gick till 2 Spid. 2 ort och 13 skill. mera än han hade fått; men vu nekade de icke allenast att betala räkningen, utan en åtföljande Kapten Killeboi tog och ref den genast i stycken, samt knuffade gästgifvaren åt sidan med sin käpp. I anledning häraf tog gä tgifvaren sig den t!riketen att inställa det höga herrskapets adeligformige reise, t.lls det hade gjort. reda för sig. Men ou — säger Insändaren — blef det ett svaare huus; ty både han och Grefvinnan be oyuvte att true og bombardere gästgifvaren med Svenska och Norrska namn på Grefvar, Baroner, Stats-BRåder och andra Högvälbarenheter, hsaribland i synnerhet nämndes Grefve Brahe, Stats-Rådet Collet och Grefve Wedel, såsom de d:r skulle lära Gästgifvaren moes? och bringe dem deres neseviished dyrt att staae, och att det skulle kosta dem 100 Riksdaler. Höröfver blefvo ue andre dock ej allenast icke rädde, utan allt det samlade folket utbrast i ett högt latter (skratt), och svarade, att de först måste uphäfva lagarna innan slige trudsler kunde yerka på dem, och att i Norige vore Anristokratien till den grad hämmad af lagen, att dess medborgare le med hån, när som helst den visar sin uselhet m. m. Ungefär på samma sätt, siger Morgenbladet. hade Grefvinuan och Kaptenen upfört sig på sästgifvaresården Sogstad; men då gästg va ren nekade deras afresa, så utgåfvo de pensarna under hotelser att klaga för Grefve Wedel, till hvilken ett långt bref redan var färdig skrifvet; men då gästgifvaren lät dem förstå, att man der i landet hyvarken stod under Grefvar eller. Baroner, utan under lagarna, och han med detsamma bad hälsa ifrån sig, så ref Grefvinnan söuder brefvet. Berättelsen är i öfrigt beledsagad af commentarier, som visa alt Norrmännen icke det vingasle fråga efter adelskap, emedan an-. märkningar härom nästan på hvar rad förekomma, ZY mr sar AA GENE a I Lan OM Jan