Man Väntar med yttersta otålighet att supe-
timman skall slå. Men en fashionable, om
han är något mån om sitt anseende och ryk-
te, kan omöjligen fara på en supå i största
stilen förr än klockan half elfva på aftonen!
Det får ej hjelpa. I dag risquerar man ära
och rykte, och sitter redan ett gvart till elf-
va i vagnen. Half elfva är man redan fram-
me. Man tränger sig uppför trapporna, ty al-
Ia hafva kommit på en gång; man är i Sa-
.lonen. Åh Gudskelo?! han är ännu icke kom-
men, så förlora vi då icke en minut af hans
närvaro; så hviskar hvar och en för sig sjelf,
stiger strålande af glädje med en ståtlig tack-
sägelseharang in petto fram till den aimabla
värdinnan, i dag aimablare ån nånsin. Hon
ser något nedslagen, något förlägen ut, Kom-
mer han inte, har hon fått återbud? Så hvi-
skas med anande bestörtning kring hela den
furstligt eklärerade Saloven. — Nej bevars
långt derifrån! Grefvinnan bar haft en deli-
ciöse två timmars täåte a täte med det Span-
ska ex-Majestätet. Men klockan precis tie gick
Monsieur le Comte — till sängs!!