kunna görasamspfåk på
att räknas blandsbildade menniskor. ;Menisjag. frå
far andra sidsö,.den som känner Englands, Tysk-.
ands, och Frankrikes litteratur uti alla dess så ve-
tenskapliga söm-vittra riktningar, kan en sådan med
rätta kalits obildad derföre, alt hin icke känner ;
latinet? Jag froktar, alt den latinske Ziloten, sem
så; Nga de sjelf älmivstone utide bgonblicket
lunta.
Våspr. sig såra den uti själ och bjerta obildade.
Född, anställer härefter en skatp granskning
uf ett
fttrande utaf HE Prof. Doktor Linds
fors i Luat, avgående Laltinets otumbärlighet,
hvaruti bland annat förekommer iF Cr
Ytterligare skrilver samma författare: Om det
slutligen hör till linnanitelen att icka endast tänka
vist och tala välj utan äfven attg handla vättgohyar;
frågar jag, skall man finna cfterdöme af .dfgd, om
icke från de gamle? — Hvar nu finna Degier och
Curtier, som medl högsintbet och lugn of sina if
för fäderneslandeb io.ss5s! ve Vi tagh is avilleten att
påminna Hr. Lindforsyde Svar ant Erik den
helige, Evgelbrekt, Gustaf Vasa, Hetrik Wrede,
Gustaf Adolph; de py-Burgfeska. namnen,
Gucselin, Buayard öch bjeltarne Ådet tnda slaget
vid Scmpach, Arnold von Wihkelicd; Nicolaus
Thut, Hertig Lcopold, Friherre Blumevhbach, oberäkt
nade de tusental af Decier och -Curtier; som i ,ker
formationskrigen; i: flokHändska, Schweitziska och I
Franska Frihetskrigen med glädt mod offrade: sina
lif på fosterlandets altare slutligen nåmnen Huss,
Zwinglius och Luther, Hyilka, då de anv päls,
torde få gilla för lika höga om icke högre efterdö-
men af ren dygd och sjolfuppoffring.. a
Hvad: kunskapsämnenas ivbördes ordning.be-
träffar, anser Förf: ovedersägligt, att på samma
gång som det religiösa sinnet. genom passande
underyisning väckes, bör äfven den, närmast
omgifvande naturen blifva första föremålet
för barnets undervvisving, hkasom den är det
för dess uppmärksamhet. Det är detsnärva-
rande, som menniskan. först , och allmånnast
behöfver känva. Pet är det närvarande, på
bvilket också barnets uppmärksamhet och ny-
girighet först fästes; och bland detta- närva-;l
rande skall det naturligtvis först blifva fråga
om den yttre omgifvande, verlden,.. med dess!
alster. och former. Natural-historia, geografi
och skinearteckning, synas derföre- epligt.sakens
ordniög böra blifva de första föremålens för
undervisningen, på samma. gång, som. barnets!
färdigheter. uti skrilva och räkna uppöfvas.
Men äcke. allcnast. den yttre naturen, utan äl
ven samhbällslifyvet ådrager sig snart tärjungens
-uppmärksamhet, och hänvisar I och med det-
samma på elt nytt kunskaps-element, nemli-
gen historien. Såsom förberedelse tilt läsnin-
gen åf främmande språk, och som första och
natwligaste representanten af språkkunskap i
allmänhet, kommer på samma gång moders-
målet med dess gramatik.?
Denna bildong avser Förf, vw böra blifen
föremålet för Folkt-skolan. Det andra stadi-t
vm, som haw kallar Borgart-skolan, an-eri
han höra omfatta en utförligare kurs inatur-
kuvskap, geometri, geoyrali ov 8 Vv. å ena,
och cn närmare kännedom afdetefvandesprå- f
-