wet Bet GIL ERIIIA TY LITT CILET IGT UL FEORUPL TI IPGTEE I tande ufföreskrifna kunskaper; —lemna, säga vi, allt detta utien mindreskicklig lärares hand, och det skall snart upp ösa sig i villervalla, läraren skall inveckla sig i motsägelser och oreda, de frigjorda gossarna skola uti ringen leka eller träta i stället för art läsa, och skolan -skatl inom kort upplösas. Så, och af sådan 0Oisåk, har det gått nm ångeostädes; och metoden har skördat det tadel, som egentligen ob rt träffa läraren elter dem, som orätt valt och för länge bibehåHitbunom; under det att på andra ställen en skicklig färare med denna metod handledt mångå hundrade barn till kunskaper, ordning, driftvoch sedlighet, och samlat öfver sig dch metod hela nejdens välsig .elser. Författaren kommer härefter till den så mycket omstridda frågav om den anmbutatoriska eller klassläsningens företräde. I stöd at! erfarenheren af en : mellan båda vexlande tjenstgöring, Uppräknar ban den förras både olägenteter. och förmåner, mMensäger gg HMtillika icke dralva kunnat fina anuvuat, än ant ambulatoriska : metoden har ett bestämdt företräde Dess :lägenheter anser han vara? att barnet genom atur och vana är henäget att fästa sig vid petson, icke vid system, hvilket låter sig göa med klasskisning, men ej med den ambultstoriska, der det får göra med flere olika lärare; hvaraf barnet vid inträdet i skolan råkar mer eler mindre i förvirring; och att läraren måste jemka sis mera efier kamrater och reglemente, hvaraf missämja lät-: tare han uppkomuaa oc Fö:f. upptager härvid jemväl den invändnivg man ofta gjort emot ämnesläsningen, alt den icke sätter tlärarne i det faderliga förhållante till lärjungeny som klassläsniogen, Um man dermed meriar, yttrar han, uttklastJäspingsätter lärjongen uti ett mera ute lutan ic beroende af sin lärare för året, så har man rätt; men o:ätt åter, om man med faderligt förhållande menar de varmare känslor af tillgifvenhet och välvilja, som böra alstras emellan Järare och lärjungar, Man låte å ena sidan en lärjunge på 6 å 8 år som vanligt genomgå en trivialskolas fyra klasser, och således fyra särskilta gånger ömsa lärare — och å andra sidan en lärjunge under samma 6 å 38 år bed ständigt läsa för dessa samma fyra lärare, och man må eftersinna, hvilketdera förhållandet är mest tjenligt att alstra hos lärjangen känsla af barnslig, hos lärarne af faderiig tillgifvenhet. Jag kan ej tveka att härutti tillerkänna ambulaloriska methoden töretradet. Ty dessa heliga :känslor äro ejaf Jet slag, som ha stigt väckas och brådmogna, utan fordra en långre tid, för att också sedan blifva af längre varektighet. Efter klassläsgingen hafva de oftast knappt börjat väckas, förr än lärjungen måst afflytta till ny klass och ny lärare, och på sådant sätt fyra gånger efter hvarandra ömsa lärare, utan att hinna fästa sig vid mnågon. Derewot efter ambulhtoriska metoden, då färare och lärjungar uti sex a åtta år ouphörligt följt hvarandra, då binna dessa sköna känslor af ömsesidigt förtrvende och tillgifven