gick till 2 Spid. 2 ort och 13 skill. mera än
han hade fått; men vu nekade de icke alle-
nast att betala räkningen, utan en åtföljande
Kapten Killeboi tog och ref den genast i styc-
ken, samt knuffade gästgifvaren åt sidan med sin
käpp.
I anledning häraf tog gä tgifvaren sig den
t!riketen att inställa det höga herrskapets ade-
ligformige reise, t.lls det hade gjort. reda för
sig. Men ou — säger Insändaren — blef det ett
svaare huus; ty både han och Grefvinnan be
oyuvte att true og bombardere gästgifvaren
med Svenska och Norrska namn på Grefvar,
Baroner, Stats-BRåder och andra Högvälbaren-
heter, hsaribland i synnerhet nämndes Gref-
ve Brahe, Stats-Rådet Collet och Grefve We-
del, såsom de d:r skulle lära Gästgifvaren mo-
es? och bringe dem deres neseviished dyrt
att staae, och att det skulle kosta dem 100 Riks-
daler. Höröfver blefvo ue andre dock ej al-
lenast icke rädde, utan allt det samlade fol-
ket utbrast i ett högt latter (skratt), och
svarade, att de först måste uphäfva lagarna
innan slige trudsler kunde yerka på dem,
och att i Norige vore Anristokratien till den
grad hämmad af lagen, att dess medborgare le
med hån, när som helst den visar sin usel-
het m. m.
Ungefär på samma sätt, siger Morgenbladet.
hade Grefvinuan och Kaptenen upfört sig på
sästgifvaresården Sogstad; men då gästg va
ren nekade deras afresa, så utgåfvo de pen-
sarna under hotelser att klaga för Grefve We-
del, till hvilken ett långt bref redan var fär-
dig skrifvet; men då gästgifvaren lät dem för-
stå, att man der i landet hyvarken stod under
Grefvar eller. Baroner, utan under lagarna,
och han med detsamma bad hälsa ifrån sig, så
ref Grefvinnan söuder brefvet.
Berättelsen är i öfrigt beledsagad af com-
mentarier, som visa alt Norrmännen icke det
vingasle fråga efter adelskap, emedan an-.
märkningar härom nästan på hvar rad före-
komma,
ZY mr sar AA GENE a I Lan OM Jan